1982 USA 77 min. färg/35mm/1.85:1. R: Amy Jones (Amy Holden Jones). S: Michelle Michaels, Robin Stille, Michael Villella, Debra De Liso, Andree Honore, Gina Smika Hunter, Jennifer Meyers, Joseph Alan Johnson, David Millbern, Jim Boyce, Pamela Roylance, Brinke Stevens, Rigg Kennedy, Jean Vargas, Anna Patton.

Stel, obönhörligt skräpig slasher som hjälpte cementera alla klichéerna för subgenren – ett tjejgäng har pyjamasparty och tas av daga av galning med borr, medan duktiga tjejen måste rädda dagen och kåta killar dö i förbifarten. Ironiskt nog var tanken att göra en feministisk parodi på den här typen av skräckfilm, vilket till viss del förklarar de komiska överdrifterna vad gäller nakna kroppar och fallosar. Prekärt nog är regin för dålig, och manuset för likt en till opportunistisk Halloween-klon, för att poängen faktiskt ska bli av. Rekommenderad för akademiska översittare och de som uppskattar rutinerna över allt annat.

 1987 USA 97 min. färg/35mm/1.85:1. R: Joel Schumacher. S: Jason Patric, Corey Haim, Dianne Wiest, Barnard Hughes, Edward Herrmann, Kiefer Sutherland, Jami Gertz, Corey Feldman, Jamison Newlander, Brooke McCarter, Billy Wirth, Alex Winter, Chance Michael Corbitt, Alexander Bacan Chapman, Nori Morgan.

Ensamstående mamma med två tonårssöner flyttar in i trevlig liten kuststad i soliga Kalifornien, varpå äldste sonen Patric strosar ut i kvällsvimlet och genast hamnar i händerna på en liga MC-vampyrer, ledda av Sutherland. Lillebrorsan Haim, med vampyrjägarjuniorerna Feldman och Newlander i spetsen, kan vara enda räddningen! Denna välgjorda rysarkomedi hittar en oväntat bra ton mellan TV-såpa, klassisk vampyrlore och fjantig humor, och liksom många av Schumachers senare drar den allt precis så långt den kan inom ramen för en mainstreamfilm. Utmärkt manus som börjar melodramatiskt för att öka tempot mot en förlösande final. En av många småkultiga 80-talsfilmer som faktiskt är rätt skoj

 1988 USA 86 min. färg/35mm/1.85:1. R: Stan Winston. S: Lance Henriksen, Jeff East, John D’Aquino, Kimberly Ross, Joel Hoffman, Cynthia Bain, Kerry Remsen, Florence Schauffler, Brian Bremer, George ’Buck’ Flower, Matthew Hurley, Lee de Broux, Peggy Walton-Walker, Chance Michael Corbitt, Dick Warlock.

Mysig skräckfilm med en underskattad Henriksen i rollen som helyllefarmare ute på vischan. Efter att några storstadsungar råkar ha ihjäl hans unge son hämnas han genom att väcka till liv en mytomspunnen demon – ett beslut som visar sig ha tråkiga konsekvenser för alla inblandade. Specialeffektskungen Winstons regidebut är en oväntat stämningsfull och gedigen b-film, en monsterslasher i 80-talsstuk som får en säregen personlighet genom sin relation till gamla folksägner. Storyn är inte direkt djup men har några doser sagomystik och en sensmoral om hämndens rundgång, visuellt är den attraktiv och titelfiguren är förstås utmärkt ful. Floppade på bio men fick ett långt kultliv på video, och följdes också av diverse videouppföljare

Lois Weber

Hela texten här.

Fotograf: Joseph A. Valentine. Regissör: George Waggner.

35mm svartvit film, 1.37:1.

Fotograf: Gerald Feil. Regissör: Steve Miner.

35mm färgfilm, 2.39:1 (3-Depix)

 The Door with Seven Locks. 1940 STORBRITANNIEN 89 min. sv/35mm/1.37:1. R: Norman Lee. S: Leslie Banks, Lilli Palmer, Romilly Lunge, Gina Malo, Richard Bird, David Horne, J.H. Roberts, Cathleen Nesbitt, Harry Hutchinson, Philip Ray, Robert Montgomery, Aubrey Mallalieu, Ross Landon.

Hygglig brittisk lågbudgetdeckare byggt på en bok av Edgar Wallace.  Duon Lunge & Bird är våra uppenbara stand-ins för Holmes & Watson när de söks upp av ung kvinna (Palmer) som oavsiktligen finner sig vara arvingen till ett par värdefulla juveler – dessa är inlåsta i en gravkammare som kräver sju nycklar för att låsas upp. Såklart utspelar sig större delen av filmen kring en murrig herrgård, ägd av en suspekt doktor spelad av Banks (typecastad efter The Most Dangerous Game). Tekniskt knakig men å andra sidan inte så pjåkig under omständigheterna, med godtagbart skådespeleri och ett par helt dugliga spänningsscenarion. Trist nog görs det inte mycket av den frestande storyn och intrigen har ett par uppenbara slukhål, både i fråga om logik och effektivitet. USA-titeln Chamber of Horrors är väldigt överdriven. Wallaces roman filmades även i Västtyskland 1962.

2016 KANADA/USA 89 min. färg/Redcode RAW/2.35:1. R: Rob Connolly. S: Joel Kinnaman, Tom Holland, Percy Hynes White, Rachelle Lefevre, Shaun Benson, Shiloh Fernandez, Rossif Sutherland, Patrick Garrow.

Välbekant berättelse om två pojkar som blir fast i en övergiven stuga i en snöstorm tillsammans med deras frånskilda pappa (Kinnaman), ett avdankat macho-psyk av gamla skolan som precis börjat tappa greppet när han hör talas om exets nya planer. Ambitiöst skådespeleri och lämpligt snorkalla kanadensiska miljöer hjälper denna långfilmsdebut puttra på; filmen får till rätt atmosfär, även om manuset är rätt brett och beprövat.

Originalrecension (2016).