Videosöndag
En filmblogg
av Fredrik Fyhr
2020-06-01
💿 Den rosa pantern (1963)
Seriestart!
Det går att tycka lite synd om kommissarie Clouseau, och frågan är om han inte var bäst från början.
Läs recensionen här.
2020-05-30
💿 Cadillac Man (1990)
💿 Vägen tillbaka (1960)
Vad gör soldaterna när kriget tar slut? Och hur vaknar en fascist?
Läs recensionen på denna förbisedda pärla här.
💿 Deltagänget (1978)
📼 Kapselrecensioner mars-maj 2020
Chaplins pojke på nya äventyr.
Der steinerne Reiter (Stenryttaren).
Filmens Herkules som Detektiv.
Her.
Ivan den förskräcklige (del 1 & 2).
Mishima – ett liv i fyra kapitel.
Miss Pettigrew Lives for a Day.
Skrattar bäst som skrattar sist.
Spider-Man into the Spider-Verse.
2020-05-25
💿 Under Capricorn (1949)
Är Hitchoccks ökända flopp, av vissa mer känd som ”Under Corny Crap”, så usel?
Mja. Läs recensionen här.
2020-05-24
💿 Dante’s Peak (1997)
2020-05-21
💿 Vildkatten (1929)
Den sjätte april 1929 talade Clara Bow. Och Dorothy Arzner med, för den delen.
Nästa auteurathon börjar ta form.
Läs recensionen på Arzners feministiska romkom här.
2020-05-18
💿 Hajen 2 (1978)
”Act as if you’ve been here the whole time.”
”How do I do that?”
”Just look bored.”
Ingen pardon mot en av de sämsta uppföljare som gjorts.
Läs recensionen här.
*
PS.
Denna recension smygstartar ”Filmåret 1978” som kommer bli ett tema på sidan framöver. Vi börjar med de stora hitsen – tidigare har recenserats Superman – The Movie, som var den mest inkomstbringande filmen år 1978, samt Grease, som var tvåa, och The Deer Hunter som var den tionde mest inkomstbringande, och som även vann Oscarn för bästa film.
2020-05-12
💿 Den kriminelle (1960)
Jodå, Jean-Luc, britterna kunde också göra hårdkokta filmer om tjuvar och poliser. Somliga är riktiga pärlor.
Läs recensionen här.
2020-05-10
💿 Terminator: Dark Fate (2019)
”There is no fate but what we make.”
Däremot finns bara de uppföljare de tvingar på oss.
Läs recensionen här.
2020-05-06
💿 Chaplins pojke på nya äventyr (1921)
Jackie Coogan var Chaplins pojke. Så detta är Chapins pojke på nya äventyr. Fast nej, Chaplins pojke är inte med. Det liksom bara våras för honom.
Läs recensionen här.
2020-05-04
💿 The Earthling (1980)
2020-04-26
📀 Landskap i dimman (1988)
💿 Lyckochauffören (1919) & Heja svärfar (1920)
”The Fast and the Furious” för 100 år sedan. Typ 80 km/h.
Men Hollywoodmotorn är densamma nu som då.
Läs recensionen här.
2020-04-24
💿 Rio Bravo (1959)
2020-04-21
💿 Rambo: Last Blood (2019)
2020-04-20
💿 Ceremonin (1995)
”Det är min sista Marxistfilm. Jag är inte Marxist själv, men det är genom den analysen filmen är gjord.”
Det tog ett tag, men till sist begrep jag problemet med Ceremonin.
Läs recensionen här.
2020-04-17
💿 Police Story (1985)
2020-04-14
💿 Babes in Toyland (1961)
Det är lustigt hur Disney styr världen idag, med tanke på att de en gång i tiden försökte livnära sig på filmer som Babes in Toyland.
Läs recensionen här.
Blue Streak
1999 USA/TYSKLAND 93 min. färg/35mm/1.85:1. R: Les Mayfield. S: Martin Lawrence, Luke Wilson, Peter Greene, Dave Chappelle, Nicole Ari Parker, Graham Beckel, Robert Miranda, Olek Krupa, Saverio Guerra, Richard C. Sarafian, Tamala Jones, Julio Oscar Mechoso, Steve Rankin, Carmen Argenziano, John Hawkes, Frank Medrano, William Forsythe, Octavia Spencer.
Tunn men sebar actionkomedi där Lawrence spelar juveltjuv som efter ett tvåårigt fängelsestraff inser att han gömt sitt senaste byte i vad som nu är en polisstation – lösningen blir (såklart!) att bli polis själv; hans gatusmarta insikter gör honom rentav till en stjärnsnut. Denna repetitiva film har inte mycket till intrig och förutsätter ingen som helst logik, men dess underliggande antagonism till poliskåren gör att den precis glider upp över gränsen till OK tidsfördriv
Skrattar bäst som skrattar sist
The Fighting Coward. 1924 USA 66 min. sv/35mm/1.33:1. Stumfilm. R: James Cruze. S: Cullen Landis, Phyllis Haver, Ernest Torrence, Mary Astor, Noah Beery, G. Raymond Nye, Richard Neill, Carmen Phillips, Bruce Covington, Helen Dunbar, Frank Jonasson.
Lustig, något ovanlig stumfilmskomedi som utspelar sig i den amerikanska södern och handlar om en ung yankee som fördöms som ynkrygg eftersom han – högst naturligt! – inte vill hålla på och slåss och duellera mot traktens stolta patriarker. För att vinna sin kärleks hand skapar han ett alter-ego och blir genom denna en fruktad man… även om flickan han egentligen vill ha naturligtvis redan älskar honom för den han är. Outvecklad intrig, men filmens poäng är ganska smart och allt är gjort med en viss säregen charm, till exempel sydstatsdialekten på titelkorten (”I’ve taken a fancy to this here place – an’ to your wench”)
Kom som du är
Fine Manners. 1926 USA 70 min. sv/35mm/1.33:1. Stumfilm. R: Richard Rosson, Lewis Milestone (okrediterad). S: Gloria Swanson, Eugene O’Brien, Helen Dunbar, Walter Goss (Roland Drew), John Miltern, Ivan Lebedeff (okrediterad).
Tidig variant av pjäsen ”Pygmalion” där överklassonen O’Brien faller för ruffiga pinglan Swanson men måste göra om henne för att hon ska passa i societeten (men när förvandlingen är klar så vill han inte ha henne längre). Swanson är skoj och filmen är allmänt välgjord, men den underberättade storyn bygger på svag grund och kan inte hitta någon konflikt i de alltför välvilliga karaktärerna
Romeo Must Die
2000 USA 115 min. färg/35mm/2.35:1. R: Andrzej Bartowiak. S: Jet Li, Aaliyah, Isaiah Washington, Russell Wong, Delroy Lindo, D.B. Woodside, Henry O, Jon Kit Lee, Edoardo Ballerini, Anthony Anderson, DMX, Matthew Harrison, Terry Chen, Derek Lowe, Ronin Wong, Byron Lawson, Kendall Saunders, Benz Antoine, Keith Dallas, Taalya Markell, Tseng Chang, Manoj Sood, Fatima Robinson, Ryan Jefferson Lowe, Jonross Fong, Alonso Oyarzun, Samuel Scantlebury, Françoise Yip, Alvin Sanders, William S. Taylor, Morgan Reynolds, David Kopp.
Vad som i praktiken lanserades som Jet Lis USA-debut, en generös och livlig actionfilm som rör ihop Shakespeare med moderna gangsterfilmsklichéer och slänger in rika mängder benkrosseri. Li spelar före detta snut som rymmer från ett fängelse i Hongkong och tar sig till Los Angeles för att ta reda på vem som dödat hans bror – han hamnar mitt i en intrikat konflikt mellan svarta och asiatiska brottssyndikat, som någon spelar mot varandra. Marknadsförd som en version av ”Romeo och Julia” – eftersom Li paras ihop med gangsterdottern Aaliyah – men parallellerna till Shakespeare är mer generella, och de hjälper till att ge en mytisk grund åt intrigen, som naturligtvis är helt orealistisk och i grund och botten bara handlar om actionscener längsmed ett hyggligt oförutsägbart mysterium. Tonmässigt helknasig, men genomförd med hejdundrande fart och självsäkerhet, med ett effektivt soundtrack av Timbaland och scener där Aaliyah helt självklart mimar till sina egna låtar.
Lillebror
The Kid Brother. 1927 USA 82 min. sv/35mm/1.33:1. R: Ted Wilde, J.A. Howe, Harold Lloyd (okrediterad), Lewis Milestone (okrediterad). S: Harold Lloyd, Jobyna Ralston, Walter James, Leo Willis, Olin Francis, Constantine Romanoff, Eddie Boland, Frank Lanning, Ralph Yearsley.
Ljuvligt gjord komedi, med rätta känd som en av Lloyds bästa. Han spelar titelfiguren, en stackars krake som inte har det lätt med en stolt småstadsheriff till pappa och två buffliga karlakarar till storebröder. Han behandlas som ett skämt, fram tills dess att ett gäng kvacksalvare rider in i staden och han får en chans att (naturligtvis mest av en slump) visa sitt mod. Den enkla storyn lämnar plats för flera minnesvärda scener, samtidigt som berättandet är påfallande modernt; vi får relativt subtila inblickar i karaktärerna samtidigt som intrigen berättas, i högt tempo genom varierade miljöer. En av många pärlor från detta år, eventuellt filmhistoriens bästa.
2020-04-11
💿 Stenryttaren (1923)
2020-04-08
💿 Den maskerade demonen (1935)
Eller: När William Powell och Ginger Rogers mötte en mördare i drag och gummimask.
Läs recensionen här.
2020-04-03
💿 Disturbia (2007)
”Ingen solsemester i världen kan slå en regnig eftermiddag i hemmets lugna vrå.”
En recension från i somras som visat sig ironisk.
Läs här.
2020-04-01
💿 På axel gevär (1918)
Charlie Chaplin och kriget han inte ville att någon skulle vilja.
Hans största succé när det begav sig visar varför han blev en legend.
Läs recensionen här.
2020-03-31
Hon älskade en soldat
Force of Arms. 1951 USA 99 min. sv/35mm/1.37:1. R: Michael Curtiz. S: William Holden, Nancy Olson, Frank Lovejoy, Gene Evans, Dick Wesson, Paul Picerni, Katherine Warren, Ross Ford, Ron Hagerty.
Trög och otroligt såsig romantisk film där Holden och Olson parades ihop för tredje gången. Han spelar en amerikansk sergeant och hon en löjtnant och de faller tydligen för varandra medan han är ute och slåss mot tyskar med sitt stolta kompani. Börjar problemfritt men blir mer och mer tradig och stillastående; Curtiz vet hur man sätter upp scenerna, men allt saknar motivation och filmen måste till slut förlita sig så mycket på tomma schabloner och klichéer att det blir skrattretande. Delar av storyn tycks vara oblygt plockade från Hemingways ”Klockan klämtar för dig” och filmen känns överlag mer inspirerad av det då pågående Koreakriget än andra världskriget. 2/5 4/10.