Beginners

25starrating

Regi: Mike Mills

Det här är en film som har många fina idéer som den aldrig riktigt fördjupar sig i, en del verkliga existentiella problem som den inte helt förmedlar; det är en berättelse om riktiga människor och förhållanden, men den använder sig samtidigt av flera traditioner ur den typiska romantiska komedin. Den försöker vara seriös samtidigt som den vill vara lättsam och charmig. Den ser bra ut, men når aldrig riktigt fram.

Vår något melankoliske huvudperson heter Oliver Fields, är grafisk designer, och spelas av Ewan McGregor. Han är för tillfället extra melankolisk, om han nu inte alltid varit det, eftersom hans pappa (Christopher Plummer) just gått bort i cancer. Han var 75 år när kom ut som bög och dom sista fyra åren av sitt liv, efter att frun/mamman dött, bytte han livsstil för att bejaka det han kallade ”the gay side”. I flashbacks får vi delta i detta efterspel av hans liv, där Oliver i slutändan blir hans sjuksköterska när han blir allt sämre, samtidigt som vi får se hur han i filmens nutid träffar Anna (Mélanie Laurent). Hon är skådespelerska, och även hon melankolisk. Dom träffas mer och mer och tycker om varandra – frågan är förstås om dom kan vara tillsammans, eller om dom är för melankoliska för att våga tro på något så idealiskt som lycklig kärlek.

Ewan McGregors jämna röst agerar berättarröst genom hela filmen. Då och då bjuds åskådaren på popkonst-liknande montage där tidens gång sätts i perspektiv. 1955, när hans föräldrar träffades, var Eisenhower president. År 2003, när den här filmen utspelar sig, är det George W. Bush. På 80-talet, när Pride-rörelsen startade, var Reagan president. Vi får även veta att lego uppfanns då. Varför? För att det är quirky, skulle jag tro.

Men vänta, är det här inte en seriös film? Ja, inte vet jag. Vid ett tillfälle ser det verkligen ut som att det inte ska fungera mellan Anna och Oliver; dom har ett slags gräl. Vad som sägs får vi inte veta, för bakgrundsmusiken ligger för dialogen. Det är alltid ett dåligt tecken när en film inte verkar vilja visa vad karaktärerna faktiskt säger till varandra. Man får lätt känslan av att manusförfattaren själv inte vet, och att filmen mest går ut på att se bra ut. Det är samma logik  som i en annan detalj; Oliver för dialoger med pappans Jack Russel-hund – vi får veta vad hunden ”säger” i undertexter – och det är förstås charmigt. Men varför?

Beginners är en film som handlar om lite allt möjligt. Kärlek i den moderna tidsåldern, typ. Att förlora sina föräldrar, lite grann. Att våga lita på människor utan att bara tänka på sig själv, tror jag också den handlar om. Den är skriven och regisserad av Mike Mills, som tidigare gjort Thumbsucking; jag har inte sett den, men det var en dramakomedi om en tonåring som var beroende av att suga på tummen. Quirky.

Av allt att döma är dock Mills en begåvad filmmakare. Problemet med Beginners är att den inte har en ordentlig historia att berätta. Skådespelarna är alla mer eller mindre exemplariska – McGregor är så mysig och Laurent så charmig att man inte tänker så mycket på att man egentligen inte får reda på någonting särskilt om deras karaktärer, och att man egentligen inte förstår varför just dom två skulle falla för varandra. Ännu bättre är Christopher Plummer, som förmodligen får en Oscar i februari, i en roll som ger ett både modernt och värdigt typ av bokslut för en karriär som började på 50-talet.

Estetiskt rör sig filmen också mot ett Woody Allen-landskap som gör den lättsmält och enkel att se på. Jag vet dock inte om det är ett speciellt bra omdöme. Här och var avslöjar filmen ett och annat allvarligt drag som gör att man skymtar en bättre film. Men så kommer istället fler, rätt långrandiga, utläggningar om tidens gång och sakers tillstånd. Stjärnorna har sett likadana ut sedan 1955. Nähe? Djupt ju!

Jag tror det här är en film som vill få sin åskådare att tänka till. Exakt om vad, eller varför, vet jag inte. En av berättarröstens harranger som fick mig att tänka till handlade om faktumet att Oliver och Annas föräldrar, när dom var unga, inte hade tid att vara lika olyckliga och lyckliga som vi i våra dagar. Dom hade världskrig och kärnfamiljer att tänka på. Jag vet inte om det stämmer. Jag tror inte det. Jag tror att det är en ganska pretentiös och okunnig föreställning. Men det fick mig onekligen att tänka till. Jag tänkte att någon borde göra en bra film om det där. Beginners är tyvärr inte den filmen.

FREDRIK FYHR

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *