Wuthering Heights 25starrating

25starrating

Regi: Andrea Arnold

Tidigare i år kom en femtioelfte filmatisering av Jane Eyre och som ett brev på posten kommer nu även 2012 års cinematiska uppsättning av Svindlande höjder. Om man tillåter sig en jämförelse, varför inte, så tyckte jag att Jane Eyre var en exemplarisk filmatisering just för att det var en regelrätt film och inte bara en filmatisering. Den här filmen är mer problematisk, men den har precis samma anspråk.

Det positiva kan sägas på en gång: Fotot är oklanderligt. Från början till slut är det här en uppvisning av arty fluff så att det räcker och blir över. Den kalla engelska landsbygden där vindarna blåser genom håret, där dimman ligger tät över fälten, där regnet dränker en och där det aldrig tycks vara sommar, höst eller vinter utan ständigt någon slags tidig vår, utgör filmens själva ande. Tyvärr betyder det också att filmen lider av en oundviklig ytlighet.

Det är inte så att man inte försöker. Filmen är regisserad av Andrea Arnold – som gjorde Fish Tank – och jag tror strategin har varit att försöka skapa en slags subtil och minimalistisk, liksom undertryckt spänning mellan karaktärerna. Manuset innehåller försvinnande få dialoger. Ju mindre karaktärerna säger till varandra desto mer ska man förstå hur de känner varandra. En detalj som följer samma logik är att Heathcliff – spelad av filmdebutanterna Solomon Glave, som ung, och James Howson i vuxen ålder – är svart. Mer än en politiskt korrekt detalj är det en dramaturgisk strategi; åskådaren känner av hans utanförskap genom karaktärernas blickar, och på så sätt slipper vi melodramatiskt babbel.

Likt många versioner av den här berättelsen – inklusive den mest klassiska från 1939, med Laurence Olivier och Merle Oberon – struntar filmen i bokens sista del, där Heathcliff sitter och ugglar på sin domän. Det tycks vara svårt för filmskapare att undvika tragedins dramaturgi där vi får möjligheten att sluta i ett dödsfall och hjärtesorg. Också Arnolds Wuthering Heights är en film som går i beskt moll. Hur mycket Heathcliff än bankar huvudet i väggen av sorg så får vi alltid se naturens nakna domare som kontrast; livet ges en grå, meningslös klang.

Stämningen är filmen igenom oerhört påtaglig. Får filmen en Oscar för sitt foto är jag den förste att applådera. Men hur vacker filmen än är så misslyckas strategin i slutändan. Det är svårt att känna något med eller för dessa karaktärer när de enbart existerar som stumma ansikten i diverse vackra bilder. Utan någon form av visuell symbolik eller tematik att koppla bilderna till så lämnas man som åskådare hängandes i en oklar position där man i slutändan blir ganska likgiltig. Bildspråket är vackert, men leder inte filmen någonstans och den blir till och med, med risk för att låta pöbelaktig, ganska tråkig. Arnold låter praktiskt taget all förståelse för karaktärerna ske i långa sekvenser där de stirrar stumt utanför kamera, eller på varandra, eller på något annat.

Jag funderade filmen igenom på om det finns något som överhuvudtaget ska förmedlas i dom här blickarna. Jag tror det. Men hur mycket jag än vred och vände på perspektiven hittade jag inget riktigt djup i dom. Det blir bara godtyckligt dramatiska tagningar av skådespelare som står och stirrar oproportionerligt länge, ungefär som att de glömt sina repliker. Långa stilpauser passerar. Fåglar flyger tyst i luften. Himlen är mulen. Fladdrande fjädrar filmas i närbild. Hästar gnäggar. Allt. Är. Långsamt. Och. Liksom. Eteriskt.

På sätt och vis är filmen bara en stilövning. Den som inte läst boken kommer troligen inte ryckas med i historien och den som läst boken kommer bara studera vilka bilder Arnold valt för att tolka berättelsen. Problemet är att dramatiken – som ändå ska vara påtaglig – aldrig hamnar i centrum. Vi vet redan från början att Catherine ska dö och att Heathcliff ska lida. FIlmen består av en intrig som tar två timmar på sig att hinna ikapp sig själv. Under tiden bjuder den på en del fina bilder. Filmen lämnar en kvar med den påtagliga känslan av att något saknas.

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *