VIDEOSÖNDAG#37: Vecka 34-35

vidde

Videosöndag – Filmkritik med klös i. På hugget. Rivig filmkritik. Någotdera.

 

BIORECENSIONER

We Steal Secrets: The Story of WikiLeaks 🙂 Uttömmande och skickligt gjord A-kurs i bildandet av WikiLeaks som ger en rättvis bild av omständigheterna samtidigt som den är spännande och högaktuell.

Red 2 🙁 En låtsasfilm där Bruce Willis och kompani står och håller masken i ett hav av anonyma explosioner och blodlöst våld.

 

SPECIALRECENSIONER

The Wolverine, Man of Steel, Iron Man 3 – Bara för att städa ut sommarens superhjältar en gång för alla. En recension på tre av sommarens superhjältefilmer. En är oväntat bra. En är väntat medioker. En är riktigt dålig.

What Maisie Knew 🙂 Skilsmässodrama berättat ifrån sexåriga Maisies perspektiv. Mycket intelligent, fint gjord och väldigt gripande drama som sätter hudnära känslor i fokus och lämnar få oberörda. Med Julianne Moore, Alexander Skarsgård, Steve Coogan, Joanna Vanderham och pyttelilla storbegåvningen Onata Aprile. Har i veckan anlänt på DVD och VOD i USA.

 

DVD/BluRay

 

Mama 🙂 Skräckfilm med Jessica Chastain, två spooky barn och japanska influenser. Inte direkt originell, men det är skickligt gjord skräck med en fin, melankolisk story i bottnen.

Den som söker 🙁 – Svensk lågbudgetthriller med snyggt foto, snygg klippning men med en välbekant Jägarna-liknande story och amatörmässigt manus och regi. Synd.

About Cherry 🙁 En ohelig typ av melodramatisk feel-good om tjej som blir porrstjärna – på det stora hela en rekryteringsfilm för industrin.

Broken City 🙁 Mark Wahlberg och Russell Crowe slummar sig igenom en politisk thriller som är så rörig att manusförfattarna måste ha druckit lika mycket whiskey som karaktärerna i filmen gör (kom ihåg, av märket Jameson!)

 

 

Fem nyheter från veckan som gått

 

Elmore Leonard

1. Elmore Leonard 1925-2013

En av de mest älskade amerikanska författarna, och en gudfader för den moderna deckargenren, död vid 87 års ålder; en arvtagare till Hemingways strama språkskola och Raymond Chandlers stilideal, och inte minst är Leonards inflytande på filmen och thrillergenren svår att bedöma. Leonard skrev några manus på 70-talet (Clintans Joe Kidd, Kalle Bronsons Mr. Majestyk, det stuket) men det var filmatiseringarna av hans böcker som blev de riktigt karaktäristiska blandningarna av kioskdeckare och lyxfluff som så många andra försöket imitera. Det var ofta böcker som var som gjorda för filmer, med snåriga storylines och spartanska karaktärsporträtt (idealiska för skådespelare). Om du har författarambitioner, läs Elmore Leonard’s 10 Rules of Good Writing och om du bara har ambitionen att se en bra Leonard-baserad film så finns det fem guldklimpar att söka upp: 1. Tarantinos Jackie Brown (byggd på romanen Rum Punch); den enda av QT:s filmer med manus av någon annan än honom själv, gjord för att ära Leonard. 2. 3:10 to Yuma, byggt på en novell med samma namn. Finns i en klassisk version med Glenn Ford nyligen utgiven av Criterion, samt i remake av James Mangold från 2007 med Russell Crowe och Christian Bale. 3. Steven Soderberghs Out of Sight, den genuint snitsiga thrillern där US Marshall-polisen Jennifer Lopez faller för bankrånaren George Clooney som kidnappar henne. 4. Stjärnspäckade 90-talsthrillern Get Shorty som eventuellt fortfarande är riktigt bra (var tusen år sedan jag såg den). 5. 52 Pick-Up en fantastiskt skabbig gammal 80-talsrökare med Roy Scheider som biltillverkare som sätter hårt mot hårt när kokainstinna skurkar försöker utpressa honom. Väldigt kitschig, men en bortglömd pärla för de som missat den och gillar sådana grejer.

 

nyhet2batmanben

2. Bat-signalen lyser för Ben Affleck.

Desperata rykten om att Christian Bale skulle återvända till rollen som Batman för en kvackiljard dollar eller så, tystades med ett unisont, world-wide ”Huh?” när bat-bomben damp ner att Ben Affleck blir nästa Batman i Zack Snyders uppföljare till Man of Wood, med det provisoriska (?) namnet Batman vs. Superman.

”How do you like them apples?” blev snabbt vitsen att dra, och fansens reaktion lät inte vänta på sig utan gnällometern steg till rekordartade höjder i och med namnlistor och brev till presidenten (OBS! Sant!). Det verkar som att fanboys inte lär sig – Reaktionen går att jämföra med hur folk reagerade när det beslutades att Michael Keaton skulle spela rollen. Eller när Heath Ledger skulle spela Jokern. Eller Daniel Craig skulle spela Bond. Det är som att det hör till. Mer oroväckande, antar jag, är filmens konturer. Batman vs. Superman. Really? Låter rätt oseriöst. Det bör inte bli värre än Daredevil, dock.

 

nyhet3giltaylor

3. Gilbert Taylor 1914-2013

En av gamla skolans britter gick ur tiden häromdagen vid den eminenta åldern 99. Taylor började sin karriär på 20-talet, gjorde dödsföraktande fotoreportage under andra världskriget och imponerade sin samtids auteurer när han levererade det oförglömliga fotot till Kubricks Dr. Strangelove (1964); det ledde till lika oförglömliga samarbeten på 60-talet med Polanski i hans Repulsion, Cul-de Sac och Macbeth – Förutom Alec Guinness var det också Taylor som satte en gammaldags, brittisk kvalitetsstämpel på arbetet i Star Wars (1977), mycket klokt anlitad av George Lucas, redan då en god strateg. Andra klassiska titlar på Taylors resumé är Beatles-filmen A Hard Day’s Night (1963), Hitchcocks Frenzy (1972) och första Omen (1976); alla nämnda filmer är exemplariska titlar om man vill studera skickligt, konsekvent fotoarbete som ramar in stämningar och situationer på ett sätt som gör att publiken alltid vet vad som händer. Detta var före vår tids shakycam och tusen-klipp-i-sekunden, som tyvärr gör det svårare för bra filmfoto att ens ta plats. Taylor pensionerade sig 1994 och dog i sitt hem, med sin fru och familj närvarande.

 

nyhet33

4. LGBT-Bechdeltestet officiellt annonserat.

Organisationen GLAAD, som strävar efter HBT-jämlikhet, annonserar nu ett officiellt HBT-test byggt på Bechdeltestet. Testet är utformat på samma sätt men är nu inriktat på karaktärer i filmer som kan klassificeras som LGBT (Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender) och bland de fåtalet titlar som passerar testet finns Cloud Atlas och (skulle jag lägga till) Laurence Anyways. Det är omöjligt att säga att ett sådant här test inte är välkommet, samtidigt som dess verkningsgrader och vetenskapliga funktion förblir luddigt. I samband med testet har GLAAD även gjort en fullständig rapport över Hollywoods LGBT-representationer (länk) som går igenom de olika studiorna och ser hur de står sig. Intressant, lätt beroendeframkallande, läsning.

 

nyhet4aintAin’t Them Bodies Saints.

5. Veckans USA-releaser.

Av de intressanta amerikanska releaser som man blir orolig för aldrig ska få en svensk premiär är indiefilmen Ain’t Them Bodies Saints och The Spectacular Now de senaste kapitlen; Förstnämnda, regisserad av nykomlingen David Lowery och med Rooney Mara, Casey Affleck och Ben Foster i huvudrollerna, skildrar en klassisk Texas-story om förrymd fånge som återförenas med sin fru och dottern han aldrig träffat. En bekant story som ändock jämförts med Terrence Mallick och hyllats med ord som ”[it’s] not a movie; it’s a feeling”. The Spectacular Now i sin tur, om en finkänslig och realistiskt skildrad high school-romans, har 93% på Rotten Tomatoes och i en av sina sista recensioner, arkiverad i förväg, skrev Roger Ebert att det var ”a lovely film about two high school seniors who look, speak and feel like real 18-year-old middle-American human beings”.

Under tiden, i the big league, klättrar The Butler vidare upp mot ännu fler framgångar och den förväntas dra in ytterligare sexton miljoner dollar innan helgen är över, vilket är goda nyheter för Weinstein-studion som hoppas på en Oscarskandidat. Att Oprah Winfrey ska nomineras för bästa biroll – och att hon kommer bli fly förbannad om hon inte vinner – viskas det redan om med höga röster.

Tristare nyheter för Gary Oldman och Harrison Ford, vars nya spionthriller Paranoia gått framför tomma stolar och blivit den största megafloppen såväl i år som i fjol; Oldman och Ford har aldrig haft en större flopp på sina händer och filmen har inte lyckats komma upp ens på landets topp tio-lista. Svensk premiär den fjärde september, om inte distributörerna drar in den (men troligen hoppas de i detta läge desperat på europeisk räddning). Floppvarning utfärdas också för Mortal Instruments och skräckfilmen You’re Next som inte fått någon större publik, även om de 8-9 miljoner dollar som är de filmernas motgångar är framgångar för Simon Peggs The World’s End, som är gjord med mindre prestige.

Woody Allens Blue Jasmine – recenserad i veckan – expanderar från 229 dukar till 1 283, vilket gör den till Woodys mest biovisade film någonsin. Good for him.

 

Trailers för nästa veckas biopremiärer

 

Snabba Cash III: Livet Deluxe

Mitt liv med Liberace

 

Post Tenebras Lux


Räkna med recensioner på Mitt liv med Liberace och Post Tenebras Lux – sistnämnda har jag väntat på ända sedan jag såg en teaser från förra årets Cannes. Snabba Cash III blir inte recenserad (åtminstone inte av mig) förrän videoreleasen.

 

*

Och kom ihåg… 3D har en framtid! Kanske…

James Cameron. Här har vi en kille som inte ger sig. Fastän han själv fått äta upp sin hatt (han förutspådde en 3D-revolution som aldrig kom) så menar han fortfarande att vi i framtiden kommer titta på Nyheterna och vädret i 3D. Varför? Därför att ”världen är i 3D”. Det självklara motargumentet är förstås att vanliga 2D-filmer därför också redan är i 3D och… äh, jaja. Vem vet. Det finns något med Camerons eviga odräglighet som gör honom underhållande att lyssna på. Och om Camerons skräckinjagande utopi någonsin går i uppfyllelse så kan man ju vara glad över att man då äntligen kommer får se äkta 3D i äkta 3D.

 

 

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *