Videosöndag – Kritik värd att följa
BIORECENSIONER
Blue Jasmine 🙂 Woody Allens senaste är en okej film i hans karriär som står, faller och blir sevärd på grund av Cate Blanchetts lysande framträdande i huvudrollen.
Post Tenebras Lux :/ En väldigt bildskön men också oerhört tunn mexikansk arthouse-film.
Mitt liv med Liberace :/ Michael Douglas är fin som Liberace och Matt Damon okej som hans hemliga älskare, men Steven Soderberghs HBO-drama har en rätt stark jaha-klang, trots sin TV-filmsliknande ”sebarhet”.
DVD/BluRay
Passion 🙂 Brian De Palmas knasiga svarta komedi-thriller med Noomi Rapace och Rachel McAdams känns omedelbart som en av årets mest underskattade filmer.
The Call 🙁 High Concept-thriller med Halle Berry som 911-operatör på jakt efter seriemördare. En mardröm för alla som föredrar ens pyttelite logik i en sådan här film.
Olympus Has Fallen 🙁 Eller ”Die Hard i Vita huset”, högljutt våld gjort helt utan finess.
Dark Skies 🙁 Ett stereotypt plagiat av Paranormal Activity, Poltergeist, Signs, The Ring osv. Blir mer patetisk ju längre den pågår.
Tre nyheter från veckan som gått
1. Gravity öppnade Venedig
Venedigs Filmfestival inleddes i veckan med Alfonso Cuaróns Gravity med George Clooney och Sandra Bullock, på plats med glada flin. Gravity har sedan lång tid tillbaka varit en intressant titel och Varietys festivalrecension jämför den med Kubrick och Max Ophuls. Kan vara något att se fram emot.
2. Arabisk Filmfestival i Malmö
Och den andra september går Malmös arabiska filmfestival av stapeln, i år med kvinnotema. Nästan hundra arabiska spelfilmer från 22 olika länder går att se mellan den andra och åttonde september. Det rör sig om mer kända titlar som Den gröna cykeln, men också filmer som troligen bara kommer att gå att få tag på här och nu vid detta tillfälle och inte på lång tid framöver för någon häromkring. Ta tillfället i akt om du är i närheten. Nyhetsartikel här och länk till festivalens hemsida här.
3. Julie Harris 1925-2013
Legenden Julie Harris gick ur tiden i veckan. Troligen mest känd för sina många Broadway-framträdanden men ändå en oförglömlig filmpersonlighet i I Am a Camera, mot James Dean i Öster om Eden och inte minst i mästerverket The Haunting (1963), nummer två i Videosöndags kanon. Ett av gamla skolans proffs och sannerligen en skådespelare som levererat i sin tid.
Trailers för nästa veckas premiärer
Paranoia
The Conjuring
Emperor
The Broken Circle Breakdown
Och Smurfarna 2 går även upp på svenska biografer i veckan som kommer, men why bother. Paranoia tycks vara en onödig film att recensera, då ingen ändå verkar gå och se den, men i övrigt recenseras alla filmer till nästa söndag.
*
Och kom ihåg… Har du sett en har du sett dem alla!
Något att bita i för seriösa 007-fanatiker. 50 Years of James Bond: The Movie är en två timmar lång film som består av fem minuter från alla Bondfilmer från Dr. No (1962) till Quantum of Solace (2008). Genom att börja med de fem första minuterna av den första Bondfilmen, fortsätta med minut 5-10 av andra, minut 10-15 av tredje, får vi i slutändan en Bondfilm som faktiskt går ihop någotsånär. Kanske inget man sträck-kollar igenom, men sevärd att hoppa igenom om inte annat. Ett fascinerande skolexempel på hur effektivt formula fungerar i Hollywood.
Ett svar på ”VIDEOSÖNDAG#38: Vecka 35-36”