FB: Eurovision Song Contest 2014

esc 2014

Detta är första gången på ett halvår jag skriver i ”Fyhrs blogg”, en mer personlig blogg jag tänkte skriva i men av någon anledning aldrig kom till skott med. Hoppas det blir ändring på det!

Jag är ett ganska stort Eurovision-fan. Förmodligen skulle du säga att jag var på gränsen till besatt, beroende på vilken tid på året du skulle träffa mig. Ändå säger jag ”ganska stort”, för att det finns människor där ute som är helt galna i ESC – Det finns folk som reser från hela Europa till Sverige för att vara med i publiken till svenska Melodifestivalen.

Melodifestivalen är jag lite mindre intresserad av – Men ESC har jag gillat sedan jag var liten och de senaste fem åren har intresset maximerats av anledningar jag egentligen inte kan förklara. Om du tycker det här är en besvikelse att höra, eller om du överlag föraktar Eurovision, så har jag inget att säga till dig som jag inte redan sa för två år sedan när jag skrev den här texten, ett försvarstal som fortfarande är det enda ”försvar” jag har i mig.

I korthet kan jag citera mig själv och säga att jag älskar ESC för att det är ”en interaktiv, kollektiv, karneval-liknande kulturfest i realtid”. Det har inget med musik att göra, även om låtarna som är med då och då kan gränsa till det direkt kvalitativa. Jag älskar sättet man kan uttrycka ett budskap genom påkostat skräp (kulturellt sett) och kombinera just ett scenframträdande med just ett nummer och i direktsändning; en förhandstippad favorit kan stappla på finalkvällen och förlora rösterna och beroende på hur ödets vindar vänder kan finska pudelrockare i fula masker vinna alltihop. En ESC-sändning är värdelös att titta på i repris.

Direktsändningen är grejen. De timmar som showen pågår är unika. Du ser dem eller du ser dem inte. Men ser du dem inte på finalkvällen har du missat dem. På samma sätt har en låt bara tre minuter – där och då – på sig att existera. Oavsett hypen. Oavsett antalet genrep. Tre minuter på finalen hjälper eller stjälper och telefonrösterna kommer alltid vara oförutsägbara. Jag älskar också det faktumet att hela Europa tunar in och röstar, vissa säkert bara spontant, på grund av vad de ser framför ögonen för första gången. Tänk, kanske någon mamma i Leeds säger, de där söta pojkarna från Litauen som sjunger om att baka en kaka är så söta, jag ringer och röstar på dem. Helt utan att tänka på att bookiesar och självsäkra ESC-spekulanter världen över tappar hakan.

Via min förra, utrotningshotade blogg har jag har följt 2014 års Eurovision ända sedan ridån gick ner i Malmö för snart ett år sedan, vilket är mer nerlagd energi än jag någonsin lagt ner på ett ESC. Detta har gjorts i förhoppningen att jag tekniskt sett inte kommer kunna bry mig ännu mer nästa år. (Så viktigt kanske det inte är, och jag har tyckt att mitt intresse de senaste åren tagit upp lite för mycket tid).

Anyway. Jag skrev om ESC 2011 före och efter, om ESC 2012 året därpå och sedan tre texter inför ESC 2013.

 

Nu, utan further ado, tänker jag bara göra så att jag går igenom alla 37 bidragen alfabetiskt med kommentar, hur mycket jag gillar dem (1-5), och jag tror de kommer klara sig.

 

(OBS! I skrivande stund är det fem dagar kvar till final, och inget bidrag har ännu åkt ut i någon semifinal.)

 

 

ALBANIEN: Hersi Matmuja – One Night’s Anger. 2/5.

När Hersi vann i Albanien såg hon ut som om hon just kommit hem från jobbet. Då tyckte jag denna etno-ballad lät rätt grötig, men med tiden gillade jag den mer och tyckte den hade en skön flummig mysfaktor. Sen sabbade de allt genom att göra den på engelska – ett språk Hersi inte riktigt behärskar – och nu tycker jag det är kisspaus-varning. Hon har en schysst röst, och kan dock lyfta numret. Så länge hon inte får sitta i en sandlåda och grina som en barnunge som i den här videon. Första semifinalen; går nog inte vidare.

ARMENIEN: Aram MP3 – Not Alone. 2/5.

Bookiesarna, och ESC-communityt, har Armeniens Aram MP3 som favorit med brölballaden Not Alone, som jag hört några gånger men ändå inte fastnat för. Detta är ingen favorit på samma sätt som Emmelie de Forest och Loreen var det – dvs där man praktiskt taget visste att de skulle vinna på förhand – åtminstone hoppas jag inte det. Jag upplever inte alls detta som en vinnarlåt nämligen och jag ser inte heller varför den skulle vara ett sådant säkert bett. Det av följande orsaker.

1. Vi har ingen övertygande liveversion än. Seriöst allvarligt! Produktionen och videon här är ju fin och så, men det osar inte så lite Frankrike 2011 och Sognu som också var lite ovanlig, som också stod ensam på scen, som alla också trodde skulle vinna men som inte kom någonstans för när den korsikanske sångfågeln väl stod på scen hände inte så mycket och alla hade bara hört studioversionen innan. Därutöver är det ett jämnt ESC-år i år och skrällar lurar i buskarna.

2. Det är ingen riktig låt. Det är ett par mantran som vrålas med James Hetfield/Chris Cornell-komplex. Upprepar: Det är ingen riktig låt. Det är ingen riktig låt. Det är ing-en-riktig-låååt! Det är ing-en-riktig lååhåååhåååt, nooo!

3. Aram har redan väckt känslor när han uttalat sig homofobiskt om Conchida Wurst, många har uttryckt samma kritik som jag mot låten; Not Alone är dessutom en rocklåt och ovanligt allvarlig, inget som skriker ESC-vinst direkt.  På vilket sätt skulle den här lite grådaskiga och deprimerande saken förena Europa till att ringa och rösta? Och på repen har Aram sett ut som något ur en Tim Burton-film. (Han kör fullkomligt över Andrius från förra året i grimas-EM).

 

AZERBAJDZJAN: Dilara KazimovaStart A Fire. 3/5.

En klassisk, nästan lite för klassisk, Azerbajdzjan-ballad sjungen av klassisk sångdiva som låter classy vissa gånger jag hör den och trist andra gånger. Kräver många lyssningar, och i ett år av många ballader finns det en smärre risk att den kommer ramla ur tävlingen innan final. Men det är inget jag skulle tippa på, eftersom Azerbajdzjan är ESC-kungligheter. Första semin, kommer nog gå vidare.

Också: Denna tävlar i den inofficiella ”felhörningsengelska”-tävlingen då jag ohjälpligt, varje gång tycker det låter som hon sjunger ”May this slutty life start a fire”.

BELGIEN: Alex Hirsoux – Mother. 2/5

Älskade den automatiskt första gången jag hörde den – tröttnade därefter omedelbart på den. Mulliga män som Paul Potts-sjunger Bondballader om sina mödrar är naturligtvis omöjligt att helt ogilla. Första semin, tror den går vidare men chansar ändå för skojs skull på att den åker ut.

 

DANMARK: Basim – Cliche Love Song. 2/5

Ett bra tecken på att bookiesarna är ute och cyklar i år är att de så pass länge som de ändå gjorde hade denna i top 5. Värdlandet har nämligen en solklar rösta-ej-på-denna-vi-vill-inte-hålla-detta-en-gång-till-låt; en menlös dänga med en refräng som Mauro Scocco borde begära royalty-pengar för (försök att lyssna på den utan att börja sjunga på Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till).

 

ESTLAND: Tanja – Amazing. 3/5.

Estland skickar sång- och dansfågeln Tanja med Amazing. Jag har sett det ursprungliga vinnarframträdandet ett par gånger men inte kommit ifrån den lätt bisarra mängden ”kast med tunn blondin” som pågår i det. Tanja flyger och far som en ballong ett barn blåst upp och släppt taget om. Med studioversionen i öronen kan jag konstatera vad jag misstänkte – att låten faktiskt är helt okej, trots att den faller under ”samma-som-förra-vinnarlåten”-kategorin (den här gången är det både barfotadans och Loreen-oomph i receptet). Estland är ju något av ett lill-Sverige-land, så det är inte så oväntat att deras nummer håller rätt högt produktionsvärde. Är ingen superkandidat men tror den är en dark horse – förutsatt att numret blir bra tippar jag på att den går till final, tippar på en mellanposition.

 

FINLAND: Softengine – Something Better. 3/5

En annan dark horse. Känns som att oddsare verkligen missat potentialen som det här JC-rockbandet har på framförallt kids. Återigen, man får ha i beräkningarna att året är fullt av ballader och jag tror folk kommer hungra efter lite gammal hederlig oomph. Denna låt tror jag funkar tillräckligt bra för många. Den är rätt catchy dessutom, och artonåringarna har skrivit den själva så det är ju sött. Andra semin, den går vidare.

 

FRANKRIKE: Twin Twin – Moustache. 3/5

En helt odräglig produktion men klassiska ESC-hipsterismer och en tuggummirefräng som fastnar i evigheter.

 

GEORGIEN: The Shin & Mariko – Three Minutes to Earth. 4/5.

Underbart! Helt jäkla bäng! Vad är det här? Jag har ingen aning! Ligger längst ner på betting-sidorna. Andra semin, kommer inte gå vidare. Men jag älskar den utan ironi! Hippiebrud från 90-talet, joddlande gubbar, folkmusik, obegriplig text om rymdgubbar och Michael Jordan (eller menar de en annan Space Jam?). Väntar med spänning på scenframträdandet.

 

GREKLAND: Freaky Fortune feat. Riskykidd – Rise Up. 2/5.

Det här dansskräpet är bara inte min grej, men det kommer säkert gå vidare för världen är en ful plats. Andra semin.

 

IRLAND: Can-Linn feat Kasey Smith – Heartbeat. 3/5.

Det här är en sån där generisk men lagom bra poplåt som faktiskt hotar att samla ihop nog med poäng för att vinna hela tjottablänget ett jämnt år som det här. Dess framgångar kommer dock bero på scenframträdandet. Jag gillar den rimligt mycket i tre minuter, men den är extremt blasé i längden. Andra semin, går vidare.

 

ISLAND: Pollapönk – No Prejudices. 3/5.

Till ljudet av ångestvrålande protester från ESC-communityt vann ”pop-punkarna” Pollapönk i Islands Songvakeppnin-tävling med Enga fordóma – sedermera anglosaxifierad till No Prejudice: En konstig S Club 7-ripoff (!) och Pollapönk själva är medelålders män i Telletubbys-färgade adidas-jackor. Reaktionerna har varit skoningslöst vitsiga och man talar nu om att det är adjöss med Islands nioåriga streak av finalplaceringar (och karaktäristiska ballader, för den delen). Men själv har jag gillat denna från första stund. Humor, någon? Ingen?

 

ISRAEL: Mei Finegold – Same Heart. 3/5.

Det har gått kasst för de forna ESC-kungarna Isarel i flera år nu och många säger att denna rockdänga kommer ändra på det. Själv är jag skeptisk – Vidare går den, men frågan är vart den tar vägen sen. Jag gillar den ganska mycket, men den här typen av tvåspråkiga power-rocklåtar brukar inte gå hem i ESC. Om det gör det i år är jag glad, för det betyder att saker hänt sedan 2011, då Ungerns överjävliga rockdiva Kati Wolf kom bland de fem sista. Semifinal 2.

ITALIEN: Emma Marrone – La mia città. 2/5

 

En radiorockproducerad dänga som gör att tankarna genast går till Frankrikes bidrag förra året. Emma Marrone har toppat listorna i Italien sedan debut-EP:n 2010 och detta är att betrakta som ett typiskt Big 5-nummer; högproducerat och lite småtråkigt. Och överproducerat. Jag tappar bort mig halvvägs. Kan få höga placeringar ändå, Italien har det gått bra för sedan deras återkomst till tävlingen för några år sedan.

 

LETTLAND: Aarzemnieki  – Cake to Bake. 3/5.

 

Låten som tycks mer hatad än någon annan i ESC-communityt. But why? Hur kan man hata en sång om att baka en kaka och prata med enhörningar? Aarzemnieki – försök säga det tre gånger – försöker nog återvinna lite Brainstorm-vibbar med det här numret och, ja, well, det är inte direkt bra… det är vansinnigt dorky, men det är gjort i den här tävlingens anda. Tävlar även i  felhörningsengelska-tävlingen med ”let it bake/wait for eight”. Bara på dålig engelska man kan rimma så.

 

LITAUEN: Vililja Mitaciunaite – Attention. 2/5.

 

Jag har varit tveksam från början till Litauens bidrag Attention – eller A-tään-chöööön!som det efter ett tag blir omöjligt att inte kalla den –  men nu vet jag att jag inte vill höra Vililja Mitaciunaites låt en enda gång till (annat än i andra semifinalen, då den går upp). Det är en av de mer irriterande ESC-låtar jag någonsin hört. Stackars Litauen vars mello gick till så att alla artister sjöng samma låt – denna! – om och om igen. Tortyr. Ändå inte ett uselt nummer, och jag ska erkänna att Litauen i sin bisarrhet blivit ett ganska intressant ESC-land (skrattar fortfarande åt förra årets Andreus och året innan det var det ju killen med ögonbindeln som fick alla att säga ”vaa?”) och Vililja tar vidare Litauens skumma tradition fint. Semifinal 2. Fem måste ur där och detta är en av dem.

 

MAKEDONIEN: Tijana Dapcevic – To the Sky. 1/5

 

Många plockade ner ansiktet i skämskudden redan när de såg Tijanas första ”framträdande” med den här låten. Det sägs att den raspiga 38-åringen gör ett mer stabilt intryck utan playback – men jag hatar den här otroligt generiska radiolåten oavsett vad. Tror jag. Andra semin, går ej vidare.

 

MALTA: Firelight – Coming Home. 2/5.

 

Många gillar den här folksång-harmoni-feelgood-Ving-resor-reklam-låten. Men jag tycker den är tråkig och lite för lam och sångaren irriterar mig genom att sjunga oaaaaaaoaaaaaimm istället för ”I’m”. Den går nog vidare dock (andra semin).

 

MOLDAVIEN: Cristina Scarlat – Wild Soul. 1/5.

 

Moldy, indeed! Värsta Fantomen på Operan-misshandeln jag hört på länge. Första semin, får inte få vidare.

 

MONTENEGROSergej Ćetković – Moj Svijet. 1/5.

Montenegro har hostat upp sitt bidrag och precis som jag förutspådde i höstas visar det sig att smörsångaren Sergej levererar årets obligatoriska kisspaus-ballad (förra året kom den från Cypern). Hoppas det inte kommer fler i år. Ska säga att jag gillar stråkarna i studioproduktionen lite grann, men detta är i sanning en vansinnigt tråkig låt.

Montenegro har aldrig kommit till final (med nummer som Rambo Amadeus ”Euro Neuro”) och det är högst tveksamt om de ska lyckas i år heller, även om det inte är helt uträknat förstås för vissa gillar sånt här. ”Moj Svijet” betyder ”Min värld” men jag tycker det låter som ”Mitt svett”.

NEDERLÄNDERNA: The Common Linnets – The Calm After the Storm. 4/5.

 

The Common Linnets smög in sitt bidrag på en holländsk talkshow och har hållit vidare låg profil med låten The Calm After the Storm – en Ryan Adams/Jakob Dylan/lowbrow-murr-countrypopsång som är way, way bättre än Eurovision förtjänar. Ungefär som Anouk förra året alltså – Faktiskt en riktig låt! Nederländerna tar ett steg till mot att bli det mest överproducerade ESC-landet, men varför inte, det kanske lönar sig. Första semin. Hänger lite farligt, men borde gå vidare.

 

NORGE: Carl Espen – Silent Storm. 3/5

 

Sa någon många ballader? Först ett ”calm after the storm” och sen en ”silent storm” från myskillen Carl Espen. En fin ballad. Inget fel på den. Carl Espen själv har en röst och en personlighet som ger den en ordentlig snålskjuts dock. Andra år hade den varit en vinnarkandidat. Nu kan den mycket väl gå under bland allt annat. Andra semin, går vidare… *Lyssnar igen*… Kanske kommer långt ändå. Vi får se.

 

POLEN: Donatan & Cleo – My Slowanie 4/5.

 

Polen gör en comeback i ESC efter flera års frånvaro med dansduon Donatan & Cleo och deras My Slowanie, en oväntat biffig och underhållande folkmusik-cum-M.I.A-historia som tacksamt kör över alla ESC-klyschor utan att tramsa eller förnedra konceptet. Oklart hur det går för denna – varning för tuttar i musikvideon – men vidare går den oundvikligen. Semifinal 2.

 

PORTUGAL: Suzy – Quero ser tua. 1/5

 

Skräll skedde i Portugals Festival da Cancao då umpa-umpa-donnan Suzy fick biljetten till Köpenhamn med sin extremt 90-talsretro-aktiga kitsch-danslåt Quero ser tua – som jag med min skolspanska får för mig betyder ”Jag måste gå på toa”. Vad kan man säga? Låten är förskräcklig, Suzy är en nasal gås och produktionen musikaliskt pappbygge men jag kapitulerar – Detta är årets verkliga ”så dålig att den är bra”-nummer. Dansarna! Jag dör. Första semin, går ej vidare. Synd på Portugal, som gör ”comeback” i år.

 

RUMÄNIEN: Paula Seling feat. Ovi – Miracle 4/5.

 

Jag har väntat på att sluta gilla den här hologram-hysteriska saken men den stunden har inte kommit. En favorit! Och definitiv dark horse, denna extra-allt-dänga kan gå hem i årets ballad-täckta djungel.

 

RYSSLAND: The Tolmachevy Twins – Shine 2/5.

 

Ryssland hänger i hetluften detta år då ingen gillar dem. Men de brukar gå vidare ändå för Putin ringer en miljon gånger med sin hemliga telefon. Går denna vidare – antar att den gör det – så går skam för torra land för de ganska skräckinjagande Barbie-tvillingarna har en otroligt slätstruken, halvbakad låt med 2002-produktion.

 

SAN MARINO: Valentina Monetta – Maybe 2/5.

 

Ay, ay, ay, Valentina. Tredje gången gillt för den rödhåriga donnan som var min favorit förra året och som skandalöst nog inte gick vidare till final. Hade höga förhoppningar på denna – också komponerad av den store Ralph Siegel – men den är bara habil och övertygar aldrig. Hoppas på ett storslaget framträdande i första semin, men jag tror inte den går vidare. Men, öh, maybe?

 

SCHWEIZ: Sebalter – Hunter of Stars 4/5.

 

Den här orättvist förbisedda låten har jag gillat sedan första stund – och ja, jag såg till och med den Schweiziska uttagningen och skrek ”YES!” när Sebalter vann; han är en kokainsvettig, bokstavskombinerad ung herre med förkärlek för visslingar och fioler. Och Hunter of Stars är en gälen, rolig poplåt med en komisk psyko-stalker-text (”you have an option – only one choice!”) och rader som ”I am the hunter and you are the prey – Tonight I’m gonna eat you up!!!!”

 

SLOVENIEN: Tinkara – Round and Round. 2/5.

 

En ganska förglömlig, ofärdig etno-ballad med en vi-gör-som-förra-året-flöjt som inte bådar speciellt gott tyvärr. Fem stackars låtar måste gå i andra semin och denna lär nog få packa sin väska tillsammans med Tijana och Teo (se Vitryssland).

SPANIEN: Ruth Lorenzo – Dancing in the Rain 4/5

 

Jag förstår de som tycker detta är en generisk Disney-ballad – men av alla årets ballader är det fortfarande denna som berör mig mest. Ruth Lorenzo har kallats för gaphals, men jag har svårt att ta den ställningen. Hon är bra. Låten är ett stycke classy ESC-ost och jag hoppas det går bra för den.

 

STORBRITANNIEN: Molly – Children of the Universe 3/5

 

Denna har man också talat om att den ska gå bra för. Jag tycker den är helt okej, och Molly är bra, men jag hittar inte Storbritanniens själ i deras rätt mekaniska ”ja men om vi skickar det här då”-experiment år efter år. För mig är ”power to the people” frasen som gör låten för töntig för att uppskatta. Men den är okej.

 

SVERIGE: Sanna Nielsen – Undo 3/5.

 

Sanna är favorittippad och sanningen är att Undo – som nu fått en ny textrad (”undo my sad heart” eller om det var ”love”, istället för det mer abstrakta ”undo my sad” för vad betyder egentligen det?) – redan från början kändes mer som ett ESC-nummer än ett Mello-nummer. Ändå tycker jag fortfarande det finns något mekaniskt över den här låten – Formen på låten är lite för Kempe-fyrkantig och Sannas inlevelse känns lite ihålig och skådespelad. Däremot är det ett starkt sångnummer och förmodligen ett starkt scenframträdande. Första semin, går absolut vidare. Är det en vinnarlåt? Är Armenien verkligen det? I så fall: Visst. Men jag misstänker ett ESC-år som bookiesarna inte kommer hänga med i.

 

TYSKLAND: Elaiza – Is It Right? 3/5

 

Stjärnfall och mirakel skedde i den långa och komplicerade uttagningen Unser Song für Dänemark som jag tittade lite grann på – Den praktiskt taget helt okända wildcard-gruppen Elaiza vann i slutändan mot softrock-retrogänget Unheilig med Is It Right, ett mysigt, väldigt crowdpleasande litet folk-balkan-med-ska-takt-nummer. I ett ESC som ser ut att bli det jämnaste på länge tänkte jag att Elaiza skulle visa sig ha fler wildcard-kvalitéer i finalen men nu ser jag det inte så längre. Många hatar den här pårökta låten. Jag vet. Det känns väldigt Berlinskt. Jag tycker det finns en mysfaktor här, men förstår om andra inte gör det. Det fanns en tjej som spelade harpa på tyska uttagningen och hon hade jag mycket hellre sett vinna.

UKRAINA: Maria Yaremchuk – Tick-Tock. 4/5

 

Så kan det verkligen gå! En av de sämsta låtarna i Ukrainas final, tyckte jag, gick vidare till Danmark. Bland flera originella och ovanliga bidrag, och flera blaffiga discodängor, var denna relativt undermåliga och töntiga danslåt totalt ovärdig vinnare och bidrog till ett sämre track record för Ukraina – tyckte jag då när låten lät så här.

 

Nu har Tick-Tock hottats upp, gjorts om och växt till att bli en major player i sann Ukraina-anda och jag finner att jag nu håller den som en favorit. Maria är kick-ass, det är årets absolut bästa Bond-låt och den är den tveklöst mest catchy och välproducerade låten i år. Gun to my head – Om vi utgår ifrån att inga ballader vinner så skulle jag sätta mina pengar på att Ukraina vinner det här. Sen skulle jag bita på naglarna, förstås, men det är en annan sak.

 

UNGERN: András Kállay-Saunders – Running. 2/5

 

Den här balladen om barnmisshandel eller vad det är – där danssnubben András räddar barn på scen – har bookiesarna också sett som en favorit. Låten har en viss outhärdlig radiokvalitet, men jag menar, herregud. Det finns gränser för när det goda samvetet blir desperat och olustigt. Plus att låten mest är tråkig-tråkig-tråkig. Första semin, går vidare.

 

VITRYSSLAND: Teo – Cheesecake 1/5.

 

Utan större konkurrens den sämsta låten i tävlingen i år. Andra semin, åker hem till Vitryssland.

 

ÖSTERRIKE: Conchita Wurst – Rise Like a Phoenix 3/5

 

Årets mest omtalade nummer – tyvärr, får man nog säga för jag menar kom igen Europa, really? En skäggig dam? Big deal…? Anyhoo, jag gillar old school-soundet, Bondstuket; gillar Conchitas röst och persona. Kompositionen är dock lite för mekanisk, ungefär som Sannas låt; jag saknar en skönhetsspricka någonstans där det genuina och impulsiva får läcka ut. Andra semin. Kan gå hursomhelst – antingen inget bra alls eller så kan den rentav vinna. Inte alls omöjligt, med tanke på att HBT-kontrovers inte varit något hinder i ESC år som 1998 eller 2007. Jag ser fram emot scenframträdandet

 

Så, all in all, mina gissningar

 

Semifinal 1

 

Till final:

 

Armenien
Lettland (!)
Estland
Sverige
Ryssland
Azerbajdzjan
Ukraina
Nederländerna
Montenegro
Ungern

 

Åker hem:

 

Belgien (?)
Island
Albanien
Moldavien
San Marino
Portugal

 

Semifinal 2

 

Till final:

 

Malta
Israel
Norge
Polen
Österrike
Finland
Irland
Schweiz
Greklnad
Rumänien

 

Åker hem:

 

Georgien (tyvärr!)
Litauen
Vitryssland
Makedonien
Slovenien

 

Mina 10 favoriter (för tillfället, allt kan/kommer vändas upp och ner på finalen)

 

1. Ukraina
2. Polen
3. Nederländerna
4. Spanien
5. Georgien
6. Schweiz
7. Rumänien
8. Österrike
9. Sverige
10. Frankrike
No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *