Regi: Brandon Cronenberg
Labbråtta på företag som säljer virus från sjuka kändisar till galna fans blir infekterad av ett virus som dödat en superkändis och nu blir han en jagad man.
Brandon Cronenberg går i sin faders fotspår. Hans faders namn är David Cronenberg och det låter säkert bekant för var och varannan excentriker i flocken. Till skillnad från sin far som på senare år tagit en lite annan inriktning i sitt filmskapande så har Brandon Cronenberg beslutat sig för att hans debut skall gå i den mer klassiskt skolade body horror-tematik som hans far en gång var med och skapade.
I huvudrollen ser vi Caleb Landry Jones som bland annat har varit med i Byzantium, Contraband och X-Men First Class. Han är enligt mig, tillsammans med Dane DeHaan, några av de mer intressanta manliga skådespelare som har dykt upp under de senaste åren. Caleb påminner i Antiviral om en ung Brad Dourif då han spelar med ”hela sig själv”, han varvar det subtila skådespeleriet med kraftig kroppsliga utspel vilket endast intensifieras då filmens tematik i mångt och mycket kretsar kring hur virus påverkar det mänskliga psyket och den mänskliga kroppen.
Den här filmen är på många sätt och vis en klassisk body horror-film i David Cronenbergs efterföljd, det är djupt, avantgardiskt, nattsvart, dystopiskt, existentialistiskt och under vissa ögonblick fullkomligt i sin köttslighet då materia och ande sammansvetsas i en slags utökad franchisemarknadsföring.
I det framtida samhälle där Antiviral utspelar sig så kretsar människors liv i stort sett endast runt att följa den medierapportering som sker kring olika kändisar. Detta i samband med att rent kroppsligt känna sig så nära de kändisar man dyrkar är en människas ultimata mål och det existerar en stor officiell likväl som en svart marknad kring detta där man bland annat säljer syntetiska köttbitar som skapats utifrån en viss kändis muskelvävnad, kändisars sjukdomar marknadsförs och så vidare.
Syd March (Jones) jobbar för ett av dessa företag som marknadsför kändisars virus till människor som är villiga att betala priset och sedan smittas av samma virus som deras favoritkändisar bär på, etta sker i en slags förhoppning om att man då kommer närmare kändisen samtidigt som man på sätt och vis kan upphäva sin egen identitet och till ett med det man dyrkar.
Syd har dock lite svårt att hålla fingrarna i styr och injicerar gärna en del virus i sig själv och marknadsför vid sidan om till diverse mer eller mindre smutsiga marknadsförare som föredrar att hålla sig i underjorden, på samhällets baksida. Han blir alltmer indragen i en destruktiv spiral som leder honom djupare ner i den futuristiska slum som verkar utgöra både honom själv och det samhälle han lever i.
Som ni måhända har misstänkt var jag väldigt fascinerad av Brandon Cronenbergs debut och kan inte förklara det på något vettigare sätt än att han scensätter en perfekt tronföljd efter sin far. Antiviral påminde om flertalet olika Cronenberg-titlar men det var ändå främst det futuristiskt dystopiska i den som jag fascinerades av, det minnade om Cronenbergs tidigaste alster, för att ta ett exempel Crimes of the Future.
Det låg en slags kylig intellektualism men även en känsla av människor som är fast någonstans, som vill bryta sig loss och känna sig fria både i kött och ande. Det skulle rentav kunna kallas för en religiös film, eller en slags allegori där den traditionella guden har bytts ut mot den typen av gudastatus som ett kändisskap innebär – och filmens slutscen kommer stanna med mig länge då den senaste cybertekniska utveckling förenas med den förvridna kroppsliga virusavart som tidigare var en superstjärna men numera är någonting som är större än livet. Ett slags tillstånd som kan pågå i all evighet, som kan både existera och inte existera samtidigt, en rytande mutation mellan fullkomlig existens och någonting mer djupliggande. En slags motreaktion, en avbildning av det motbjudande som existerar i vår kultur, allt som allt en uppföljning på den tidiga primitivism som hans fader ville framställa men även den typen av stoff som utgör David Cronenbergs senaste alster Cosmopolis.
Far och son tåls att ställas upp jämsides och jämföras på ett för mig väldigt stimulerande sätt. Jag ser fram emot Brandon Cronenbergs fortsatta karriär.
JOON SVEDELIUS LINDSTRÖM
*
ANTIVIRAL
Originaltitel, land: Antiviral, Kanada.
Urpremiär: 19 maj 2012 (Cannes).
Svensk premiär: 21 september 2012 (Lund Fantastisk Filmfestival), 7 augusti 2013 (DVD).
Speltid: 108 min. (1.48).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process och bildformat: 35 mm Digital Intermediate. 1.85:1.
Huvudsakliga skådespelare: Caleb Landry Jones, Sarah Gadon, Lisa Berry, Douglas Smith, Nenna Abuwa, Donna Goodhand, Adam Bogen, Salvatore Antonio, Matt Watts, Dawn Greenhalgh.
Regi: Brandon Cronenberg.
Manus: Brandon Cronenberg.
Producent: Niv Fichman.
Foto: Karim Hussain.
Musik: E.C. Woodley.
Klippning: Matthew Hannam.
Scenografi: Arvinder Grewal.
Kostym: Patrick Antosh.
Produktionsbolag: Alliance Films, TF1 International, Rhombus Media, Téléfilm Canada (deltagande), OMDC (deltagande) med stöd av Ontario Film and Television Tax Credit och CPTC.
Svensk distributör: Njuta Films.