François Truffaut f. 6 februari 1932 d. 21 oktober 1984 Långfilmer som regissör Les quatre cents coups (De 400 slagen, 1959) Tirez sur le pianiste (Skjut på pianisten!, 1960) Jules et Jim (Jules och Jim, 1962) La peau douce (Den lena huden, 1964) Fahrenheit 451 (1966) La mariée était en noir (Bruden bar […]
Fortsätt läsaStill Life
Regi: Uberto Pasolini John May arbetar med att hitta släktingar till de som dör i ensamhet. Den döda mannen Billy Stoke är hans sista fall innan hans avdelning ska försvinna. Han är tystlåten, oansenlig. Han äter samma tonfisklunch varje dag. Hans liv är ett fotoalbum med bilder på andra människor. Själv är han ensammast […]
Fortsätt läsaUnder the Skin
Regi: Jonathan Glazer Utomjording i Scarlett Johansson-paket åker runt i vit skåpbil i Skottland för att förföra och förgöra diverse män, men blir efter ett tag förvirrad. Jag tillhör den generation som växte upp på 90-talet och som därför har nostalgiska minnen av musikvideor. 90-talet var musikvideons guldålder och jag minns tydligt den konstiga […]
Fortsätt läsaApornas planet: Uppgörelsen
Regi: Matt Reeves Framtiden. Mänskligheten är nästan utrotad efter ett virus. Genmanipulerade apor lever i skogarna. När en grupp människor vill ha energin från en närbelägen damm möts deras viljor och kriget är nära förestående. Jag har en fråga. Om en apa kan läsa, skriva, räkna och tala – är det inte en människa […]
Fortsätt läsaKlippskolan: Hajen – planteringar, upplockningar och mörkerbilder
I min förra text om visuell grammatik nämnde jag hur Ace Ventura: Pet Detective (1994) redan i första scenerna antydde vad resten av filmen skulle handla om, fastän intrigen inte tagit fart än. Traditionellt sett kallas detta för planteringar och förklarades på ett klassiskt sett av Anton Tjechov: Om det i första kapitlet hänger ett […]
Fortsätt läsa