’71 3starrating

71 videosöndag

3starrating

Regi: Yann Demange

En engelsk soldat hamnar bakom fiendens linjer mitt i krigshärjade gator i Belfast 1971.

Vissa filmer finns till för att göra dig åksjuk i magen och ge dig tinnitus i öronen och ’71 är en sådan film. Den har en historisk och politisk kontext men i grund och botten är det en actionfilm om en soldat som måste överleva på andra sidan fiendelinjen.

Han spelas av Jack O’Connell – nykomlingen som briljerade bara alldeles nyss i Blodsband – så man vet att filmen kommer att fungera. O’Connell har det där kameravänliga ansiktet som fungerar så ypperligt för film: Han har en blick som är sårbar, men också seg. Han ser ut som en person som härdar ut oavsett om han så har fått en korkskruv körd genom hjärtat. Och hans tystnad gör att vi undrar vad han tänker på.

På samma sätt som den tjugofyraårige talangen var perfekt som ungdomsbrottsling i Blodsband är han perfekt som nyrekryterad soldat. Båda karaktärerna är unga och okunniga och de får lida för att de är del av ett system de själva inte känner till men som långsamt uppdagas för dem i takt med skiten de får genomlida, medan de vuxna omkring dem av någon anledning klarar sig helskinnade.

I filmens upptakt är Gary, som han heter, en av flera soldater som under befälet av en ung, trevlig löjtnant som verkar illavarslande naiv (spelad av Sam Reid) får uppdraget att ”upprätthålla ordningen” i Belfast. Året är 1971 och gatorna är praktiskt taget krigszoner. De hamnar i ett civilt upplopp som är omöjligt att stilla, och Gary lämnas ensam under reträtten efter att han sprungit efter ett barn som stulit ett automatvapen.

Resten är inte mycket att orda om. Gary är en skadad, och jagad, ung man. De blodtörstiga unga männen som dödar människor i IRA:s namn har laddat sina pistoler och tänker skjuta honom på fläcken. Hans befäl har inte mandat att åka tillbaka och rädda honom. De hålls tillbaka av spioner som arbetar åt både katolikerna och protestanternas läger – en sanning med modifikation, ska det visa sig, då de är korrupta och samvetslösa nog att strunta fullständigt i Garys öde.

Upplägget låter bekant och är det. ’71 är ingen nyskapande film, och de politiska konnotationerna är ganska överreklamerade. Återskapandet av tid och plats är snyggt men inte gjort med någon större effekt, och tematiken om korruption får inte någon dimension heller: Krig är helvete, det skördar oskyldiga offer, och militären blir mer falsk och korrupt ju högre upp i rank man kommer. Filmen påminner oss om dessa saker i notiser, och lyckas på så sätt posera som en mer angelägen film än det faktiskt är.

Däremot är filmen mycket omskakande som en ren och rå actionthriller. Filmen är fotad i gammal hederlig 16 mm-film uppblåst på 35 mm, vilket ger en grynig kvalitet som inte ens kan förtas i en digital biograf. Fotot är närgånget, handhållet och skakigt rakt ur Paul Greengrass-boken, och nästan allt är fotat i närbilder. Vanligen stör jag mig på sådant men det tjänar ett syfte här. Närbilder kan ha en dramatisk effekt om de upprepas, och ’71 är ett bra exempel. Vi är nära Gary när han springer för sitt liv, och när han inte ser vad som finns bakom nästa krön så ser vi inte det heller. Det skapar en spänning och närvaro som gör att man helt enkelt måste bli påverkad.

Bara här och var undrade jag om en scen eller annan verkligen tjänade på att snurra runt kameran så mycket – och närbilderna förvirrade mig också i slutet, då alla karaktärer är på samma plats och letar efter varandra, men ändå borde gå förbi varandra. Det är svårt att veta exakt vart alla befinner sig när vi bara ser deras ansikten och enstaka kanter och hörn av en byggnad. Filmen är en långfilmsdebut från Yann Demange, som tidigare arbetat med TV-serier och det förvånar mig inte.

Men Demange vet hur man fotar och klipper spänning på film. Han har gjort något av ett konststycke av ett ganska stereotypt och förutsägbart manus ganska rikt på klyschor – hjälten tas om hand av en snäll läkare (och dotter) som bekvämt dyker upp när de behövs; någon ska avrätta en annan men ber ynglingen som aldrig dödat någon förr göra det, varpå han tvekar och det dras ut på spänningen in absurdum; befäl ropar ”You heard what the man said” precis som i Aliens och en och annan person dör ”plötsligt” och ”chockartat”.

Men Demange gör nästan alla de där scenerna till smått fenomenala stycken filmspänning. Praktiskt taget oavbrutet undrar vi om Gary ska överleva eller inte och när överraskningarna väl kommer så kommer de skoningslöst och öronbedövande. ’71 är – för den som undrar – en blodig och mycket våldsam film med realistiska effekter. Hårdheten i filmen matchas av de korrupta spionerna – bland annat en blodisande Sean Harris – som byter mord som fotbollsbilder och sedan länge slutat tänka innan de pressar avtryckarna.

Filmens upptakt är också ett effektivt och ekonomiskt stycke klippning värd att visa på filmvetenskapliga undervisningar. Skildringen av hur Gary blir soldat och hamnar på gatorna i Belfast är gjorda på tio-femton mycket levande minuter, och upploppets gradvisa uppståndelse skildras under mardrömslik realtid.

Det är en mycket stark och skicklig skildring av verkligt kaos, som växlar om till en jaktfilm – lika skickligt gjord, om än inte lika realistisk. Men spännande och omskakande. Det har gjorts många filmer av det här slaget. ’71 är en av de bättre.

 

 

FREDRIK FYHR

 

*

'71

’71

Originaltitel, land: ’71, Storbritannien.
Urpremiär: 7 februari 2014 (Berlin International Film Festival).
Svensk premiär: 10 oktober 2014.
Speltid: 99 min. (1.39).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: 35 mm (16 mm-negativ)/35 mm/2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Jack O’Connell, Sam Reid, Paul Anderson, Sean Harris, Sam Hazeldine, Charlie Murphy, Killian Scott, Valene Kane, Richard Dormer, David Wilmot, Martin McCann, Barry Keoghan, Joshua Hill, Paul Popplewell, Amy Molloy, Jack Lowden.
Regi: Yann Demange.
Manus: Gregory Burke.
Producent: Robin Gutch, Angus Lamont.
Foto: Tat Radcliffe.
Klippning: Chris Wyatt.
Musik: David Holmes.
Scenografi: Chris Oddy.
Kostym: Jane Petrie.
Produktionsbolag: Crab Apple Films, Warp Films, Protagonist Pictures.
Svensk distributör: Noble Entertainment.

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *