Stretch 25starrating

stretch videosöndag

25starrating

Regi: Joe Carnahan

En deprimerad limousinchaufför i Los Angeles måste skjutsa runt en galen, efterlyst biljardär så att han kan betala tillbaka en spelskuld till Hong Kong-gangsters.

Den här filmen handlar om en avdankad snubbe som känner sig som en loser – hans tjej har stuckit och han är mycket nära att förlora jobbet; dessutom måste han hosta upp 6000 dollar till Hong Kong-gangsters (”before midnight, tonight!”) annars kommer de ”krossa kuken” på honom. Han går igenom helvetets kval, och strapatser med en hel del skrikig humor av Baksmällan-modell, och längsmed färden dyker David Hasselhoff upp i en cameo – han är kul för att han är David Hasselhoff och det är roligt att han är David Hasselhoff.

Så det har väl, på det stora hela, gjorts en hel del sådana här filmer och jag kan inte säga att jag kräks av glädje över nyhetens behag inför Stretch – men även om den försöker lite för hårt och kommer upp med lite för lite så är det inte alls en dålig film. Jag vet att det inte låter som mycket till beröm, men vadå. En film som sätter ribban lågt får de applåder den förtjänar när den klarar sitt hopp.

Stretch prickar målet för okej underhållning, vilket faktiskt är mer än många andra filmer gör när de försöker. Manusförfattaren och regissören Joe Carnahan (The Grey) vet faktiskt hur man gör film, vilket är ett plus. En annan tillgång är Patrick Wilson som bär den luggslitna huvudrollen med en typ av rå stolthet – Wilson, kanske mest känd från James Wans skräckfilmer (Insidious-filmerna och The Conjuring) är väl inte mycket till skådespelare, men han har en ganska intressant karriär med mycket genrefilmer och ”gå på tvärs”-attityd i rollvalen.

Stretch heter hans rollfigur Kevin och är en limousinchaufför som hatar sitt liv – vilket nog är en lätt förklätt sätt för Carnahan att säga att han hatar Hollywood; som chaffis till odrägliga stjärnor (The Hoff, Ray Liotta, ni kan tänka er) ser han en värld av rika, världsfrånvända divor som badar i pengar och lever ett äckligt liv av knark och depraverade orgier. Ingen har talang. Alla blir kända genom antingen tur, kontakter eller genom att vara slampor. När Kevin får höra av sin slusskontakt (Jessica Alba) att Ray Liotta haft klagomål på servicen skrövlar Kevin ”Fuck that guy”, medan han bokstavligt talat hemsöks av spöket av sin föregångare: Den superkäcke ”Karl with a K” (Ed Helms) som alltid bar ett leende och servade sina kunder perfekt – tills den dagen han sköt sig själv i munnen. Kevin kom en gång till LA för att bli skådis. Guess what? So did Karl With a K.

Man kan tänka sig att Wilson relaterar till Carnahans uppfriskande cyniska insider-blick, eftersom han aldrig haft någon George Clooney-karriär. Detsamma gäller för Chris Pine, som de senaste åren glidit allt närmare mot James Franco/Nicolas Cage-galenskapens rand. Så även i Stretch där han stjäl showen ganska markant i rollen som Karos, en galen biljardär, efterlyst för pengatvätt, som tar tillflykt i Kevins limo efter att han landat på den via fallskärm. Han har Mel Gibsons crazy-skägg, byter outfits lika snabbt som Stålmannen och väser ARE YOU A FIRESTARTER? innan han tänder eld på baksätet.

Karos excesser fortsätter i en rad scener som är roliga i all sin förutsägbara barnslighet – kruxet är att Karos har en tendens att kasta tusentals dollar omkring sig bara i dricks, och han ”lovar” snart Kevin att ge honom de sex tusen han behöver. Allt han behöver göra är att fixa en resväska från en gangster, fly undan FBI, överleva ett möte med en två meter lång torped och förstås skaka bort sig Karl with a K som hånar honom för att han inte är en riktig man.

Om det här låter som en film du skulle tycka är kul så lär det vara det – och medan studiobolaget droppade den och vägrade ge den en biorelease så lär den leva ett hälsosamt liv på video. Det finns också något rebelliskt och lite punkigt över den. I just min bok målar den väl till slut en för tunn bild – vilket i synnerhet märks i slutet då den försöker binda ihop trådar vi inte riktigt märkt varit där och inte riktigt brytt oss om (ska Kevin komma över sitt ex? Få en ny tjej? Bli en riktig man? Är allt ödet eller bara slumpen? Meh) medan vi mest varit upptagna med att skratta åt dumma skämt. Däremot är Carnahans manus ett fullgott manusbygge som visserligen bygger upp en intrig som går ihop på grund av en massa sammanträffanden, men det är åtminstone inte ologiska eller otroliga sammanträffanden. Mitt favoritexempel är idén att Kevin är en före detta spelmissbrukare – vilket ger Carnahan en ursäkt till att låta honom göra både det ena och det andra. Det är inte en film som låtsas vara intelligent, men den är ungefär så smart en dum film kan bli.

Framförallt är Stretch en film med kontroll över sitt momentum – den tar 90 minuter i anspråk och medan den pågår är det kul att vila ögonen på den. Det är mycket trams och flams, men det är också fart och fläkt och en och annan sentimental lyckokaka mitt i den sardoniska nihilismen. När den är över får vi en blooper-reel som nästan övertygar en om att filmen varit lika rolig att se på som den varit att göra – men bara nästan.

FREDRIK FYHR

*

stretch videosöndag2

STRETCH

Originaltitel, land: Stretch, USA.
Urpremiär: 14 oktober 2014 (VOD, USA).
Svensk premiär: 25 maj 2015 (DVD).
Speltid: 94 min. (1.34).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: ?/(digital)/2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Patrick Wilson, Chris Pine (okred), Ed Helms, James Badge Dale, Brooklyn Decker, Jessica Alba, Ray Liotta, David Hasselhoff, Randy Couture, Mindy Robinson, Claire Lanay, Sydney Bruso.
Regi: Joe Carnahan.
Manus: Joe Carnahan.
Producent: Jason Blum, Ben Bray, Joe Carnahan, Tracy Falco.
Foto: Yasu Tanida.
Klippning: Kevin Hale.
Musik: Ludwig Göransson.
Scenografi: Scott P. Murphy.
Kostym: Lisa Norcia.
Produktionsbolag: Universal Pictures, Blumhouse Productions, Chambara Pictures, IM Global.
Svensk distributör: Universal Sony.

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *