Visionen (introduktion)

sssxxx

Det börjar med ljuset. Elektromagnetisk strålning. En våglängd mellan cirka 390 och 770 nanometer. Just det intervall som människans ögon är känsliga för. Just det som gör att vi kan vi se bilderna omkring oss.

Bilder av träd, himmel, byggnader, trafik, andra människor, djur. Rent filosofiskt (fenomenologiskt, mer specifikt) är världen omkring oss bara bilder. De tycks verkliga. Vi tycker oss vara i ”verkligheten”. Ögat visar oss bilden av världen. Vi ser den, är i den.

Och världen pågår, rör sig. Bilderna är rörliga. Så länge vi människor funnits har vi velat imitera dessa rörliga bilder.

Det behovet – att återskapa dessa rörliga bilder, att få beskåda dem, eller både och – är själva kärnan till varför film existerar.

Ändå har man alltid tagit film för givet, ända från början då man såg det som en tivoliattraktion i en intryckshungrig tid, till vår tid då den kommersiella underhållningsmaskinen dominerar allt och många fortfarande anser att filmen är en ”B-konstform”.

Det är också slående hur lite kunskap människor tenderar att ha om film – även människor som är filmintresserade har en begränsad syn på film som ofta sträcker sig till sin bokhylla, vad som går på TV eller finns på Netflix. Det är inte bara det att folk inte sett så mycket ”gammal” film (och vart den gränsen går beror på vilken generation man talar med). Även när de har gjort det så har de sett filmer utifrån sin egen förväntningshorisont. Man ser sig själv som en konsument. Filmer går att ta för givet, de växer på träd. Man gillar det man gillar, ogillar det man ogillar. Det finns få allätare.

Själv har jag alltid varit dragen till film som en insekt dras till ljuset – jag har utforskat genrer och eror, regissörer och strömningar från olika delar av världen i hela mitt liv; jag har sett tusentals filmer, nästan alltid skrivit om och spekulerat över dem, ifrågasatt och återvänt till dem; jag har även arbetat med film och började tidigt på egen hand läsa om så många aspekter om film som möjligt; sedan några år tillbaka en magisterexamen i Filmvetenskap från Lunds Universitet. Jag har förstås lekt med tanken att doktorera, men det är för tillfället lättare sagt än gjort i detta land som i det avseendet är lika avlångt som smalt och trångt.

Däremot kan ingen hindra mig från att på egen hand skriva och ”undervisa” i film, om inte annat så till de läsare jag får via denna sida (som växer stadigt – jag vill tacka alla läsare för det).

 

Calvin-Coolidge vid
Den amerikanske presidenten Calvin Coolidge tittar på när Thomas Edison manövrerar världshistoriens första filmkamera.

god
Jean Luc-Godard spelade in sin senaste film ”Goodbye to Language” i 3D, med flera olika typer av kameror, inklusive sin iPhone och vanliga digitalkameror.

Så med Videosöndag som bas tänkte jag påbörja Visionen, ett projekt jag velat göra i över tio års tid: En tvärvetenskaplig bok om film som innefattar kritik, teori, historia och teknik. Det är inte en strikt vetenskaplig bok, utan den skildrar film och filmhistorien som jag förstår och tolkar den, och jag inbjuder läsare att ta del av mina tankar lika friskt som de kan ifrågasätta dem.

När jag säger bok så menar jag det med citationstecken – det kommer, i slutändan, att vara en bok; jag kommer skriva den gradvis genom att publicera en samling texter i den takt jag behagar. Med filmhistorien som mall börjar vi från början på 1890-talet (och dessförinnan) för att röra oss framåt i vår tid, men naturligtvis kommer projektet också ha en slags klipp- och klistra-funktion där jag lägger till nya delkapitel om jag hittar något värt att belysa. Genom att publicera texterna på denna sida så kan jag också korrigera dem och ha friare tyglar (jag är min egen redaktör) och om det någonsin blir tal om en riktig bok så kommer dessa texter att fungera som utkast.

Att ett sådant här projekt är mer intressant än man kan tro blev tydligt i och med Story of Film, den femton avsnitt långa filmhistoriska TV-serien av kritikern Mark Cousins. Det var glädjande (och överraskande) att den blev så populär – det var mindre glädjande att den var så bristfällig (jag slet mig i håret en del medan jag såg den). Om inte annat så var Cousins filmprojekt ett bevis på att vem som helst med lite kunskaper om film kan skildra ”sin” syn på filmens historia så då kan ju lika gärna jag bidra med min.

Till skillnad från till exempel Cousins tänker jag dock göra skillnad på kritik, teori och historia och jag tänker poängtera när jag själv uttrycker åsikter som är helt subjektiva. (The Story of Film var ett slags supersubjektivt drömskt svep av sanningar, påhitt, historiska bortfall, subjektiva åsikter och generella pretentioner – underhållande, men långt ifrån tillfredsställande). Jag börjar med mig själv, bidrar med den fakta som finns, ger mina spekulationer och rättar mina fel allt eftersom.

Jag har fått en del positiv feedback på de mindre analyser jag gjort så jag hoppas att Visionen blir en bra (underground-)källa till de som studerar film på Universitetsnivå, men också till de som bara är intresserade av film och vill lära sig mer.

Och, förstås, till allätarna och tok-cineasterna. This one’s for us.

 

Första kapitlet: Från Chauvet till skuggornas rike (32 000 B.P – 1895 e.Kr)

Basen för Visionen kommer att finnas här.

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *