Marknadens lag

marknadens lag

Det finns en grovkornig elegans över den här filmen, en slags kompromisslöshet, en slags ofrånkomlighet som omedelbart påminner en om den svenska socialdemokrati som förlorats och kanske aldrig kommer att synas igen. Det är en arg film, men också uppgiven. Frustrerat ser den en hopplös situation och den vet inte vad den ska göra. Den registrerar med fokus verkligheten som den är – inte för att göra konst, inte för att det är underhållande. För att det är.

Man skulle kunna kalla Marknadens lag för ett ”fas 3-drama”, även om ”drama” är att ta i. Filmen är regisserad med en bister klarhet; det finns inget drama, ingen ”berättelse”, i arbetslösheten. Det är ett systemfel och den som är utanför systemet, som man i så breda ordalag brukar kalla det, har ingen berättelse annat än att man är utanför systemet. Är ingen annan än den icke-person man blivit, på grund av sitt utanförskap. Samhället är en kuliss av stängda fönster och de enda dörrar som står öppna leder till möten och salar där möten sker som lika gärna hade kunnat vara skrivna av Kafka.

När vi träffar Thierry (Vincent Lindon) har han varit där ett tag. Han pratar med sin handläggare på arbetsförmedlingen och han vet exakt vad han vill ha sagt – och vi förstår att det inte är första gången de setts, och att han inte kunde de här orden då. Kallt konstaterar han för handledaren att kursen han gått på inte gett jobb, att de borde informera om att kursen inte ger jobb, och att han inte har fler månader att slösa. Han säger det kallt, inte för att han är kall utan för att han förstår att kyla är det enda språk som byråkratin förstår. Handledaren konstaterar att de inte är i förbindelse med arbetsplatser och att det är som det är – han säger det så väluppfostrat han kan, men det är vad han säger.

Det sociala språket, och det sociala rollspelet, är en annan aspekt som finns inbakad i titeln. I och med att marknaden har en lag måste också ett laglydigt (eller lagvidrigt) beteende följa. Thierry får ett jobb som säkerhetsvakt på en matvarubutik – hans jobb är att se på övervakningskamerorna, notera snatteri och sedan ihop med andra tvinga in snattaren i ett litet rum där de begår en slags eventuellt olaglig psykologisk terror. Du skola icke stjäla är det viktigaste av alla bud i denna värld.

Vi lär oss gradvis saker om Thierrys liv, information med vilken vi kan pussla ihop ungefär hur hans livssituation ser ut. Hans enda arbetserfarenhet är från arbete på ett par olika maskiner, vilket föreslår att han blivit varslad från någon slags byggarbetsplats – han har konversationer med vänner som vill gå till någon slags ospecifik revolt mot pamparna. Thierry har även en hustru (Karine de Mirbeck) som vi förmodar har ett jobb, men vi förstår också att pengarna inte räcker till – de måste sälja sitt mobila sommarhus, och vi anar att det bara är början på en nedåtgående kurva; den mest iögonfallande utmaningen de har är kanske deras rörelsehindrade son, som de vill ge utbildning och assistans.

Men det är inte som individ Thierry spelar roll i filmen, oavsett hur gärna man än skulle vilja. Regissören Stéphane Brizé har en saklig och objektiv stil, som är återhållen utan att överdriva eller vara orättvis; vi ser scener ur hans liv, som när han och frun tar på danslektioner och senare dansar med sonen i vardagsrummet. Är man en hjärtlös pessimist om man ser scenen som deprimerande och futil, med tanke på den stora sociala skugga som faller över familjen? Eller är det en scen som tecknar hopp, att de trots allt har mänskligheten intakt? Eller ser det bara så ut? Är det också bara ett socialt spel?

Liksom i bröderna Dardennes senaste film Två dagar, en natt visar Brizé upp en sällsynt konst i Marknadens lag: Konsten att formulera sina poänger inte i påklistrade budskap eller långsökt symbolism utan med intrigen i sig. Det är en gammal tradition som kommer i nedstigande led från mästarna av det avskalade, som Ozu och Kieslowski: Thierry söker jobb, får inte jobb. När han väl får ett jobb visar det sig att mycket går ut på att ge andra sparken. Den ekonomiska verkligheten, som det kallas, styr allas liv och beslut. Det går därför helt enkelt inte att missa vad filmen handlar om. För en gång skull är den svenska titeln på en fransk film inte en banalisering av en originaltitel – Marknadens lag är en mycket exakt och konkret titel och den sammanfattar hela filmen.

För att göra verkligheten extra påtaglig berättar Brizé filmen i segment, snarare än scener. De spelar ut sig med en längd och omfattning som konventionella filmer skulle korta ner – eftersom de är direkta kopior av verkligheten så hinner människor säga samma saker om och om igen flera gånger när Thierry, till exempel, blir överöst av torr kritik på jobbsökarkursen om sin dåliga hållning eller lealösa framtoning; den hopplösa jobbintervjun över Skype pågår i smärtsam realtid, likaså scenen där köparna av huset dividerar om priset; det finns ingen övertydlig skönhet i bilderna, ingen klippning som ger filmen något extra finess, även om fotot ibland hittar dunklare inramningar som gör att vi kan ana frustrationen som Thierry bär på.

Men inte heller är Marknadens lag en ”mannen som blev en tickande bomb”-kliché. Nyckeln till det formidabla porträttet av Vincent Lindon är hans romantiska ögon ihop med hans ledsna stenansikte. Det vi inte förstår i antydningar, eller via vår egen livserfarenhet, kan vi se i hans blick. Vi vet att jobbet är viktigt för honom. Livsviktigt, som för de flesta. Det ska mycket till innan han, tja, till exempel bara reser sig upp och går därifrån. En man som Thierry, säkert stöpt ur generationer av arbetare, gör inte bara så hursomhelst. Utom, förstås, i den värld vi har omkring oss idag.

FREDRIK FYHR


ml0

MARKNADENS LAG

Originaltitel, land: La lio du marché, Frankrike.
Urpremiär: 18 maj 2015 (Cannes).
Svensk premiär: 19 november 2015 (Stockholm International Film Festival), 5 februari 2016 (begränsad), 12 februari 2016 (expanderad).
Speltid: 93 min. (1.33).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: 35 mm/DCP/2.35:1
Huvudsakliga skådespelare: Vincent Lindon, Karine de Mirbeck, Matthieu Schaller, Yves Ory, Xavier Mathieu, Paul Portoleau, Pierre-Jean Feld, Philippe Vesco, Noël Mairot, Catherine Saint-Bonnet, Roland Thomin, Hakima Makoudi, Tevi Lawson. .
Regi: Stéphane Brizé.
Manus: Stéphane Brizé, Olivier Gorce.
Producent: Philip Boëffard, Christophe Rossignon.
Foto: Eric Dumont.
Klippning: Anne Klotz.
Scenografi: Valérie Saradjian.
Kostym:Ann Dunsford, Diane Dussaud.
Produktionsbolag: Nord-Ouest Productions, samprod. Arte France Cinéma. delt. Canal+, Ciné+, Arte France, TS Productions. support. Région Ile-de-France, Centre National de la Cinématographie.
Svensk distributör: Folkets bio.


rsz_35starrating2-300x72
Betyg och omdöme: Mycket bra film – en saklig och effektiv samhällsbild skapad genom skildringen av en vanlig människas jakt efter arbete i en serie realistiska segment; trovärdigt skriven, spelad och regisserad, ett projekt gjort med absolut skärpa och klarsynthet.

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *