Colonia

colonia1

Colonia är en verklig tragedi omgjord till billig Hunger Games-underhållning. Den kommer med ärbara övertoner, påstås vara ”based on a true story”, och handlar om Colonia Dignidad-sekten i Chile, där människor hölls fångna, torterades och förnedrades, där barn blev utnyttjade sexuellt, allt finansierat av vapensmuggling och pengatvätt, i över trettio års tid.

Det borde egentligen räcka med att säga att Michael Nyqvist spelar sektens mest ökände ledare – den tidigare dömda pedofilen Paul Schäfer, och mer än en patologisk psykopat med Pinochet på sin sida (som Schäfer säkerligen var i verkligheten) så gör Nyqvist naturligtvis om honom till en banal Bondskurk som straffar de oskyldiga på grund av katolska dogmer (främst av sexuell natur) som är så banala att vem som helst skulle kunna skriva ner dem för en skurk att säga i ett manus.

En icke-dokumentär film om sekten kan förstås inte fungera om den försöker vara en spännande och underhållningsbetonad thriller – verklighetens allvar ligger ju där och påminner oss om att det vi ser på oundvikligen är ett övertramp, en pastisch, som om någon lyssnar på musik på en barnbegravning eller skrattar åt någon som råkar ut för en olycka.

Jag förutsätter att manusförfattaren och regissören Florian Gallenberger inte är en så cynisk person, och att Colonia är gjord med all tänkbar god vilja, men legitimiteten sväljer ett cyanidpiller redan från början, när den introducerar oss för Daniel Brühl och Emma Watson – som spelar, vad om inte ett kärlekspar i fara efter den Chilenska militärkuppen 1973, och därefter ett kärlekspar i fara under Colonia Dignidads tyranni.

Här har vi ett ganska bra exempel på att en ”sann berättelse” inte är sann i sig bara för att den är med i en film. Eftersom alla filmer är fejk så är vilken film som helst nog så sann. Jag vet inte om man menar att flygvärdinnan Lena (Watson) och aktivisten Daniel (Brühl) fanns i verkligheten, och att de verkligen hade ett rafflande äventyr inom sektens väggar. Eftertexterna nämner dem inte och, eftersom de är noga med att informera om Schäfer och själva sekten, så misstänker jag att de är påhittade.

Men det gör detsamma. Bortsett från en hyggligt effektiv skildring av militärkuppen, i vars kaos kärleksparet Lena och Daniel blir arresterade, så innehåller inte filmen spår av något autentiskt. När Lena inser att Daniel förts till Colonia Dignidad söker hon sig dit frivilligt – hon vet inte vad hon ger sig in i. Utåt sett ser det lantligt benägna området harmlöst ut, men det krävs inte många steg in på området innan hon ska förstå att hon anlänt på en plats där hon kommer att utsättas för våld och förnedring, inte minst av Schäfer själv.

Men, alltså, det här kommer med dramatisk musik och genom ett manus som är torftigt klichébetonat såväl i dialog som i intrig. Den dramatiska premissen är att Daniel fejkar att han blivit ”efterbliven”, varpå han i tysthet kan samla på sig information från Schäfer (som av någon anledning låter honom springa runt hur han vill) – och frågan är förstås om någon ska lista ut att han och Lena egentligen är ett par, och om de ska lyckas fly.

Tänker man efter låter ju det som en väldigt tunn, och olämpligt fånig intrig. Det är precis vad det är också. Det spelar ingen roll att tortyr och förnedring i sig är hemskt. I rollen som Schäfer står Nyqvist, med sin nu igenkännbart döda blick och knasiga svengelska, och reciterar förtryckande salvor om att Lena är en slampa eller en sköka eller hora, och hot om våld förvandlas snart till infriade löften och dödsfall; men precis som i den misslyckade The Stanford Prison Experiment så är inte hemska saker starka i sig utan snarare monotona och irriterande.

Inte heller är verklighetsbaserade berättelser intressanta i sig. Om vi har att göra med en fiktiv film måste den ju fortfarande göras intressant. Och den här filmen tappar steg för steg kontakt med sin verkliga bakgrund och kommer närmare och närmare en total kapitulation inför b-thrillerns språk. Sista tredjedelen är ingenting annat än tilltänkt flyktraffel, som om vi tittar på en gammal andravärldskriget-film från 1960-talet – inte ens Argo, som hade en av filmhistoriens mest absurt spännande flygplatsfinaler, kunde helt komma undan sin spekulativa känsla av dokusploitation. Och Colonia, som är billig i alla hörn och kanter, lyckas nästan inte göra någonting.

Emma Watson och Daniel Brühl är tappra. Jag kan ge filmen det. Regissören är nog tapper han också. Han har nog velat göra en riktigt bra film om Colonia Dignidad. Watson och Brühl har säkert velat göra en också. Till och med Nyqvist tror jag har lite skam i kroppen kvar, trots att han verkar drivas av en masochistisk läggning att bli den Dramaten-skådespelare som haft flest antal dåliga roller i flest antal dåliga filmer.

Men de har alla tagit för givet att den här filmen var möjlig att göra på det här sättet. De tar för givet ett filmspråk som alla kan se igenom, och som ligger långt under nivån som vilken vettig människa som helst förväntar sig av en film byggd på det här underlaget. De har tagit en tragedi och gjort en billig thriller av den, i hopp om att den på något sätt ska göra tragedin rättvisa. Tvärtom förminskas den, och allt filmen vill göra gås om intet.

FREDRIK FYHR


c2

COLONIA

Originaltitel; land: Colonia; Tyskland, Luxemburg, Frankrike.
Urpremiär: 13 september 2015 (Toronto).
Svensk premiär: 16 maj 2016 (DVD, Blu-Ray, VOD).
Speltid: 110 min. (1.50).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: ? (Arri Alexa); DI 2K/DCP/2.35:1
Huvudsakliga skådespelare: Emma Watson, Daniel Brühl, Michael Nyqvist, Richenda Carey, Vicky Krieps, Jeanne Werner, Julian Ovenden, August Zirner, Martin Wuttke, Nicolás Barsoff. .
Regi: Florian Gallenberger.
Manus: Torsten Wenzel, Florian Gallenberger.
Producent: Benjamin Herrmann, Nicolas Steil.
Foto: Kolja Brandt.
Klippning: Hansjörg Weißbrich.
Musik: André Dziezuk, Frenando Velázquez.
Scenografi: Bernd Lepel.
Kostym:Nicole Fischnaller.
Produktionsbolag: Majestic Filmproduktion, Iris Productions, Rat Pack Filmproduktion, Fred Films.
Svensk distributör: Universal Sony.


rsz_2starrating-300x75
Betyg och omdöme: Medel – knappt godkänd sekt-thriller som med tappra skådespelare och ett konventionellt spänningsmanus håller upp en b-filmsintrig på bekostnad av ens mycket mer allvarlig verklig händelse.

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *