Keanu

keanu1

Keanu heter katten. Det är en söt katt. Eller som Clarence (Keegan-Michael Key) säger: ”The cutest fucking cat ever!”

Keanu är den enda trösten för Rell (Jordan Peele) efter att han blivit dumpad. Ingenting tröstar som en söt liten kattunge.

Men: Keanu blir stulen! Av gangsters! Åmajgad! Clarence och Rell måste få tillbaka honom!

Nu undrar du kanske varför gangsters skulle sno katter, och i så fall kanske du inte är rätt person för Keanu. Det är en komedi som bygger på att väldigt mycket är väldigt mycket nonsens – så pass mycket att filmen inte är alldeles lyckad, om man går efter de formella filmpapprena. Nej, det är en film som bananskalsnubblar sig fram. Mycket av charmen bygger i hur fånigt allt är.

Det borde inte vara förvånande för någon att Keegan-Michael Key och Jordan Peele är en duo som är väldigt varma i kläderna – på den amerikanska kanalen Comedy Central har de sedan 2012 haft sketchprogrammet ”Key & Peele” och jag vet inte om jag lider av att inte har sett ett enda avsnitt, eller om jag nu fått min beskärda dos.

Varför katten Keanu hamnar hos gangsters är något som säger sig självt. Den gamla Wu Tang-soldaten Method Man spelar en thug – duh – men inte är han så pass hård att han inte fattar charmen med en katt – han pimpar Keanu med bling-bling och en stor keps.

Det får Rells ögon att koka, för av Key och Peele är den sistnämnda (som spelar Rell) den självcentrerade jättebebisen, så känslig emotionellt att man måste tycka om honom lite grann – även om hans oförmåga att hantera sin situation gör honom till ett barn som Clarence måste ta hand om. Han är den vuxne, eftersom han har både flickvän och körkort. Plus, förklarar Rell, pratar han som en vit kille. Plus att han gillar George Michael.

Det finns en lite oväntad, subtil kultur- och enticitetshumor här. Rell och Clarence måste, förstås, klä ut sig till gangsters och infiltrera thugsens land – och mycket handlar om deras totala oförmåga att kunna bete sig som sådana. Under tiden är intrigen manövrerad av ett par andra gangsters, som eventuellt kommer från yttre rymden (har du sett ett par filmer med mystiska, låghåriga gangsters så borde du hålla med mig). Vad mer? Ett kärleksobjekt eller annat. En pårökt knarklangare, förstås, som dyker upp och är rolig (eller åtminstone väldigt hög) ibland. Ni vet, det vanliga.

Den slutgiltiga bristen i Keanu är längden – 98 minuter är 98 rätt långa minuter när storyn och intrigen är det minst intressanta. Att det är en komedi som ligger över medlet har ändå att göra med att Key och Peele tar kommando över varje scen de är med i – de förstår precis, liksom vi gör, varför de måste ha tag i den där katten!

En annan fin sak, filmens kanske enda stråk av ambitiös tematik, är det rollspel som alla figurer i filmen, inte bara Clarence och Rell, deltar i. Under filmens gång möter vi en hel del figurer, och alla försöker sig på att spela upp en karaktär men alla visar sig ha helt andra personligheter när de slappnar av och är sig själva. Keanu är kanske inte en film att studera för sin autentiska sociologi, men det är charmigt att känna att den tror på att alla människor har goda sidor längst inne. Det är den typ av snäll-charm som Key och Peele står för, och som måste finnas i en lustig liten film om en kidnappad kattunge.

FREDRIK FYHR


keanu2

KEANU

Originaltitel; land: Keanu; USA.
Urpremiär: 13 mars 2016 (South by Southwest).
Svensk premiär: 12 september 2016 (DVD, BR), 16 september 2016 (VOD).
Speltid: 100 min. (1.40).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: codex (Arri Alexa); DI 2K/D-Cinema/2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Jordan Peele, Keegan-Michael Key, Tiffany Haddish, Method Man, Darrell Britt-Gibson, Jason Mitchell, Jamar Malachi Neighbors, Luis Guzmán, Will Forte, Nia Long, Rob Huebel, Madison Wolfe, Jordyn A. Davis, James Yeargain, Brittany Seymour, Richard Holden, Nadiyah Skyy Taylor, Susan McBrien, Jenny Ballard, Ian Casselberry, Neil Wells.
Regi: Peter Atencio.
Manus: Jordan Peele, Alex Rubens.
Producent: Jordan Peele, Keegan-Michael Key, Peter Principato, Paul Young, Joel Zadak.
Foto: Jas Shelton.
Klippning: Nicholas Monsour.
Musik: Steve Jablonsky, Nathan Whitehead.
Scenografi: Aaron Osborne.
Kostym: Abby O’Sullivan.
Produktionsbolag: New Line Cinema, Principato-Young Entertainment.
Svensk distributör: Warner Home Video (DVD/BR).
Finans; kategori: Privatföretag, storstudio (dotterbolag); sketchinfluerad jargongkomedi, action.


rsz_25starrating1-300x72
Betyg och omdöme: Över medel – munter och hjärtligt spelad komedi med ett par fina idéer under ytan, men formmässigt för lång och enformig.

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *