Åh nej! Hjälten blir upptäckt av belackarna som jagar honom! Ska han stanna och en gång för alla förklara situationen, att allt bara är ett enda stort missförstånd?
Nej han springer förstås iväg och utmålar sig själv som skyldig på kuppen. Till sitt försvar vet han om att han är en karaktär i en film. ”Everybody runs”.
Under jaktens gång måste man våldgästa intet ont anande människors lägenheter, gärna så högljutt och våldsamt som möjligt.
Killen med saxofonen är besläktad med den här gubben på toaletten.
Och den här freestyle-lyssnande kontorsarbetaren. Båda från True Lies (1994).
Hursomhelst räddas den manlige hjälten av en kvinna med bil som är på exakt rätt plats på exakt rätt tid.
Senare har hjälten En Lugn Stund och en Monolog Som Förklarar Allt Vi Behöver Veta om Vem Hjälten ”Är Egentligen”
Bekännelsen sker inför en person som blivit del av storyn under tiden (förmodligen kvinnan med bilen). Tidigt i filmen har birollen planterats i förbifarten med ett ”mystisk blick”-ögonblick!
Just när man tror att allt är lugnt kommer en scen, vanligen en statisk helbild eller en utdragen ”tracking shot”, där någon går aningslöst medan tiden går. Då vet vi att det snart smäller:
Bilbomben har i synnerhet en tendens att visa sig på detta sätt. Se Allmänna fordonsregler, punkt 28.
Strax därefter blir eventuellt någon kidnappad (förmodligen kvinnan med bilen) och skurken ringer upp hjälten för att säga hej: ”Hej, det är jag som är skurken!”
Här någonstans kommer vi tillbaka till snutten som vi började filmen i, ett så kallat ”Cold Open”, även känt som ”How Did We Get Here”-metoden.
Om hjälten eller skurken behöver komma undan så kommer de att komma undan. Om inte annat kan vi räkna med en magisk ellips – dvs. ett klipp till nästa scen som praktiskt undviker frågor som till exempel: Hur kommer Jokern undan när han är högst upp i en skyskrapa som alldeles säkert kryllar av poliser? (Vänta, jag vet svaret – Han är bara Jokern, eller?).
Men hursomhelst. Oftast kan man räkna med att någon ska ha ihjäl skurken sekunden innan det ser ut att vara kört. Vilken överraskning!
FREDRIK FYHR
Filmer, i ordning: Minority Report (2002), True Lies (1994), RoboCop (1987), Rambo: First Blood II (1982), Blå är den varmaste färgen (2013), Bastille Day (2016), Pelikanfallet (1993), Casino (1995), Speed (1994), Mission: Impossible III (2006), The Dark Knight (2008), Scream (1996).