Under the Shadow

Under the Shadow är solid, välgjord, och den fick mig att bli rädd för något så absurt som ett flygande lakan.

Under the Shadow är en skickligt gjord skräckfilm enligt ganska beprövade modeller. Jag såg den ganska fascinerat, för jag kan inte säga att det inte gjorts förut. Men jag drar mig till minnes en gammal Per Bjurman-recension, anno garagerock-era, om det var på Vue eller The Von Bondies… hursomhelst, resonemanget var att samma sak kan göras om och om igen men när det görs rätt så handlar det bara om adrenalin, råkraft, glädje.

Liknande saker kan sägas om skräckfilmer, även om det inte är en genre som mår bra av att blandas ihop med punk. Tvärtom krävs lite mer subtila talanger, i synnerhet när skräckfilmer är enklare än någonsin att göra. Babak Anvari heter regissören bakom Under the Shadow, och han vet exakt vilka knappar han ska trycka på. Ja det är lägenhetsskräck i Repulsion-skolan, ett stenkast från The Babadook (som också handlar om en mor och ett barn) och en pekpinneshänvisning ifrån A Girl Walks Home Alone at Night (som också utspelar sig i Iran).

Dessa är de rent automatiska bitarna att lägga i det halvobligatoriska ”samtidspusslet”, även om lägenhetsskräck praktiskt taget kan kallas för en hel subgenre och barnvårdnad knappast är ett nytt inslag i skräckfilmer. Att just Iran är platsen där det hela utspelar sig har att göra med en ren trend – jag spanar att den iranska filmkulturen nu återupptäcks av nya generationer filmälskare, och landets religiösa förtryck (samt kopplingar till USA) har gjort det till en praktisk miljö för politiska samtidskopplingar.

Det betyder alltså att det finns något ganska ”trendigt” med en gammal hederlig skräckfilm, Fast I En Persisk Miljö – man kan kalla det för ett kulturellt alibi, antar jag. I grund och botten bygger dock Under the Shadow på spökhusformula som går igen, så att säga. Faktumet att filmen utspelar sig i ett krigshärjat Teheran i slutet av 80-talet, betyder att Shideh (Narges Rashidi) inte kan lämna hemmet utan slöja, och att regimen inte tillåter henne att återvända till universitetet på grund av sina tidigare politiska aktiviteter; vi kan rimligen läsa in i hennes emellanåt rejält bittra blick att hon inser att hon lever i ett absurt förtryck, och inget blir förstås bättre av att vardagen består av rutinmässiga sirener och hukande i källarens bombskydd.

Men alltid är det något. Liksom alla bra, formulabaserade spökfilmer så sysslar Under the Shadow med att hitta sätt att ge oss gamla saker på nya sätt. Och liksom i, säg The Others (2001) har Shideh en man som försvinner i kriget – tekniskt sett är han en läkare (Bobby Naderi) som skickas iväg till stridigheterna, men det är ju ungefär samma sak – och liksom i Dark Water (2002) får Shideh och dottern Dorsa (Avin Manshadi) klara sig själva i en lägenhetsbyggnad som blir alltmer obehaglig. I takt med att fler och fler invånare i staden flyr, och deras grannar blir allt färre, blir också spökerierna mer intensiva.

Gåtorna är de som brukar finnas – är det hemsökelse på gång, eller är allt psykologiskt? Varför flyr inte också Shideh och Dorsa? Har det något att göra med Shides mor, som såklart nyligen dött och rört upp en del djupa emotionella ångestmoln? Och vad ska vi säga om Dorsas favoritdocka, som en dag försvinner, eller tanten hon säger sig prata med?

Babak Anvari berättar de här bekanta sakerna med stil, talang och intelligens. Han vet precis hur aningslöst han ska börja, med ett realistiskt drama om riktiga människor; han vet precis hur han ska fortsätta, vilka förvirringar han ska lägga in vid vissa tillfällen, och till slut visar han också hur bra han är på att dra upp stämningen, stressen och (till sist) paniken. Fastän vi praktiskt taget bara befinner oss i en lägenhet så hittar fotot perfekta sätt att psyka oss. Narges Rashidi är opretentiöst lysande i huvudrollen, och vi har inga problem med att förstå att Shidehs syn på moderskap är skadat av sin egen döda mor, och faktumet att hennes karriär utan anledning förnekats, och att det överhuvudtaget inte är lätt att leva ensam med en ofta gnällig sjuåring.

Jag antar att The Babadook var mer ambitiös i sin (mer luddiga) tematik, och jämför man med andra indieskräckfilmer från de senaste åren kan man konstatera att It Follows, till exempel, var stilistiskt mer imponerande (och kanske hade högre höjder, beroende på vad man blir rädd för).

Men ärligt talat så spelar det ingen roll. Under the Shadow är mer blygsam, men liksom exemplet Don’t Breathe så är det en skräckfilm som har det som räknas – skruvarna och muttrarna i storyn, en fullständig och genomtänkt intrig, en skicklig hantering av det rena maskineri som är filmskapande. Under the Shadow är solid, välgjord, och den fick mig att bli rädd för något så absurt som ett flygande lakan.

Samtidigt kan man läsa av filmen och se att Anvari under ytan är medveten om ett och annat spår som inte nödvändigtvis syns på ytan. Vi får en del ledtrådar till vad som egentligen pågår här, men han knyter inte ihop trådarna; det är elegant hur han inte behöver. Filmen lämnar oss med ett par frågor av det slag som Hitchcock brukade kalla för ”kylskåpsmysterium” – frågor som publiken inte kom att tänka på förrän de kommit hem från biografen och öppnat kylskåpet för att göra en kvällsmacka.

När en film lyckas skapa sådana mysterier, utan att några andra och mer ovälkomna frågetecken uppstår, då kan man inte göra mycket mer än att applådera. Det görs många indierysare nuförtiden, och många är riktigt bra, men Under the Shadow är den första som faktiskt är så pass smart att jag är sugen på att se om den för att se vad jag egentligen reagerat så starkt på. Anvari bygger med små medel, nästan osynligt, men pulsen stiger och hjärtat slår fortare. Det är verklig filmmagi – kall, kunnig teknik.

FREDRIK FYHR


UNDER THE SHADOW

Originaltitel; land: Under the Shadow, Storbritannien, Qatar, Jordanien, Irak.
Urpremiär: 22 januari 2016 (Sundance).
Svensk premiär: 10 November 2016 (SIFF), 2 januari 2016 (VOD).
Speltid: 84 min. (1.24).
Åldersgräns och lämplighet: 15
Teknisk process/print/bildformat: codex(?)/DCP/2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Narges Rashidi, Avin Manshadi, Bobby Naderi, Ray Haratian, Arash Marandi.
Regi: Babak Anvari.
Manus: Babak Anvari.
Producent: Emily Leo, Oliver Roskill, Lucan Toh.
Foto: Kit Fraser.
Klippning: Chris Barwell.
Musik: Gavin Cullen, Will McGillivray.
Scenografi: Nasser Zoubi.
Kostym: Phaedra Dahdaleh.
Produktionsbolag: Wigwam Films.
Svensk distributör: Netflix (VOD).
Finans; kategorier: Independentbolag i samarbete med div bolag och fonder; skräck, relationsdrama


rsz_3starrating2-300x74
Betyg och omdöme: Bra film – skickligt konstruerad skräckfilm, gjord enligt klassisk narrativ mall, som metodiskt driver upp spänningen från noll till hundra; några nypor social kommentar, en bra känsla för mysterium; tonmässigt säker, oklanderligt spelad. Inte direkt originell, men en fin film i sin genre.

Visa / dölj kommentarer (1)

En tanke om “Under the Shadow

  1. Pingback: Videosöndag 26/3 2017 | Videosöndag

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *