Already Tomorrow in Hong Kong

När produktionsbolag som The Asylum gör usla science fiction-filmer på nollbudget så är det stora populära filmserier de kopierar, för att någon dum en ska tro att Ghosthunters är samma film som Ghostbusters, men om de gjorde knockoff-versioner av indiefilmer som Richard Linklaters Before Midnight så skulle de se ut som Already Tomorrow in Hong Kong, en film med så blygsam budget, men så mycket genuin vilja, att man måste ömma för den.

Filmen introducerar oss för Josh (Bryan Greenberg) och Ruby (Jamie Chung), två amerikaner i Hong Kong. De träffas en kväll av en slump på en av stadens många tätbefolkade citygator – han har tagit en rökpaus från en födelsedagsfest, hon är ny i stan och undrar vilken väg hon ska gå för att ta sig till sin kväll. Han, som bott i staden i tio år, försöker förklara. Det går sådär. Hon säger att hon nog hittar ändå. Han vet att det inte är så troligt. Han kastar en blick bakom sig, på festen vi förstår att han redan lämnat bakom sig, och säger hey, han kan visa vägen. Han vill bara vara en nice guy.

Men det är förstås Josh och Rubys öde att lära känna varandra bättre. Josh säger att vägen tar fem minuter men de har förstås snart gått vilse, och vi vet inte säkert om de gör det med flit eller inte. De småpratar i någon minut innan småpratet gått över till genuina samtal. De gillar varandras sällskap, det ena klickar med det andra och snart tror vi att de känt varandra i år.

Det är alltså praktiskt taget exakt samma upplägg som i Linklaters Before-trilogi, filmerna som mer än någon annan i modern tid tagit romantikgenren och fokuserat på dialogen mellan kärleksparet som först inte förstår att de är ett kärlekspar. De har stabila liv på varsitt håll. Det är inte meningen att de ska träffas, två främlingar, och det är just för att de underskattar situationen som den växer sig större och större i deras bakhuvuden.

Filmen är skriven, producerad och regisserad av Emily Ting, en debutant som får sägas vara en äkta indiefilmare. Det märks att hon byggt filmen från grunden upp, skramlat ihop pengarna, fått ihop produktionen – säga vad man vill, den är hennes. När det gäller indiefilmer som på en sådan rå nivå verkligen är indie kan resultatet ofta bli generande, eftersom alla som vill göra en film inte borde även om de lyckas.

Ting har dock, glädjande nog, potential. Hon fattar det smarta i att bygga hela filmen på de kort hon har – bra dialoger, två bra skådespelare och ett ypperligt tillfälle att exploatera Hong Kong, med alla de exotiska kvalitéer som bara kommer av sig själva. Josh och Ruby pratar som jag tror att Josh och Ruby skulle prata med varandra – de diskuterar för och nackdelarna med att bo i Hong Kong, de pinsamma fördomar som finns (också hos de själva) om västerlänningar som reser till öst; ”Seinfeld”, inte minst. Folk som inte gillar ”Seinfeld”, vad är det för människor? Jag märkte att jag då och då, medan jag såg den här filmen, fick anledning att föra upp underläppen över överläppen och säga att jag vet precis vad de talar om.

Bristerna med filmen är rätt uppenbara. Dialogen har ett bra flyt i sig själv, och Josh och Ruby får trovärdiga bakgrundshistorier – hon är designer, han är en ung investerare som tvekar på om jobbet är något som någon behöver syssla med; båda har långvariga relationer och som i alla långvariga relationer har de för- och nackdelar. Däremot blir det aldrig riktigt påtagligt att deras möte är livsavgörande, ödesbestämt eller själsligt omtumlande. Problemet är inte hur Ting berättar filmen – hon lämnar oss hängande, och en del av poängen med Josh och Rubys möte är att vi inte vet vad som händer imorgon; snarare lider filmen av sin inneboende litenhet.

Filmen är alltså, som många debutfilmer, en slags hypotes mer än en mogen film, som ett långfilmsprojekt av en student finansierad av en självutnämnd indiefilmare. Jag menar det inte som något negativt, för det är ett fint arbetsprov. Det går inte att motstå en film där ett par, som alltså inte vet om att de är ett par, och som kanske därför inte är ett par, än eller alls, rör sig längsmed ett kvällsglittrigt vatten som glimmar under det hägrande skenet från en metropol – två små människor i den stora världen.

FREDRIK FYHR


ALREADY TOMORROW IN HONG KONG

Originaltitel; land: Already Tomorrow in Hong Kong, USA.
Urpremiär: 12 juni 2015 (Los Angeles Film Festival).
Svensk premiär: 23 januari 2017 (VOD).
Speltid: 78 min. (1.18).
Åldersgräns och lämplighet: 11.
Teknisk process/print/bildformat: codex; DI/DCP/1.85:1.
Huvudsakliga skådespelare: Jamie Chung, Bryan Greenberg, Richard Ng, Sarah Lian, Zach Hines, Linda Trinh, Jaeden Cheng, Collin Leydon.
Regi: Emily Ting.
Manus: Emily Ting.
Producent: Sophia Shek, Emily Ting.
Foto: Josh Silfen.
Klippning: Danielle Wang.
Musik: Timo Chen.
Scenografi: Haley Keim.
Produktionsbolag: Unbound Feet Productions.
Svensk distributör: VOD.
Finans; kategorier: Indie (personbolag); drama, romantik, slice of life


rsz_25starrating1-300x72
Betyg och omdöme: Över medel – solitt om än klichéartat stycke ”de möttes av en slump”-romantik; undviker all originalitet, och är till syvende sist för tunn för att vara direkt minnesvärd, men den är också välspelad och gjord med glädje och viss begåvning, av en filmskapare med tydlig potential.

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *