The Great Wall

Det sämsta av alla världar möts verkligen här. Inte bara är The Great Wall en tråkig krigsfilm, det är en dålig fantasyfilm och en fantasilös monsterfilm också. Dessutom är det osannolikt nog både en Vit Hjälte Räddar Icke-vitt Stackars Folkslag-film och ett stycke stolt, kinesisk kommunistpropaganda.

Ursäkta mig för att jag inte minns vad Matt Damons rollfigur heter. Han påminner om en trästock, så jag kallar honom Kubben. Filmen börjar hux flux med att han rider runt i öknen tillsammans med sin kompanjon (Pedro Pascal) och filmen igenom ska de ha ett sådant där muntert tugg banditer emellan som aldrig någonsin blir roligt. Tanken är att de ska hitta krut i österlandet, där de befinner sig. Spännande. Kubben pratar med en irländsk accent av någon anledning. Det är en sådan där irländsk brytning som får en att tro att Damon egentligen försöker imitera Brendan Gleeson. Många ändelser på “aey” och “arr”, men blicken är samma stoiska Damon. Fee fi fo fum.

Lika hux flux som de kuskar runt i öknen anländer de två soldaterna, eller vad de är, till den kinesiska muren. Inget de säger eller gör är fortfarande roligt, och inte blir det bättre av att de nu blir fångar hos den kinesiska armén som leds av den gravallvarliga generalen Lin Mae (Tian Jing) som ser ut som en (kvinnlig) figur ur ett TV-spel. Armén består av bågskyttar, fotsoldater och ett märkligt gäng akrobater, vars uppgift det är att hoppa bungy jump nerför muren för att bekämpa de horder av trist designade monster som vart sextionde år (det vill säga nu, nu, nu!) attackerar muren (på grund av Någon Ointressant Legend).

Sa jag fångar? Äh, jag menar hjältar. Ena stunden är de i fängelsehålan, andra stunden håller Kubben på att få ihop det med Lin Mae, som inte verkar uttrycka några större känslor tillbaka. Om det nu är känslor Kubben utstrålar. Mest stirrar de på varandra filmen igenom utan att något händer. Pascal, den tilltänkt “rolige” kompanjonen (fortfarande inte rolig, dock) har siktet inställt på att fly tillsammans med en annan fånge (Willem Defoe) som spenderat 25 år i muren men som inte fått för sig att sticka därifrån förrän nu. Tanken ska vara att Kubben börjar förstå att han vill vara del av ett större sammanhang, han vill inte längre fly och slåss för pengar och mat utan lockas av Den Stolta Enhetligheten hos Kinesiska Rikets Kropp.

Tanken, som sagt. The Great Wall är i verkligheten en förbluffande stel och tom film. Matt Damon kan förstås vara en envist sympatisk hjälte, på sitt robusta sätt, och det brukar oftast vara svårt att värja sig mot regissören Zhang Yimou, som gjort PR åt den kinesiska statsmakten lika mycket som han gjort episka äventyrsfilmer vars styrkor varit universella. Men The Great Wall är verkligen en tung och själlös McDonald’s-film befolkad av levande skyltdockor och CGI i en obönhörlig serie parader.

För, jo, visst finns det bataljer mot monster här. Det enda filmen handlar om, praktiskt taget, är att den anonymt grandiosa armén ska besegra de anonymt farliga monstren och att de anonyma hjältarna på menlös jakt efter helt vanligt krut – krutet, som eftertraktas av hjältarna, visar sig vara av stor vikt för att besegra monstren, men ändå är det Kubben som ska förklara för kineserna hur de ska använda det när det är deras eget lager krut som de använder sig av.

Monstren är trista fyrfotingar med stora käftar och små valögon som det är förbluffande enkelt att pricka med en båge; det är ögonen som är känsliga, förstår ni, och även om det är en kliché att konstatera så är alla actionscener identiska med de i TV-spel, från den spelarorienterade strategin som figurerna använder sig av för att besegra monstren till den kliniska avsaknaden av kött, blod och närvaro som präglar striderna oavbrutet.

Däremellan ska Matt Damon och Lin Mae gå runt i murens korridorer och ha stela dialoger som är så fåordiga att det krävts ett mirakel av karisma för att vi skulle kunna bry oss ett jota om dem. Synd då att en pinne och en sten hade skapat mer kemi, för Zhang Yimou har regisserat filmen som om han varit fullständigt deprimerad – eller, för er som kan ert Sagan om ringen-galleri, det är som om Gríma Ormstunga regisserat filmen medan Zhang förvandlats till en möglig grönsak, oförmögen att yttra någon egen vilja. Det är bland annat därför filmen aldrig blir rolig. Det är i synnerhet därför filmen blir otroligt tungfotad. Filmen är emellanåt väldigt hackigt klippt, och det är möjligt att det funnits en bättre film här som slaktats ner till en produkt lika rörig som omöjlig att bry sig om, men jag kan inte säga att jag jublar inför tanken på en “director’s cut”. En sådan är väl förresten inte tillåten i Kina.

Slag efter slag kommer och går och karaktärerna blir hursomhelst mer omöjliga att bry sig om för varje minut; det närmaste nöje man kan ha av filmen är att med skräckblandad fascination läsa av andemeningen med filmen, där amerikansk rovkapitalism går och blir tjenis med kinesisk maktfullkomlighet. Filmen är så dum att Donald Trump skulle kunna se den och helt byta policy, sätta Air Force One på kurs mot Beijing och skapa “the great bond” (en “great wall” har han ju redan planerat).

Jag brukar vanligtvis ha mer ingående saker att säga om en ny biofilm – senast idag, på pressvisningen av den här filmen, fick jag (ett typ av) beröm för att jag lyckades kränga ut mig så mycket om en så innehållslös film som Fifty Shades Darker. Men den var åtminstone så dålig, av så många anledningar. The Great Wall innehåller själlösa monsterstrider, ekande tomma dialoger och ett osannolikt fyrkantigt utförande av en regissör som vanligen är synonym med nerv och passion. Den känns programmerad och renderad, snarare än skapad. Bilderna rör på sig men allt står stilla från början till slut. Det går inte att säga mer om ingenting.

FREDRIK FYHR


THE GREAT WALL

Originaltitel; land: The Great Wall; Kina, USA.
Urpremiär: 6 december 2016 (Beijing).
Svensk premiär: 17 februari 2017.
Speltid: 103 min. (1.43).
Åldersgräns och lämplighet: 11.
Teknisk process/print/bildformat: codex (ARRIRAW 3.4 K, 6.5 K); DI/DCP/2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Matt Damon, Jing Tian, Pedro Pascal, Willem Dafoe, Andy Lau, Zhang Hanyu, Han Lu, Kenny Lin, Eddie Peng, Huang Xuan, Ryan Zheng, Karry Wang, Cheney Chen, Pilou Asbæk, Numan Acar, Johnny Cicco, Vicky Yu.
Regi: Zhang Yimou.
Manus: Carlo Bernard, Doug Miro, Tony Gilroy.
Producent: Jon Jashni, Peter Loehr, Charles Roven, Thomas Tull.
Foto: Stuart Dryburgh, Zhao Xiaoding.
Klippning: Mary Jo Markey, Craig Wood.
Musik: Ramin Djawadi.
Scenografi
: John Myhre.
Kostym: Mayes C. Rubeo.
Produktionsbolag: Legendary Entertainment/Legendary East, Atlas Entertainment, China Film Group, Kava Productions, Le Vision Pictures, Legendary Entertainment.
Svensk distributör: UIP/Universal.
Finans; kategorier: Diverse filmbolag, inkl. storföretag (dotterbolag) och statligt ägt storföretag; krig, fantasy, äventyr.


rsz_15starrating1-300x72
Betyg och omdöme: Under medel – påkostad krigsfantasy som håller sig till formler den inte kan fylla ut med vare sig spännande action eller minnesvärt drama; nästan fascinerande livlöst berättat, med emellanåt förvirrande klipp i intrigen och konstant generisk CGI-monsteraction, samt dialoger under all kritik.

Visa / dölj kommentarer (1)

En tanke om “The Great Wall

  1. Pingback: King Arthur: Legend of the Sword | Videosöndag

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *