Before I Fall

För mig är Zoey Deutch en stjärna. Jag är inte mycket för att prata om skådespelare, för skådespeleri är en så subjektiv sak att studera, men om jag skulle göra en lista på underskattade skådespelare så är hon rakt där uppe på topp fem eller så. Hon har varit i osmickrande filmer som Dirty Grandpa, Why Him? och den osannolikt dåliga vampyrfilmen Vampire Academy (2014) och jag vet inte om hon kommer bli en stor filmstjärna en dag snart – hon är tjugotre – men det spelar ingen roll. Stars fall, the greats stand tall.

Before I Fall börjar som en väldigt ordinär tonårsfilm med sådan där tingel-tangel-boost-svulstig popmusik och tre montage på en kvart – ingen överdrift – där flera verkar gå ut på att tjejkompisar byter kläder och sminkar varandra. Allt som saknas är ett kuddkrig. Vi vet på den ödesdigra inledningen – där huvudpersonens berättarröst ger oss ödesmättade kommentarer om att man ska vara försiktig vad man önskar sig, eller så – att något mer eller mindre jobbigt kommer att inträffa.

Det som händer är inte originellt. Faktiskt så inser jag, innan jag går längre, att den här filmen är svår att sälja in överhuvudtaget. Åtminstone till någon som är i myndig ålder och har sett fler filmer än man kan räkna på handen.

Men, så, okej, eller som de säger på film: Look, hear me out… det som händer är att tjejerna i filmen går på en fest, åker hem i natten och råkar ut för en bilolycka – de dör, gissningsvis, men så kommer ett sådant där Vitt, Vitt Sken, allt blir svart och väckarklockan ringer: Samantha (Deutch) vaknar upp i sin säng, och finner att hon vaknat på morgonen. Igen. Det visar sig att det är samma dag som just upprepas. Och visst kommer det att vara samma dag imorgon, igen, och dagen efter det, igen, och igen, och… Måndag hela veckan jag vet, och… Edge of Tomorrow, visst, antar att den också på sitt skrotiga miljondollar-sätt är mer ambitiös. Jag begär inte av dig att du ska bli imponerad. Before I Fall är byggd på en Young Adult-bok och om du inte bestämt dig för att den här filmen inte är något för dig än så har du nog gjort det alldeles nyss. Jag hoppas att resten av er är nyfikna, medan ni väntar på att jag ska komma till poängen.

Poängen är att Before I Fall – i all sin anspråkslöshet – är en bra film. De där montagen är rätt smarta, för de lägger en grund där Samantha faktiskt kan utforska sin upprepade-och-upprepade-och-upprepade dag; i början tar hon sitt liv för givet, ser allt i stora svep, liksom vi tar filmen vi ser för givet, och tror att vi ser på entydiga klichéer. Ju mer allt upprepas, desto fler nyanser hittar vi. Upplevelsen ligger någonstans mellan Samanthas vardag, vår kunskap om genren vi utsätts för, och vad som är originalitet och kliché på film. Skillnaden kan vara rätt relativ.

En annan orsak till att filmen fungerar är Deutchs genomsyrade och helt fullblodiga porträtt. Jag älskar i synnerhet hur hon reagerar på omvärlden första gången hon inser att hon vaknat upp i gårdagen – lite utzonat går hon med på omständigheterna, vagt medveten om att hon upplever något övernaturligt, men eftersom hon inte kan vända sig till någon håller hon hemligheten för sig själv som om det rör sig om skvaller som inte angår någon annan, och går igenom dagen som vanligt, som om något mirakulöst ska hända som förklarar situationen.

Loopen blir hennes vardag på ett liknande pragmatiskt sätt – tredje dagen är morgonen mycket jobbig, men hon är fast, nu tvingad att leva sitt liv, så vad för känslor hon än har tar de henne vidare. Hon blir försenad till skolan. Hon börjar göra nya val. Hon börjar manipulera sin omgivning för att utforska nya avenyer, lära känna nya människor, hitta nya sidor hos sig själv, förstå allt hon tagit för givet.

Vi lär oss med henne – ser mer och mer vilket ogint Mean Girls-gäng hon hänger med, och vi förstår att hon varit en mycket mindre sympatisk person i filmens igår (som vi inte fått se). Vi har tagit för givet att hon är schysst, eftersom hon ju har huvudrollen. Skolans mobbade tjej Juliet (Elena Kampouris) håller inte med.

Du förstår säkert budskapet – vi har goda och dåliga sidor, vi måste vara snälla mot varandra, och vi måste alla studera vår potential att bli bättre människor, vilket Samantha får lära sig den hårda vägen. Jag misstänker att boken är den billigaste typen av bladvändare, och filmen hade för den delen kunnat bli hur ostig som helst – grunden för en överdrivet sentimental film finns här, berättarrösten är inte minst på gränsen, men tillsammans med regissören Ry Russo-Young stretar Deutch och hela ensemblen emot; de drar filmen åt andra hållet, ger den en lite avmätt, stålgrå ton och den blir absolut så seriös som den kan bli. Ett bra tecken på att filmen håller ihop är att det fortfarande känns som att vi tittar på samma film när Samantha ballar ur och blir rebell och när hon sprider glädje till alla i sin omgivning – sin ignorerade lillasyster, den mobbade tjejen, killen som är ”hemligt” kär i henne; till slut, när hon utforskat alla möjligheter, ”vet” hon hur hon ska ”leva den här dagen”.

Låter det som en film för dig så är det det. Låter det inte som en film för dig så är det inte det. Den har gjorts förr, den är förenklad och i grunden rätt fånig, den kan anklagas för att vara sentimentalt manipulativ och den faller helt klart under facket för dålig smak (för de som ser smak som något viktigt), men sådana saker är inte bra eller dåliga, de är bara kännetecken.

Before I Fall är en bra version av den film den försöker vara. Den är uppriktig, har rim och reson och drunknar aldrig i sentimentaliteten den har framför sig. Vad gäller budskapsfilmer för unga människor så lägger den fram ett par fina poänger om vad det innebär att vara medmänniska – i synnerhet under de barbariska tonåren – och jag kan tänka mig att de poängerna kan leta sig in i huvudena på rätt publik, med klarhet och effekt.

FREDRIK FYHR


BEFORE I FALL

Originaltitel; land: Before I Fall; USA.
Urpremiär: 21 januari 2017 (Sundance).
Svensk premiär: 21 augusti 2017 (VOD).
Speltid: 98 min. (1.38).
Åldersgräns och lämplighet: 11.
Teknisk process/print/bildformat: codex/DCP/2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Zoey Deutch, Halston Sage, Logan Miller, Kian Lawley, Elena Kampuris, Cynthy Wu, Medalion Rahimi, Erica Tremblay, Liv Hewson, Diego Boneta, Jennifer Beals, Nicholas Lea, Chelsea Kaur Gill, Roan Curtis, Claire Margaret Corlett, Kaila Kondo, Arielle Tuliao, Keith Powers, Bal Nagra, Liam Hall, Alyssa Lynch, Taylor Russell.
Regi: Ry Russo-Young.
Manus: Maria Maggenti, efter en roman av Lauren Oliver.
Producent: Matthew Kaplan, Brian Robbins, Jon Shestack.
Foto: Michael Fimognari.
Klippning: Joe Landauer.
Musik: Adam Taylor.
Scenografi: Paul Joyal.
Kostym: Eilidh McAllister.
Produktionsbolag: Awesomeness Films, Jon Shestack Productions.
Svensk distributör: (VOD).
Finans; kategorier: Privat produktionsbolag via storföretag/samriskföretagskoppling (typ-av-vertikal halvindie, mainstream); drama, ungdomsfilm, fantasy, high concept; treaktstruktur med Aristoteleansk ark och metadiegetisk berättare, montage.


rsz_3starrating2-300x74
Betyg och omdöme: Bra film (av sitt slag) – sympatisk tonårsfilm med fantasy-pitch som i sin sedelärande historia utforskar flera moraliska dimensioner på ett intressant och givande sätt; melodramatisk och konventionell till stilen, men professionellt gjord med bra rytm, gedigna skådespelare som tycks vilja väl och en något stram ton som håller den inneboende sentimentaliteten lite på mattan.

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *