Videosöndag 3/12 2017
15.30-17.10. LJUS I NATTEN (2017, DVD/BR/VOD)
Om Finlands hundraårsjubileum ska firas cinematiskt så är den senaste Aki Kaurismäki-filmen bättre än Okänd soldat. Filmen är å ena sidan en klassisk Kaurismäki-komedi med lågmälda figurer som hankar sig fram i en lågmäld tillvaro där det inte är lönt att göra mycket väsen av sig – å andra sidan är det också en subtil och intelligent underdriven historia om en flykting och hans inkognito-tillvaro som allarbetare i Helsingfors. Den gode Aki har själv sagt att hans filmer blivit mer sentimentala och politiskt korrekta. eftersom det är orimligt och omöjligt att vara annat än sentimental och politiskt korrekt idag. Det är ens plikt att formulera hopp. Jag håller med.
18.30-21-30. OKÄND SOLDAT (1955, DVD)
Och om Finlands hundraårsjubileum ska firas cinematiskt så blir det Okänd soldat – originalet – ändå. Jag har ingenting att lägga till från vare sig min recension av den här filmen eller den nya – det är en mycket fint gjord film vars syften är lika hederliga som dess bottnar är djupa. Att så pass många scener går igen i båda filmer är smått otroligt; ett bra exempel på att allt hänger på utförandet.
21.50-00.00. ROGUE ONE (2016, DVD/BR/VOD)
Den finskaste av alla Star Wars-filmer. Jo, jag menar det. Den som ser den vet eventuellt vad jag menar. Jag tror att det inte bara är jag som försöker bryta av mitt tema här, och samtidigt hålla det intakt. Sedan är det ju så att december är lika med Star Wars, men originalfilmerna är på något sätt för hegemoniska, och de tar hela dagen att se igenom allihop. Och något Force Awakens blir det inte tal om. Trots sin relativa litenhet har dock Rogue One mer genuin känsla för sin serie, den förstår den klassicism som intrigen och karaktärerna måste ha, och den som inte tänder på den är dömd att för all framtid bara gilla dåliga Star Wars-filmer.
00.30-02.00. BETONGNATT (2013, DVD/VOD)
Och om Finlands hundraårsjubileum ska firas cinematiskt ända in i natten så har vi inget annat val än att titta på Betongnatt. Titeln talar för sig själv, och min placering av den här filmen vid den här tiden är ett slags skämt – det är lite svårt att föreställa sig att någon någonstans skulle hålla sig vaken genom att sitta och titta på den här filmen mitt i natten; den är lika grå som den är hård och bitter (med grå menar jag bokstavligt talat, eftersom den är svartvit). Men denna berättelse om en lättförledd yngling och hans kåkfararbrorsa – och ett ödesdigert dygn i Helsingfors – är värd att se. Och varför inte se en film vid namn Betongnatt mitt i decembermörkret.
FREDRIK FYHR