Monthly Archive:: december 2018

Årets retrospektiv – i retrospektiv!

”I don’t want things to change.” ”But you can’t stop the change… any more than you can stop the suns from setting.” / Anakin och Shmi Skywalker, Episod I

”Something’s happening. I’m not the Jedi I should be. I want more. And  I know I shouldn’t.” / Anakin Skywalker, Episod III

De flesta actionfilmer från 1988 har något komiskt över sig idag, men efter 30 år har Die Hard aldrig sett bättre ut. För varje år som går börjar det faktiskt mer och mer likna en legitim modern filmklassiker.

I år var det 100 år sedan Ingmar Bergman föddes – ja. Men nästa år är det 100 år sedan Arne Mattsson föddes, och det är inte värt att förringa heller.

”Premonitions? Premonitions. Hmm. These visions you have…?” / Yoda, Episod III

<- Del 2. Det var egentligen ingen slump att Lois Weber skulle komma att synas och höras

Förra gången var de på en båt, nu är de på ett tåg. Det är som om Holmes och Watson nu kuskar genom sin serie, i ett desperat försök att hålla den igång.

Sagor åldras särskilt bra, även när dess storögdhet stelnar och dess sensmoraler förvrids i våra ögon.

”Still… there’s something familiar about this place. I don’t know, I feel like…” ”Feel like what?!” ”Like we’re being watched!” / Luke och Yoda, Episod V

<- Del III. Den långa tagningen

There are heroes on both sides. Evil is everywhere.

Den döda kvinnan kommer inte glömmas bort. Inte helt.

Så kommer den till slut, ja den kommer alltid till slut – vakanten!

Nya, reviderade eller nyaktuella inlägg av filmer jag nyligen sett, sett om eller tidigare glömt lägga in

I mitten av De röda skorna uppstår en sjutton minuter lång danssekvens – rent tekniskt är det ett balettnummer, men Moira Shearer dansar genom visuellt spektrala rum som inte existerar i någon annan verklighet än den cinematiska, den som bara hon och vi kan uppleva. Ord gör det inte rättvisa.

Alla texter om Episod III. Några inledande ord

Så var det det här tråkiga med historia och kontext.

Kairo centralstation är på ett ungefär Egyptens svar på Casablanca (1942), en ”go-to”-klassiker inte bara för egyptisk film utan arabisk film i allmänhet

I år kan jag inte med gott samvete sammanställa någon årsbästalista – jag har sett för få nya filmer, och alldeles för få som varit tillräckligt bra. Men misströsta ej – bra filmer finns det alltid!