Har superhjältefilmernas guldålder redan varit?

Veckans fnul: Lever vi verkligen i superhjältefilmernas guldålder?

2008 må ha varit året då superhjältefilmen boomade – med Iron Man och The Dark Knight, följt av Watchmen året därpå. Den allmänt accepterade ”sanningen” verkar vara att de filmerna inledde en era vi nu lever i, där superhjältefilmer genererar intresse som aldrig förr och där de i Hollywood verkar utgöra ett veritabelt finansiellt solar plexus.

Men rent kvalitativt då? Eller, mer specifikt, rent kreativt?

Har superhjältefilmen utvecklats speciellt mycket sedan The Dark Knight och Watchmen? (Eller, vill jag lägga till, den bristfälliga men tematiskt intressanta Spider-Man 3?)

Snarare har den väl stannat. Efter att den stannat har den blivit en maskin. Det är inte så mycket genren som levt vidare som det är maskinen som fortfarande står på.

Så ser man det utifrån en mer kreativ synvinkel så kan man säga att 2008 var året då superhjältefilmen snarare nådde sin slutstation. Guldåldern, om man vill definiera den som en period av mångfald, kanske snarare pågick från och med det att Christopher Reeve flög till dess att Christian Bale flydde fältet i slutet på The Dark Knight. Däremellan fanns komedier som Mystery Men, jönsiga filmer som Judge Dredd, seriösa filmer som Batman Begins och rena mästerverk som RoboCop. I och med Marvels kröning har alla superhjältefilmer varit likadana – mer eller mindre – och ärligt talat har de sugit det mesta av genrens potential medan de täckt över hela dess arena.


Denna text är en utvecklad fotnot från veckans videosöndag.


FREDRIK FYHR

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *