đŸ“œ Videosöndag – vecka 15 2019

<- vecka 13.

8-10 april

TERMINATOR 2 (1991) & HIGHLANDER (1986) & WARLOCK (1989)

Vi hÀlsar vÄren vÀlkommen med ett apriltema vi kallar Resa i det okÀnda. HÀr ska vi bland annat hylla filmer om frihet och ofrihet, och berÀttelser om folk som ger sig av ut i nÄgon frÀmmande terrÀng.

Vi börjar med en munter triplett av fartfyllda tidsresenĂ€rer. Terminator 2 behöver förstĂ„s ingen nĂ€rmare presentation – jag kan inte komma pĂ„ nĂ„got jag inte redan sagt om den hĂ€r filmen, och den enda anledningen till att jag nĂ€mner den hĂ€r Ă€r förstĂ„s för att drömma om att se den uppblĂ„st pĂ„ 70mm pĂ„ en gigantisk duk med en sexkanalig analog ljudrigg. Ni vet. SĂ„nt man jĂ€mt upplever nuförtiden.

Senast jag sĂ„g Highlander var för 15 Ă„r sedan och dĂ„ tyckte jag att det var en ”lĂ„ngtrĂ„kig, bisarr fars”… men jag tror jag har mer humor nuförtiden, och Russell Mulcahys 80-talsdrypande saga om svĂ€rdklingande, odödliga skottar – med Sean Connery i Yoda-rollen – mĂ„ste vara roligare Ă€n sĂ„. Hur kan en bisarr fars ens vara lĂ„ngtrĂ„kig? Nuförtiden blir jag glad bara jag ser Christopher Lamberts stela nuna, sĂ„ jag Ă€r beredd pĂ„ att se om filmen med glĂ€dje. Uppföljarna? Let’s not go crazy.

Och om nu Highlander inte hĂ„ller mĂ„ttet Ă€r det kul att riva upp gruset med Warlock, ett utmĂ€rkt okomplicerat stycke underhĂ„llning om en ospecifikt ond trollkarl (Julian Sands) som tar sig frĂ„n 1600-talet till modern tid medan hjĂ€lten Richard E. Grant följer efter för att stoppa ondingens jakt pĂ„ en gammal ”djĂ€vulsbibel”. Roliga skĂ„despelare, insisterande story, perfekt tempo, mysiga effekter och överlag inget att klaga pĂ„. Återigen, tvĂ„ uppföljare finns – trean gjordes direkt till video, och hade Bruce Payne istĂ€llet för Julian Sands (jo de Ă€r tvĂ„ olika personer!) De tĂ„l nog en inspektion först.


11 april

DET OKÄNDA (2000) & SLEEPWALKER (2000)

NÀr temat Àr det okÀnda sÄ mÄste vi förstÄs damma av Det okÀnda.

”Varför i hela fridens namn dĂ„?” tĂ€nker nu vĂ€n av ordning. Men Ă€r det min salong sĂ„ Ă€r det.

Det okĂ€nda sĂ„ldes nĂ€r det begav sig som en svensk Blair Witch Project – i en tid dĂ„ svensk genrefilm fortfarande var nĂ„got ganska uppnosigt totades filmen ihop av Michael Hjort och Tomas Tivemark, talanger som tidigare gjort ”Svensson, Svensson” och senare var med och producerat En man som heter Ove... tja, you win some, you lose some. Det stora villospĂ„ret Ă€r att detta inte Ă€r en found footage-film utan mer av en rysare Ă„t Dogma-hĂ„llet. ”LĂ„nen” frĂ„n amerikanska genreklassiker Ă€r fullkomligt överflödiga – filmen handlar om fem forskare som hittar mystisk varelse ute i barrskogen… och tja, krasst taget Ă€r filmen ett superbilligt hopplock av Alien- och VĂ€rldsrymden anfaller-klichĂ©er. PĂ„ sitt sĂ€tt Ă€r dock filmen ambitiös, och man har Ă„tminstone haft viljan att göra den. Jag vet att det lĂ„ter som vĂ€rldens svagaste komplimang, men ni fĂ„r tro mig.

FrĂ„n samma Ă„r har vi Sleepwalker, Ă„terigen det svenska svaret pĂ„ en M. Night Shyamalan-film (jag minns inget av den, sĂ„ jag kan ha fel) med Ralph Carlsson – of Fucking ÅmĂ„l fame – som snĂ€ll familjefar som gĂ„r i sömnen, vaknar upp en morgon och finner sin familj försvunnen. Det enda jag minns av den hĂ€r filmen Ă€r att jag tyckte den var jĂ€ttetöntig i sina försök att vara ”som en amerikansk film”. Men nĂ„got i mig sĂ€ger mig att man kring sekelskiftet, pĂ„ nĂ„gon kollektiv undermedveten nivĂ„, pĂ„började ett projekt att strömlinjeforma svensk mainstream sĂ„ att den skulle bli mer och mer internationellt gĂ„ngbar – jag tror att mycket av det som vi reagerade pĂ„ Ă„r 2000 inte alls Ă€r saker vi reagerar pĂ„ nĂ€r vi ser den nya TV-serien pĂ„ SVT eller, ja, vad om inte ”svenska” Netflix. SĂ„, ibland Ă€r det helt enkelt nyttigt att spola tillbaka VHS-bandet.


12 april

Det okÀnda & Sleepwalker

HÅLET (1960) & RESERVOIR DOGS (1992)

För att nĂ„gon resa i det okĂ€nda ska kunna börja mĂ„ste ofriheten först fixas. DĂ€rför rullar vi Jacques Beckers sĂ€llan sedda flykt-frĂ„n-fĂ€ngelset-mĂ€sterverk HĂ„let – en vattentĂ€t, klassiskt fransk heist-liknande thriller byggd pĂ„ verkliga hĂ€ndelser (tekniskt sett byggt pĂ„ memoarerna av en av de fĂ„ngar som filmen handlar om). Fem mĂ€n delar cell och pĂ„börjar den lĂ„ngsamma, nĂ€stan outhĂ€rdligt utdragna processen att hacka sig ut. Denna jĂ€mna, hyperstiliserade, hĂ„rt Ă„tstramade film Ă€r full av realistiska effekter – inte minst en hypnotisk lek med realtiden – men samtidigt Ă€r allt fotat pĂ„ ett underbart subtilt och lekfullt sĂ€tt. Vi Ă€r hela tiden i de svettiga nackarna pĂ„ fĂ„ngarna – bortsett frĂ„n nĂ„gra melodramatiska detaljer (och mĂ€nnens melankoliska arbetarklassmentalitet) sĂ„ Ă€r filmen helt fokuserad pĂ„ flykten. Du behöver inte klippa naglarna innan du ser denna!

Eller jo, gör det, för bland det Ă€ckligaste som finns Ă€r ljudet av folk som biter pĂ„ naglarna i biomörkret. Okej pappersprassel, okej burkknĂ€ck, okej ett och annat visk… men nĂ„gon mĂ„tta fĂ„r det vara.

En cineastisk heistfilm passar förstÄs ihop med Reservoir Dogs. Visst har jag gnÀllt lite pÄ Tarantino för inte sÄ lÀngesedan, men det Àndrar inte pÄ faktumet att jag gÀrna bjuder pÄ ett Tarantino-tema som joker i leken inför Once Upon a Time in Hollywood, som jag inte kan lÄta bli att kÀnna bra vibrationer frÄn.

Karlns sedan lĂ€nge kultförklarade debutfilm skildrar vad som hĂ€nde före och efter ett misslyckat bankrĂ„n – flera av de inblandade skurkarna har skjutits och nu samlas de för att ta reda pĂ„ vem som tjallat, via flashbacks till tugget som det gick innan allt gick Ă„t skogen. Filmen kanske förlorat sina allra vassaste kanter av kult (nĂ€r jag vĂ€xte upp var detta pĂ„ ett ungefĂ€r kungen av coola filmer) men det Ă€r fortfarande en brutal och kraftfull adrenalinkick, och verkligen en film gjord med ett underbarns livsfarliga sjĂ€lvsĂ€kerhet och fjĂ€derlĂ€tta hand – Tarantino kastar skickligt runt hela manuset huller om buller och gör det underhĂ„llande och aldrig nĂ„gonsin förutsĂ€gbart, mycket tack vare dialoger som Ă€r lika beska som oförglömliga. Perfekt valda skĂ„despelare bidrar ocksĂ„ till att göra den vagt teatrala kĂ€nslan (större delen av filmen utspelar sig i en lagerlokal) helt rimlig. Och har du aldrig nĂ„gonsin tyckt Björn Skifs varit ens lite cool sĂ„ har du inte sett den hĂ€r filmen.


13-14 april

Terminator 2 (matiné)

HĂ„let & Reservoir Dogs

TIDER SKOLA KOMMA (1936) & BORTOM HORISONTEN (1937)

Vad vilar bortom framtidens horisonter? Vad för visioner om framtiden och mĂ€nsklighetens utopier finnes…? Ja numera vet jag inte, men pĂ„ 30-talet spekulerades det bĂ„de högt och lĂ„gt om vart vi mĂ€nniskor var pĂ„ vĂ€g. (Nu Ă€r det vĂ€l inte ett samtalsĂ€mne mĂ„nga vĂ„gar sig pĂ„).

Tider skola komma Àr en fascinerande filmatisering av H.G. Wells berĂ€ttelse som förutser andra vĂ€rldskriget och börjar julafton 1940, fyra Ă„r i framtiden, och ger en vision om vad som ska hĂ€nda under följande hundra Ă„ren. Snusförnuftige Raymond Massey har huvudrollen som en vetenskapens och upplysningens förkĂ€mpe, genom en storycanvas som innefattar trettioĂ„riga vĂ€rldskrig, postapokalyptiska ödemarker och rymdresor. Detta Ă€r en film som Ă€r lĂ„ngt före sin tid – pĂ„ sĂ„ mĂ„nga sĂ€tt – att man ser den med hĂ€nglĂ€ppar. Filmen Ă€r verkligen en plantodling för vilken sci- fi och fantasy-serie frĂ„n 70- och 80-talet du kan tĂ€nka dig. NĂ€r det begav sig ansĂ„gs filmen vara mer eller mindre en barnfilm, men framstĂ„r som smĂ„tt profetisk idag. Jag har skrivit mer om den tidigare.

Frank Capras halvt bortglömda mĂ€sterverk Bortom horisonten tycker jag passar bra ihop. Det Ă€r en utomordentlig, fortfarande ovanlig film, och förmodligen den bĂ€sta versionen av James Hiltons roman om om fem mĂ€nniskor som frĂ„n en turbulent start i Kina fĂ„r sitt flygplan kapat; det kraschar sedermera i bergstrakter i Tibet dĂ€r de rĂ€ddas av ett pacifistiskt slĂ€kte mĂ€nniskor som bor i paradiset Shangri-La dĂ€r fred, harmoni och hĂ€lsa hĂ€rskar. Ronald Colman spelar den för det civiliserade samhĂ€llet alltför intelligenta mannen som fĂ€ngslas av platsen – men hans bror (John Howard) Ă€r inte lika övertygad och en konflikt stundar. En fantastisk berĂ€ttelse, mĂ€sterligt framstĂ€lld med suggestiva och ambivalenta kĂ€nningar i varje hörn.

Capra begÀr stÀndigt av oss att anvÀnda bÄde intellektet och kÀnslorna, samtidigt som intrigen förblir genuint oförutsÀgbar. H.B Warner Àr extra fin som Shangri-Las aningen (eller eventuellt) mystiske guru, tillfredsstÀllande comic-reliefs finns i Edward Everett Horton och Thomas Mitchell och Jane Wyatt Àr utomordentlig och ger liv Ät ett (i sammanhanget extra) idealiserat kÀrleksobjekt. FrÀmst Àr detta dock en berÀttelse om hur ideologi fungerar pÄ mÀnniskopsyket och frÀmst hur drömmen om altruism Àr odödlig i mÀnniskohjÀrtat; en omskakande final och en kryptisk avrundning Àr kronan pÄ verket.

FREDRIK FYHR

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *