đŸ“œ Videosöndag – vecka 17 2019

<- vecka 16.

22-23 april

NEWS FROM HOME (1977) & A WALK (1990)

Det Ă€r nĂ„got med frihet och ofrihet som fĂ„r mig att att tĂ€nka pĂ„ det introspektiva, och det introspektiva fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ New York – New York, och krampande vĂ„rkĂ€nslor.

NĂ€r Chantal Akerman gjorde News From Home var hon nyinflyttad pĂ„ Manhattan. Vad gjorde hon dĂ€r? Hon var ensam i den stora staden med sin kamera. Hon filmar hĂ€r New York – gator, tunnelbanor, korsningar – medan hon lĂ€ser upp breven hon fĂ„r frĂ„n sin mor pĂ„ andra sidan Atlanten; en vĂ€rld, mer Ă€n en berĂ€ttelse, uppstĂ„r mellan raderna av moderns ord, och spöklikt kan Akermans tillvaro i storstaden uppskattas genom empati och fantasiförmĂ„ga.

Bildernas envisa insisterande bildar en kontrast mot det oförskönade liv som vi fÄr i breven, samtidigt som stadens liv ocksÄ bildar en kontrast mot det intima och personliga i Akerman. En fascinerande rundgÄng som bildar transcendental konst. Eventuellt den bÀsta film som gjorts om New York, och definitivt den mest utlÀndska/frÀmmande (kanske dÀrför).

I A Walk tar Jonas Mekas en 58 minuter lÄng promenad genom Soho.

(jag vet, spoiler alert)


24-25 april

APKVINNAN (1964) & VILDEN (1970) & ELEFANTMANNEN (1980)

SĂ„ ena sidan den stora metropolens kollektiva anonymitet, Ă„ andra sidan individens subjektiva singularitet – sĂ€rskilt kĂ€nnbar nĂ€r nĂ„gon sticker ut.

DĂ€rför en malande lĂ„ng – men tillfredsstĂ€llande! – trippel. Tre melankoliska, humanistiska filmer om vad vi inte för lĂ€nge sedan kallade ”mĂ€nniskodjur”.

Vi börjar med Marco Ferreris Apkvinnan, som kanske Ă€r den minst kĂ€nda. En minst sagt enkelspĂ„rig man (Ugo Tognazzi) rĂ„kar pĂ„ en kvinna (Anne Girardot) tĂ€ckt frĂ„n topp till tĂ„ med hĂ„r – han gifter sig med henne för att kunna anvĂ€nda henne som cirkusattraktion; hon tolkar dock hans kĂ€rlek som Ă€kta och lever sitt exploaterade liv mestadels i naiv tacksamhet. Det gĂ„r bra ett tag, sedan gĂ„r det riktigt dĂ„ligt. Efterhand mĂ„ste mannens riktiga kĂ€nslor klĂ€ckas ur hans cyniska skal.

Tydligen Ă€r denna film verklighetsbaserad – liksom de kommande – och Ă€ven om det Ă€r den kanske minst lyckade av de tre finns det Ă€ndĂ„ en poĂ€ng med att se den, inte mins pĂ„ grund av Anne Girardot som hĂ„ller ens blick fĂ€st som om hon vore en mingvas pĂ„ en fem meter lĂ„ng dinglande pall.

Francois Truffauts Vilden Àr en verklighetsbaserad berĂ€ttelse om en doktor pĂ„ 1700-talet som tar hand om en “vild” pojke som hittas i skogen dĂ€r han tydligen vĂ€xt upp och nu utvecklat en djurisk natur; kan han utbildas till att bli en “civiliserad” mĂ€nniska? Snygg, elegant, nĂ„got minimalistiskt gjord film som Ă€r ett stilbrott i Truffauts karriĂ€r och en Ă„tergĂ„ng till hans kĂ€rnĂ€mnen om hemlösa barn och samhĂ€llets urholkning av humanistiska vĂ€rden; regissören Ă€r sjĂ€lv perfekt i huvudrollen, och han bidrar med den speciella, finkĂ€nsliga atmosfĂ€r som alltid prĂ€glade Truffauts bĂ€sta filmer.

PULP FICTION (1994)

Nummer tvÄ av Tarantino i vÀntan pÄ Once Upon a Time in Hollywood, som buzzet börjar surra riktigt vÀl om (till den mÄn man nu kan lyssna pÄ sÄnt).

Detta Ă€r hans Citizen Kane, nĂ„got sĂ„ sĂ€llsynt som en otvivelaktig modern klassiker, med facit i hand ocksĂ„ den tveklöst mest inflytelserika filmen som gjordes under 90-talet. En makalös sammanbindning av ett par sjabbiga historier om gangsterkungar, torpeder, jagade boxare, in i minsta detalj knivskarpt gjord och sammanvĂ€vd med fascinerande perfektion – aldrig har ett överflöd blodbad med knark och svordomar varit lika blixtrande attraktiv och cinematiskt storartad. Sameul L. Jackson och John Travolta Ă€r vardagsfilosofierande torpeder, Bruce Willis en boxare som svindlar gangsterkungen Ving Rhames, som Ă€r gift med den knivskarpa Anna Karina-lookaliken Uma Thurman som dansar twist in i filmhistorien med Travolta (ett högst blygsamt exempel pĂ„ hur skickligt filmen drar sin cirkel). Om den konstant oförutsĂ€gbara intrigen kan man bara sĂ€ga att it goes to show you never can tell.

Nu kanske du undrar vad det hĂ€r Ă€r för information att komma med – vem har inte sett Pulp Fiction? Svar: De som varit för smĂ„, de som Ă€nnu inte ens fötts. Det finns alltid anledningar att ta saker frĂ„n början och inte lĂ„ta saker stelna i falsk konsensus. Men jag har skrivit en lĂ„ng recension pĂ„ filmen för den som vill ha det mer utförligt.

FREDRIK FYHR

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *