💿 Doctor Blood’s Coffin (1961)

Jo han heter verkligen Doctor Blood.

Hans mottagning ligger ute pÄ landsbygden, vilket vÀl Àr tur för honom eftersom han nog inte klarat mycket konkurrens. FrÄgan Àr om man hellre inte gÄr och undersöker sig hos en veterinÀr Àn hos Dr. Blod.

Fast mottagning och mottagning. Doktorn verkar inte vara inne. NĂ€r han dyker upp Ă€r det pĂ„ morgonkvisten och dĂ„ har han tydligen varit uppe hela natten. Hmmm
 hiiiighly suspicious. SĂ€rskilt eftersom trakten pĂ„ sistone drabbats av mystiska försvinnanden. SĂ„ mĂ„nga mĂ€nniskor bor inte i trakten, sĂ„ det dröjer vĂ€l inte lĂ€nge förrĂ€n det inte finns nĂ„gon kvar. Det enda stĂ€llet man kan gömma mĂ€nniskokroppar pĂ„ Ă€r de gamla gruvorna, men doktor Blod försĂ€krar allmĂ€nheten om att de Ă€r helt tomma pĂ„ lik. Han har sett efter sjĂ€lv, ser ni.

SÄ, filmen tuffar pÄ och man vÀntar förgÀves pÄ nÄgon slags twist. Det ser ju onekligen ut som att det Àr doktor Blod sjÀlv som har ihjÀl folk och anvÀnder dem i sina experiment. Redan första scenen avslöjar att han blivit opopulÀr hos sin gamla klinik eftersom folk inte gillar det hÀr med att försöka fÄ liv i lik.

Men filmen envisas med att göra nĂ„got slags mysterium av nĂ„got som inte Ă€r ett mysterium. Doktor Blod spelas av nĂ„gon vemodig crewcut-tjomme vid namn Kieron Moore. Han gör vĂ€l vad som förvĂ€ntas av honom, ser lite trulig ut ibland sĂ„dĂ€r sĂ„ att vi ska tycka lite synd om honom. Vi gör det via sköterskan spelad av en viss Hazel Court (det lĂ„ter som att jag hittar pĂ„ de hĂ€r namnen). Hon tycker doktor Blod Ă€r rĂ€tt intressant, trots hans tendens att dĂ„ och dĂ„ stirra ut i ingenstans och hĂ„lla tal i storhetsvansinne. Hon kĂ€nner sig kanske lite ensam, eftersom hon Ă€r Ă€nka. Hennes man dog i en bilolycka
 har hon förresten sett efter sĂ„ att liket Ă€r kvar i graven? Man kan aldrig veta i dessa trakter.

Det gÄr att vara överdrivet taskig mot den hÀr filmen, det gÄr att vara överdrivet generös. Det Àr en b-filmsutstickare som uppenbarligen försöker smÀlta in i Hammer-katalogen Àven om den saknar vitlök och blodtÀnder. Den har istÀllet lite bleka, halvfina engelska vyer, ett och annat ovÀntat splattrigt stycke make-up och gott om scener dÀr lik slÀpas frÄn en punkt till en annan, lÄngsamt, lÄngsamt, tills det pÄgÄtt sÄ lÀnge att vi faktiskt tittar pÄ en lÄngfilm. Det Àr den typ av film som ingen lÀngre kommer ihÄg om de sett, och som ingen förmodligen skulle se om de inte gav sig sjutton pÄ det. Du finner den mitt i natten pÄ nÄgon lokal TV-station, dÀr den spelar som en bandspelare i rymden, ut i intet, varken bÀttre eller sÀmre Àn nÄgot annat, fast i ett perfekt ingenstans dÀr dess vemod rÄkar blanda sig perfekt med dess obetydlighet.

FREDRIK FYHR


1961 STORBRITANNIEN 92 min. fÀrg/35mm/1.85:1. R: Sidney J. Furie. S: Kieron Moore, Hazel Court, Ian Hunter, Kenneth J. Warren, Gerald Lawson, Fred Johnson, Paul Hardtmuth, Paul Stockman, Andy Alston.

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *