💿 St. Petersburgs sista dagar (1927)

Eller: Allt du skulle vilja veta om kommunistisk propaganda men varit för skraj att fråga om.

Pudovkins St. Petersburgs sista dagar är inte den allra mest livsavgörande sovjetiska montagefilmen att se, men den ingår definitivt i kompendiet. Liksom Eisensteins Dagar som skakade världen gjordes den för att fira oktoberrevolutionens tioårsdag, och den fungerar som ett slags rysspropagandans Greatest Hits.

Vi börjar med fattiga bönder som inte har mat på bordet under det förgrymmade tsarväldet – de ryska fälten lika tidlösa som bilden av proletären med sitt stenstodsansikte. Filmens första replik kommer från en pojke som kommer springande över ett fält: ”Mor dör!”

Roligare än så kan man ju ha, men nu är livet som det är innan den helga revolutionen. Den oupplyste mannen måste vanka sig in till St. Petersburg för att tjäna ett uppehälle. Det leder till en hel del bilder på statyer och torg – vi gör här en utflykt till stadssymfonin, den idag bortglömda dokumentära genren, helt klart besläktad med propagandagenren, som handlade om att visa storstäder i lyriska montage; Mannen med filmkameran är den mest kända men jag skulle påstå att det stora mästerverket är Berlin, storstadssymfoni också från detta nådens år 1927.

På plats i storstaden får vi naturligtvis se väldigt många arbetande män som lider under maskinernas ok. Vi får bara en skurk – den obligatoriska fabriksägaren, med jättemage och frack, men han är å andra sidan stor och jäsande nog för att väga upp för alla andra. Skelettet av en intrig följer, där mannen oavsiktligt dras in i en komplott mot fackföreningen – lyriska bilder av samlade män som hetsar folkmassor i ånga och sot, check; en återkommande replik är ”Ryssland dör!”, så den där pojken i början var inte där av en slump.

Vår Man dras därefter in i första världskriget, vilket på ett intressant sätt drar bort strålkastarljuset från den faktiska revolutionen, som vi inte i några konkreta sätt får se skildras i filmen. Han återvänder redo för revolution, mer än villig att vara en kugge i maskineriet, och mätt av seger i slutet, där filmen praktiskt taget skriker Leningrad i våra ansikten.

Man kan inte anklaga filmen för att vara speciellt underhållande. Den är rasande skickligt gjord, även om den saknar den extrema, direkta styrka som fanns i Pansarkryssaren Potemkin, som var Pudovkins största inspirationskälla. Fördelen är å andra sidan att St. Petersburgs sista dagar har mer bredd och är mer upplysande för den som vill se den självbild som Sovjet gav sig själv under dessa år.

Att ingen nådde storheten hos Eisenstein eller Dovzenko berodde just på att de avvek från propagandans konkreta didaktik och istället till stor del fångade konflikter på en mer universell skala. Den politiska kontexten framstår är alltid som helt självklart i Potemkin, eller Dovzenkos mästerverk Zemlya, men vi känner igen överheters förtryck och vanligt folks strävan, varför vi också kan leva oss in i de filmerna över alla dessa årtionden senare.

Det gjordes däremot ”duktigare” propagandafilmer, och ju mer konkreta de är desto tråkigare blir de också – se, om du orkar, Vertovs Entuziazm (1930), eventuellt filmhistoriens mest missvisande titel. St. Petersburgs sista dagar lutar lite åt båda hållen samtidigt – den är vacker, slående elegant trots all sin tyngd, och varje scen är mer eller mindre idealiskt gjord. Den är det dock med en viss cerebral kyla – den skickliga tekniken saknar blod och nerver. Vi ser själva maskinen, och vi ser den arbeta så effektivt som möjligt. För den som vill ha en helhetsbild över den ryska propagandafilmen är detta också oumbärligt.

FREDRIK FYHR


Konec Sankt-Petersburga. 1927 SOVJET 85 min. sv/35mm/1.33:1. Stumfilm. R: Vsevolod Pudovkin, Michail Doller (okrediterad). S: Aleksandr Cistjakov, Vera Baranovskaja, Ivan Cuvelev, V. Obolenskij, V. Cuvelev, Sergej Komarov, Vladimir Coppi, Nikolaj Chemelev, M. Cibulskij, M. Tereskovic, Vsevolod Pudovkin, Vladimir Fogel, Aleksandr Gromov, Aleksej Davor, Anna Zemcova.

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *