💿 Revolverkavaljeren från Texas (1917)

Den här filmen borde visas i filmvetenskapliga utbildningar. Det är en Western som på fullgoda sätt visar hur Hollywood vid 1917 hittat en formula, både innehållsmässigt och tekniskt. Mycket i filmen är taget från D.W. Griffiths Nationens födelse, även om det faktiskt var mindre man tog därifrån än man förstod när det begav sig. Kontinuitetsklippning, check. Antagonist, protagonist, check. Konflikt och mål, check. Dramaturgiska kurvor, check.

Det är också en riktig jäkla skitfilm.

Vår Man är en cowboy spelad av Tom Mix – han skulle bli en av 20-talets allra största westernstjärnor när han gängade med Fox, men här var han grönare och arbetade för bolaget Selig Polyscope (detta var den sista film han gjorde för dem). Filmens centrala skådespelare är dock inte Mix utan Bessie Eyton, som spelar Texas Ryan, kvinnan som egentligen är titelfigur; i original heter denna film nämligen The Heart of Texas Ryan, men det ansåg väl de svenska titelsättarna år 1917 var för tramsigt – hevaju kåbojen man brysigom!

Texas är hursomhelst en jänta som återvänder från ”East” där hon gått två år på college, något som filmen förhåller sig ängsligt till; hon har inte glömt var hon kom ifrån, förklarar textrutorna noga, och det här med att använda ”brains” istället för ”bullets” är inte så smart när de där läskiga mexikanerna kommer och säger hej. En jäntas lott i livet. Hon måste vara smartare än alla andra, men hålla tyst om det.

Vad som finns i hjärtat på Texas Ryan vet jag inte, annat än att hon förstås faller pladask för Mr. Mix, annat vore väl konstigt. Det finns inte mycket till story annat än ondingen Mandero kommer med sitt onda gäng mitt under fjärde juli-firandet, med häst i full galopp och sedvanligt rasistiska stereotyper i full sving (”we gonna keel him”).

Texas Ryan byter kläder med sin väninna när de är på väg hem men inte spelar det någon roll för de kidnappar henne ändå. Hon stannar dock inte länge hos banditerna förrän Mix rider efter, förhandlar till sig henne, tar hem henne – sedan kidnappar mexikanerna Mix och hon åker och betalar lösensumman för hans liv. Sedan (spoiler alert) är filmen slut.

Que?

Även för en trerullare på under en timme är storyn i den här filmen löjligt underdriven. Det mesta av det som ska vara fartfyllt förklaras i textrutorna istället för i bild och det som ska vara dramatsikt är uselt gestaltat. Jag var tvungen att se om de sista minuterna flera gånger för att bli klok på vad jag såg – Mandero ska avrätta Mix, men de låter honom gå iväg medan en gevärsman lurar genom fönstret. Varför skulle han inte bara springa därifrån? Det spelar ingen roll ändå för en textremsa senare och Texas har räddat hans liv. Ingen epilog, ingen final, ingenting.

Jag måste utgå ifrån att något gick fel under produktionen, eller att rullar på något mystiskt sätt försvunnit. Eller kanske att det ska vara någon slags pacifistisk sensmoral – se den väna Texas, som förstår att våld inte löser problem. Det är praktiskt att vara passiv, för då kommer ingen konflikt. Och vi behöver inte se något hända om vi istället kan läsa det, som sensibelt folk. Så se där, pacifism löser helt klart budgetproblem.

FREDRIK FYHR


The Heart of Texas Ryan. 1917 USA 60 min. sv/35mm/1.33:1. Stumfilm. R: E.A. Martin. S: Tom Mix, Bessie Eyton, Frank Campeau, George Fawcett, William Ryno.

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *