Ibland fÄr man vara glad över det man fÄr.

De flesta hÄller nog med om att lÄngtrÄkiga filmer Àr det vÀrsta som finns men den hÀr filmen Àr Ätminstone komiskt lÄngtrÄkig.

The Alpha Incident Àr en sÄdan dÀr exceptionellt skruttig gammal b-film som man hittar i en 50-i-1-box med bortglömda eller aldrig ihÄgkomna public domain-titlar, alla med helt sönderslitna transfers som om de utmanar dig: Se klart det hÀr om du orkar!

Storyn handlar om ett högst mystiskt virus frĂ„n Mars. Det Ă€r oklart vad som hĂ€nder om nĂ„gon faktiskt infekteras av viruset, men i början av filmen försĂ€krar ett par vetenskapsmĂ€n oss om att ”we’ve never seen anything like this!”

Under filmens första 30 minuter fÄr vi se dessa tvÄ herrar oresonligt mycket, med tanke pÄ att de inte tillför nÄgonting till resten av filmen. I en scen vÀntar en av dem pÄ att en gallervÀgg lÄngsamt ska Äka upp sÄ att han kan fÄ passera och Äka hem för dagen.  Det Àr nÀstan sÄ att man tror att man ser en film av Chantal Akerman, men det tar ju trots allt bara tjugo lÄnga sekunder för grinden att Äka upp. Vill man ha en lÄngfilm fÄr man dra ut pÄ scenerna hÀr och dÀr, antar jag.

Man kan tycka att ett virus frĂ„n Mars Ă€r en stor sak, men nĂ€r det transporteras frĂ„n det ena labbet till det andra sker det via ett godstĂ„g dĂ€r bara en person vaktar transporten. Denna övervintrade tjomme heter tydligen bara Dr Sorensen (kanske ”doctor” Ă€r hans förnamn, jag vet inte) och han Ă€r inte bĂ€ttre pĂ„ sitt jobb Ă€n att han genast gĂ„r och lĂ€gger sig. Allt sĂ„ att den nyfikne bonnlurken Hank kan gĂ„ och inspektera den mystiska lasten.

Vad han upptĂ€cker vet vi inte riktigt, för bilden Ă€r sĂ„ mörk att vi fĂ„r anvĂ€nda fantasin. Sekvensen Ă€r ocksĂ„ uselt klippt – först fĂ„r vi se Sorensen ligga och sova och sedan klipper vi till Hank som nĂ€rmar sig kameran med sina nyfikna labbar. Det ser ut som att han ska göra nĂ„got lĂ€skigt med stackars Doctor!

Ack nej, han Ă€r ju och tallar pĂ„ det marsianska viruset
 och som sagt Ă€r det svĂ„rt att veta vad som hĂ€nder. Han skĂ€r sig pĂ„ en bit glas, och Ă„ngrar sig bittert; ”ey just wanted to see wut it wuuus!”

Jag ska nu inte sticka under stol med att jag tycker om George ”Buck” Flower, som spelar Hank. Hans IMDb-sida Ă€r full av klassiker som Tillbaka till framtiden, Maniac Cop, Pumpkinhead och större delen av John Carpenters 80-tal. NĂ„gra av hans roller: Drifter, Cook, Pop, Janitor, Old Man, Pop (igen), Drifter (igen), Bum, Security Guard, Drunk Gambler, Porno Crew Member #3
 han var verkligen rĂ€tt man för dessa roller. Han ser ut att ha fötts med ett buskigt skĂ€gg, hĂ€ngselbyxor och ett slĂ€pande underbett. Vem kan förresten klaga pĂ„ en man som heter Flower i efternamn men hellre kallas ”Buck”?

Bucks roll i The Alpha Incident Ă€r tyvĂ€rr inte sĂ„ stor, men hans rollfigur fĂ„r Ă„tminstone ett namn. Den spĂ€nnande intrigen fĂ„r sin knorr nĂ€r det uppdagas att Hank skurit sig pĂ„ det marsianska viruset – detta sker nĂ€r tĂ„get stannar pĂ„ en sĂ„dan dĂ€r liten tĂ„gstation som bara bestĂ„r av en stuga ute i ingenstans. DĂ€r finns tre andra personer, bland annat en riktigt sömnig Ralph Meeker – den enda i rollistan som varit med i en film av Stanley Kubrick (Ärans vĂ€g, mer specifikt, inte en film man misstar denna för).

Den rafflande intrigen nĂ„r hĂ€r sin kulmen. MĂ€nniskorna pĂ„ stationshuset har blivit infekterade
! Åh nej!

Vad det betyder?

Tja, de verkar rĂ€tt förvirrade sjĂ€lva. Ett tag gĂ„r de omkring och vaknar som om regissören ropat ”cut” men de glömt sluta filma. Till slut verkar Ă€ndĂ„ Dr Sorensen komma fram till att viruset Ă€r dödligt först nĂ€r de somnar. SĂ„ de mĂ„ste hĂ„lla sig vakna!

De har det lĂ€ttare Ă€n vi som tittar pĂ„ filmen, kan jag meddela. Maken till trögare jĂ€kla knarrsoppa var det lĂ€ngesedan jag sĂ„g. Vad vi har att roa oss med i en timme Ă€r fyra personer som sitter och glor, dricker kaffe och spelar kort. Man skulle ju kunna tro att den helt oironiska repliken ”det Ă€r nog dags att vi tar lite amfetamin” skulle leda till nĂ„gonting roligt, men inte blir det festligare för det.

TillÄt mig att citera en dialog ur filmen, sÄ att ni ska förstÄ vad jag menar:

”What do you do for fun?”
“Go fishin’”
“Besides that!”
“Um
 not much I guess
 I relax
 I got my job here. I can’t complain too much.”
“Jesus
 Charlie! You’re not dead yet! There must be something you do for excitement!”
“Not really, I
 oh, I play cards once in a while.”
(Stilpaus)
“Geez it’s getting chilly in here. It’s the spring
!”

Den enda karaktÀr som inte Àr helt stendöd heter Jack (John F. Goff). TyvÀrr har han dragit Dennis Franz-kortet och mÄste gÄ runt och vara oavbrutet jobbig, vulgÀr och/eller kÄt. VÄr enda kvinna (Carol Irene Newell) Àr inte intresserad av hans nÀrmanden, men nÄgonstans halvvÀgs in i elÀndet beslutar hon sig för att det ÀndÄ Àr en bra idé att klÀ av sig för kameran, supa sig full och slÀppa till.

HÀr glider ett par saxofoner in i soundtracket, vilket Àr trevligt eftersom filmen i övrigt inte har nÄgon musik, annat Àn vid sÀrskilt utvalda stunder dÄ det ska vara extra spÀnnande; lite arkaiskt blipp-blopp krÀnger dÄ patetiskt fram pÄ ljudspÄret, som om nÄgon ramlat över tangenterna pÄ en urgammal synt. Det lÄter ungefÀr som om R2-D2 skulle gÄ pÄ toaletten.

DÄ och dÄ klipper vi till en gubbe som sitter och pratar i en röd telefon vid en sÄdan dÀr vÀrldskarta, vilket föreslÄr att han Àr nÄgon slags puppet master i Pentagon. Vid det hÀr laget kan de flesta förstÄ hur allt ska sluta men filmen mÄste ÀndÄ tröga sig fram innan vi Àntligen kan stoltsera med att vi faktiskt överlevt denna snoozefest at the drive in.

FREDRIK FYHR


PS.

NÄgot slags note to self. Filmens desperata klippning i tÄgvagnen fortsÀtter nÀr tÄget stannar intill den lilla stationen och karaktÀrerna tittar ut genom fönstret. Det Àr helt uppenbart att vi tittar pÄ tvÄ helt olika inspelningar vilket gör att filmen officiellt Àr tillbaka pÄ Det stora tÄgrÄnet och 1903 Ärs filmberÀttande. Det Àr verkligen vad vi kan kalla budget.


1978 USA 95 min. fĂ€rg/35mm/1.33:1. R: Bill Rebane. S: Ralph Meeker, Stafford Morgan, John F. Goff, Carol Irene Newell, George ’Buck’ Flower, Paul Bentzen, John Alderman, Ray Szmanda, Lawrence Ripp, Harry Youstos.