SÀg till om du kÀnner igen dig. Du sitter i lokaltrafiken och tittar ut genom fönstret. Det Àr en trÄkig dag, som vilken annan dag som helst, och medan du sitter dÀr och spanar ut över alla stÀngda ansikten omkring dig sÄ drabbas du plötsligt av ett befÀngt, helt olÀmpligt kÄtslag. Faktum Àr att du Àr sugen pÄ att gÄ upp och slita klÀderna av första bÀsta person och i ditt drömscenario har personen i frÄga ingenting emot det.

Det Àr vad som hÀnder i början av Alvin Purple och med tanke pÄ det sÄ Àr det en förvÄnansvÀrt behjÀrtansvÀrd film. Jag hatar obligatoriska referenser till dagens nyheter, men om inget annat Àr det den perfekta filmen att mota Ängesten i en sjÀlvvald karantÀn; hÀr har vi verkligen en film om att söka kontakt med andra mÀnniskor!

Alvin, killen pÄ spÄrvagnen, Àr inte en sexig kille. Han ser sÄ himla 1973 ut att man tror att filmen egentligen Àr nÄgon slags modern hoax; en hÀngig Pete Townshend-lookalike vars stora problem i livet Àr att han bara tÀnker pÄ sex. Han har Àven ett Ànnu större problem: Alla vill ha sex med honom hela tiden!

HÀr har vi första tecknet pÄ att den hÀr filmen faktiskt Àr rolig pÄ riktigt. SÄ fort Alvin trÀffar en kvinna kastar hon sig handlöst för honom. Han Àr lite rÀdd för de dÀr tonÄrstjejerna som jagar honom med sina cyklar, sÄ det slutar oftast med att han hamnar i sÀng med cyniska cougars som vill fÄ det överstökat innan Marlboro Fiftyn fimpats. Vad Àr det nu för ett liv att leva! Hur ska nÄgot bli gjort om man bara rÀnner runt och nuppar hela livet?

NĂ€r den kom blev Alvin Purple den största filmsuccĂ©n i Australiens mannaminne. SĂ€kerligen hade det att göra med att det var sĂ„ mycket sex och naket i den – sĂ„klart blev den kĂ€nd som flaggskeppet för ”Ockerfilmen”, Australiens svar pĂ„ den typ av glatt anarkistiska sexkomedi som levde loppan nĂ„gra Ă„r, lĂ„t sĂ€ga mellan Deep Throat och videoboomen ungefĂ€r, nĂ€r det fortfarande ansĂ„gs progressivt och punkigt att filmer handlade om sex utan att för den sakens skull vara regelrĂ€tt porr.

Men filmens framgÄngar mÄste ocksÄ ha handlat om att den helt enkelt Àr en begÄvad och (tycker jag) riktigt rolig film. Alvins Àventyr Àr den typ av studentikosa odyssé som man bara hittar i nötta pan-pocketböcker pÄ antikvariat.

Eftersom hans pappa Ă€r en slirig kostymnisse har han pressen pĂ„ sig att ”bli nĂ„t”. Han gör sitt bĂ€sta som försĂ€ljare av vattensĂ€ngar.

Eftersom kvinnor vill ligga med honom vart Àn han gÄr börjar han jobba som gigolo Ät en psykolog. Det visar sig att alla har en fetish som Alvin kan hjÀlpa till med att stimulera.

Psykologens kvinnliga kollega Àr bekymrad över Alvin. Hon vill att han ska förstÄ att han mÄste acceptera kvinnor som mer Àn bara sexobjekt. Hon botar honom och blir sedan sur nÀr han inte vill ligga med henne.

Alvin hamnar efterhand i domstol dÀr domaren, i en sÄdan dÀr grÄ peruk, konstaterar att det hÀr var ju ett av de mer underhÄllande fallen han fÄtt.

Att filmen blir mycket mer Ă€n en filmatisering av ”Dassboken” har att göra med dess mĂ„nga ess i rockĂ€rmen. Det mest uppenbara Ă€r Alvin sjĂ€lv; Graeme Blundell har hundögon att matcha med en smĂ„tt fantastisk fysisk komik och det finns inte en sekund dĂ„ vi inte tror att Alvin verkligen gör sĂ„ gott han kan för att göra sĂ„ gott han kan. Han Ă€r en lidande hjĂ€lte i den absurda traditionen – han kan inte rĂ„ för att vĂ€rlden Ă€r en galen plats, och att han sjĂ€lv hamnar i trubbel vad han Ă€n gör.

Blundells gestaltning av figuren Ă€r sublim – Ă„ ena sidan Ă€r han inget helgon, för han har sina drifter och Ă€r inte mer Ă€n mĂ€nniska, men Ă„ andra sidan Ă€r han oskulden sjĂ€lv, förbryllad över att mĂ€nniskor Ă€r sĂ„ komplicerade. NĂ€r granntjejen kommer för att lĂ„na socker sĂ„ tror han verkligen att hon vill lĂ„na socker. Varför skulle hon annars komma över?

Den hĂ€r uppriktigheten leder ocksĂ„ till filmens mer subtila poĂ€nger. Att alla Ă€r ute efter att fĂ„ till det med Alvin Ă€r inte bara ett absurt skĂ€mt; det fungerar som en slags feministisk kritik mot idĂ©n om mannen som bara tĂ€nker pĂ„ sex. I det hĂ€r symboliska scenariot kan Alvin fĂ„ till det med vem som helst – hans problem blir dĂ„ att han inte kan tacka nej till sex ens nĂ€r han inte vill ha det. Vad allt egentligen handlar om – oförmĂ„gan till en Ă€kta meningsfull relation till en annan mĂ€nniska – blir mer och mer uppenbar, innan den till sist blir direkt klaustrofobisk.

Det finns gott om tillfĂ€llen dĂ„ filmen skulle kunna trampa snett och bli osmaklig. ÄndĂ„ förblir Alvin inte bara Ă€lskvĂ€rd utan rentav en Ă€kta representant för alla stackars förvirrade mĂ€nniskor som bara försöker hitta mening i tillvaron.

Det skadar inte heller att filmen Ă€r full av smarta pikar mot samhĂ€llets moralistiska hyckleri, eller sĂ€ttet sex kommersialiseras. Som roligast Ă€r filmen rentav i smĂ„ ögonblick, som nĂ€r Alvins sĂ€ljarkollega stĂ„r inför en vattensĂ€ng och sjĂ€lvsĂ€kert lovar publiken att ”den hĂ€r sĂ€ngen hjĂ€lper till i det Ă€ktenskapliga samlivet” varpĂ„ en liten tant surt undrar: ”Hur dĂ„?!”

Sist men inte minst. För att vi ska vara sĂ€kra pĂ„ att det hĂ€r verkligen Ă€r en australiensisk rulle sĂ„ hittar Alvin Purple till och med ett sĂ€tt att kasta in en onödigt lĂ„ng biljakt och fallskĂ€rmshoppning. Jag anser inte att en film fĂ„r kallas för ”rulle” förrĂ€n den har en sĂ„dan scen.

FREDRIK FYHR


1973 AUSTRALIEN 95 min. fÀrg/35mm/1.85:1. R: Tim Burstall. S: Graeme Blundell, Penne Hackforth-Jones, George Whaley, Abigail, Lynette Curran, Jacki Weaver, Christine Amor, Diana Mann, Dennis Miller, Jill Forster, Fred Parslow, Valerie Blake, Alan Finney, Elli Maclure, Noel Ferrier, Elke Neidhardt, Gary Down, Peter Aanensen, Jenny Hagen, Kris McQuade, Shara Berriman, Stan Monroe, Eileen Chapman, Jan Friedl, Barbara Taylor, Anne Pendlebury, Jon Finlayson, John Smythe, Brian Moll, Lynne Flanagan, Carole Skinner, Sally Conabere.