Monthly Archive:: januari 2021

📼 Kapselrecensioner november 2020 – januari 2021

20.000 år i Sing Sing. Angel Has Fallen. April Story. Arsène Lupin – gentlemannatjuven. As I Was Moving Ahead Occasionally I Saw Brief Glimpses of Beauty. The Bees. Blue Collar. Cappuccino. Christina. Den blomstertid nu kommer. De vilda gässen. Diva. Embryo. En djävulsk plan. Enhver. Erin Brockovich. Escape from Tomorrow. The Escort. Ett veck

💿 Purpurfärgen (1985)

För varje år som går desto märkligare lär Purpurfärgen bli. Den är så otroligt vacker och så otroligt fel. Den vill så väl, och har ett så gott hjärta, och är verkligen också berörande ibland, och den borde bara inte ha kommit men nu när den är här vet man inte vad man ska

📚 Auteurathon: Arzner (sista delen)

<- del 8. Detta är den sista delen i denna serie texter. Hela texten från början till slut kan läsas här. Dance, Girl, Dance fungerar på alla rimliga sätt som Dorothy Arzners sista film. Jag vill till och med överväga tanken att Arzner själv såg på filmen som hennes sista, även om jag inte har

💿 Gudfadern del III (The Godfather Coda: The Death of Michael Corleone, 1990/2020)

Tanken var aldrig att Gudfadern del III skulle vara Gudfadern del III. Som Francis Ford Coppola såg det var det tal om en epilog, inte en film att ställa jämte de monumentala föregångarna. Berättelsen om den ofrivillige maffiabossen Michael Corleone (Al Pacino) var i sak berättad. En tragisk berättelse, liksom ingen berättelse kan vara

💿 Maffian ger order (1972)

Man kan leta sig gul och blå efter en kitschig gammal b-film från 70-talet; just precis sådär funky och cool som man alltid får för sig att de ska vara om man blivit hänförd av Quentin Tarantino. Den krassa verkligheten är dock att gamla grindhousefilmer för det mesta är tröga och töntiga; kännetecknet för

💿 Last Days in the Desert (2015)

Vissa filmer är så enkla att tala om att det blir svårt. Man kan säga att Last Days in the Desert har ett problem med sin gestaltning. Eller att såsen skär sig. Man kan uttrycka sig på flera sätt, men vad man menar kan inte helt förklaras förrän man sätter sig ner med någon

💿 Svenska bilder (1964) & Ogifta par – en film som skiljer sig (1997)

Jag ser Tage Danielssons Svenska bilder och sedan Peter Dalles Ogifta par och efter lite eftertänksamhet kommer en textrad till mig av Bruce Springsteen: ”In the end, what you don’t surrender, well the world just strips away”. Tiden inte bara går sin gång, utan sköter sitt hushåll med märklig effektivitet. 1900-talet har verkligen en