Jade (1995)
Allting har ett slut, sĂ„ Ă€ven den ”erotiska thrillern” som efter ett friskt 80-tal fĂ„tt sin final med Basic Instinct och hĂ€romkring pyr ut. Ă klagaren Caruso mĂ„ste inse faktum. En högt uppsatt tjĂ€nsteman mördas med sexuella förtecken och huvudmisstĂ€nkt Ă€r VĂ„r Mans gamla flamma, psykologen Fiorentino, som numera Ă€r gift med hans kompis, advokaten Palminteri. Inga pĂ„litliga yrken sĂ„ lĂ„ngt ögat nĂ„r i denna kletiga historia dĂ€r William Friedkin av nĂ„gon anledning misslyckas med att tolka manuset av Joe Eszterhas (som skrev, just, Basic Instinct, och detta Ă€r i princip bara en uppföljare). Det hela Ă€r slickat men dysfunktionellt; sĂ€rskilt sista akten Ă€r onödigt obegriplig. Blev en vĂ€ldigt utskĂ€lld flopp nĂ€r den kom; sĂ„ jĂ€kla dĂ„lig Ă€r den inte, men sĂ„ himla bra Ă€r den inte heller. Tesen vi kan föreslĂ„ Ă€r att man helt enkelt börjat skratta Ă„t den hĂ€r subgenren vid det hĂ€r laget. Efter Color of Night Ă„ret innan sĂ„ Ă€r det inte sĂ„ konstigt.
Ett svar pĂ„ âđŒ Jade (1995)â