Videosöndag

En filmblogg

av Fredrik Fyhr

De blodröda floderna II

 Les rivières pourpres 2 – Les anges de l’apocalypse. 2004 FRANKRIKE/ITALIEN/STORBRITANNIEN 97 min. färg/35mm/2.35:1. R: Olivier Dahan. S: Jean Reno, Benoït Magimel, Christopher Lee, Camille Natta, Johnny Hallyday, Gabrielle Lazure, Augustin Legrand, Serge Riaboukine, André Penvern, Francis Renaud, David Saracino, Michaël Abiteboul, Eriq Ebouaney, Jo Prestia, Cyirl Raffaelli. Reno och Magimel undersöker rituella mord

Smärtan

 La douleur. 2017 FRANKRIKE/BELIGEN/SCHWEIZ 127 min. färg/DCP/1.85:1. R: Emmanuel Finkiel. S: Mélanie Thierry, Benoît Magimel, Benjamin Biolay, Grégorie Leprince-Ringuet, Emmanuel Bourdieu, Anne-Lise Heimburger, Patrick Lizana Shulamit Adar, Joanna Grudzinska, Caroline Ducey, Salomé Richard. Kärv filmatisering av Marguerite Duras halvt självbiografiska memoarer om hennes tid i det Nazi-ockuperade Paris. Thierry spelar Marguerite, en kvinna som med

Smärtan (2017)

Det är kärva saker, en tuff terräng att ta sig igenom, men Smärtan erbjuder en intressant ingångspunkt till att förstå, just, mänsklig smärta.

Pianisten

 La pianiste. 2001 FRANKRIKE/TYSKLAND/POLEN/ÖSTERRIKE 131 min. färg/35mm/1.85:1. R: Michael Haneke. S: Isasbelle Huppert, Annie Girardot, Benoît Magimel, Susanne Lothar, Udo Samel, Anna Sigalevitch, Cornelia Köndgen, Thomas Weinhappel. Fullständigt deprimerande filmatisering av Elfreide Jelineks roman från 1983 om en emotionellt instängd medelålders pianolärarinna (Huppert), som bor mentalt fastkedjad till hennes krävande gamla mor (Girardot). Hennes

A Single Girl

 La fille seule. 1995 FRANKRIKE 90 min. färg/35mm/1.66:1. R: Benoît Jacquot. S: Virginie Ledoyen, Benoît Magimel, Dominique Valadié, Michel Bompoil, Véra Briole, Toni Cecchinato. Virginie Emane, Jean-Claude Frissung, Hervé Gamelin, Guillemette Grobon, Catherine Guittoneau, Thang-Long, Aladin Reibel, Jean-Chrétien Sibertin-Blanc, Guilia Urso. Enkel och otippat fascinerande film som i realtid skildrar en ung kvinna, som nyss

Små vita lögner

Regi: Guillaume Canet Jag tänkte ett tag, medan jag såg den här filmen, att jag skulle kunna vara mycket hårdare mot den. Det verkade vara en två och en halv timme lång, lättviktig dramakomedi och utifrån dom två kontrasterna den längsta film som någonsin gjorts. Men jag gillade den. Jag uppskattade den för sin