Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Cahoots (2001)

Nonsenshistoria inspelad på nollbudget om någon form av värsting (Keith Carradine) som stiftar bekantskap med sin stadgade gamla barndomsvän (David Keith) vilket dennes fru ogillar. Bisarra, vagt Tarantinoinspirerade intrigsvängningar kommer på tal om ingenting medan samma scen mellan usla Carradine och Keiths upprepas om och om igen. Tjecken Jan Tříska gör en lysande bisarr kokoskurk […]

Fortsätt läsa

Endings, Beginnings (2019)

Besynnerlig, pretentiös melodram om totalt normal tjugo-nåntingtjej (Shailene Woodley) som filmen verkar tro är spektakulärt intressant och resultatet av sju sorger och åtta bedrövelser – hon har gjort slut med sin kille ”utan att veta varför” och nu bor hon i sin systers poolhus (åh nej!) Hon börjar dejta två män samtidigt – de råkar […]

Fortsätt läsa

Poor Things (2023)

Inte ett mästerverk, men underhållande – den typ av film man hade kunnat ta för givet låt säga 1999 och som 2024 framstår som genialisk. Jag förmodar att förlagan – romanen av Alasdair Gray – är en sorts litterär, viktoriansk pastisch, då det hela handlar om en kvinna återskapt från de döda av Moreau/Frankenstein-liknande vetenskapsman. […]

Fortsätt läsa

True Stories (1986)

Efter framgångarna med den mästerliga konsertfilmen Stop Making Sense vågade sig Talking Heads frontfigur David Byrne på att göra denna film – en pseudodokumentär rockmusikal om en fiktiv småstad i Texas, ett Errol Morris-liknande uppslag där vi får se stadens diverse patetiska begivenheter samt ett par livenummer med Byrnes igenkännbara musik; John Goodman spelar den provisoriske […]

Fortsätt läsa

En höstsaga (Conte d’automne, 1998)

Mildhjärtad Eric Rohmerfilm, den sista i hans årtidssvit; en mycket anspråkslös karaktärsskildring som centrerar kring två kvinnor i 40-årsåldern – en av dem är en ensamstående, något vresig vinodlare som tvivlar på möjligheterna till en relation, varpå den andra lägger ut en kontaktannons å hennes vägnar utan att säga något. Det hela leder fram till […]

Fortsätt läsa

Måndag 25/3 2024

Studier visar att nästan var fjärde svensk beskriver ”tillvaron” som ”meningslös”. En artikelförfattare söker svar hos en så kallad framtidsanalytiker som menar att vi behöver ”värdedriven design av system som stödjer ett gott liv”. En värdedriven design av system, alltså. Bara jag som är förvirrad? En annan förklaring till studien kan ju såklart vara att […]

Fortsätt läsa

Auteurathon Arnold/Deren Lupino/Wishman (WIP#5)

Förord/utkast ang. Maya Deren (juli 2022) Låt oss för enkelhetens skull först konstatera att det är omöjligt att skriva en sammanfattande, eller ens speciellt enhetlig, text om Maya Deren. Hon dog ung, 44 år, men hann däremellan verka som konstnärlig eldsjäl i en rad olika områden, som alla sammanflätandes av en esoterisk förståelse av konsten […]

Fortsätt läsa

À l’ombre de la canaille bleue (1986)

En av de undergroundfilmer – snarare än experimentfilmer – som skådespelaren Pierre Clémenti gjorde; mer eller mindre ett montage av riktigt skitiga Parismiljöer, framkallade på lika skitiga sätt, ackompanjerat av industriella syntar; en skildring av 80-talets punk- och knarkmiljö som är grotesk som romantisk och/men på ljudspåret iscensätter Clémenti någon sorts futuristisk noir-intrig om bortkommet […]

Fortsätt läsa

Robots (2023)

Shailene Woodley och Jack Whitehall spelar ett par självupptagna typer som (i den nära framtiden 2032) låter ett par illegala robotversioner av sig själva styra deras liv – hon för att livnära sig på män utan att behöva ligga med dem, han för att kunna ligga med kvinnor utan att behöva umgås med dem. Problem […]

Fortsätt läsa