Paths of Glory. 1957 USA 88 min. sv/35mm/1.66:1. R: Stanley Kubrick. S: Kirk Douglas, Ralph Meeker, Adolphe Menjou, George Macready, Wayne Morris, Richard Anderson, Timothy Carey, Suzanne Christian, Bert Freed.
Kubricks första mästerverk, ett fullkomligt lysande krigsdrama som utspelar sig i Frankrike under första världskriget, där en order kommer från högsta höjd om att den strategiskt värdefulla ”myrkullen” ska övertas, trots att det på alla sätt och vis är ett självmordsuppdrag. Diaboliske Menjou är spindeln i nätet; via löften om befordringar övertygar han generalen Macready om ordern, som i sin tur går till korpralen Douglas som måste skicka ut sina män på attacken, som förstås misslyckas varpå galningen Macready låter tre oskyldiga soldater dömas till döden för feghet. En otroligt stark film som tidigt blev en antikrigsfilmsklassiker, och en av filmhistoriens bästa illustrationer över krigets ofta omnämnda galenskap. Kubrick har tänkt igenom och utfört denna film vattentätt, och han berättar lika konsekvent och sakligt som högstilistiskt och emotionellt utmattande, genom flera sekvenser (den makalösa attacken, den absurda rättegången där Douglas agerar försvarsadvokat, den oförglömliga avslutningsscenen) som är obönhörligt effektiva. Perfekt avskalad dialog, utmärkt skådespeleri, oklanderligt foto; fortfarande en otroligt stark film, en av Kubricks bästa (och det vill inte säga lite) med karaktärsmotivationer som man förstås kan analysera i år. Manus av Calder Willingham, Jim Thompson och Kubrick, baserad på en verklighetsbaserad roman av Humphrey Cobbs. Också berömd för att ha blivit förbjuden i Frankrike i 18 år, på grund av patriotisk censur. Den sjungande flickan i slutet blev senare Kubricks fru. Annan titel: Helvetesbataljonen. 5/5 10/10. 2003, 2017.
