Los abrazos rotos 2009 SPANIEN 127 min. färg/35mm/2.35:1. R: Pedro Almodóvar. S: Lluis Homar, Penélope Cruz, Bianca Portillo, José Guis Gómez, Rubén Ochandiano, Tamar Novas, Ángela Molina, Chus Lampreave, Kiti Manver, Lola Dueñas, Mariola Fuentes, Carmen Machi, Kira Miró, Rossy de Palma, Alejo Sauras.
En åldrad författare och filmregissör som på äldre dagar blivit blind får besök av en ung, passionerad och arg filmskapare som är sonen till en rik affärsman vid namn Ernesto Martel, som nyligen dött; men så fort han hör namnet ”Ernesto” rivs gamla sår upp och det blir snart uppenbart att det ligger en okänd historia begraven i hans förflutna, och att den angår alla i hans närhet. Berättelsen, och filmens mysterium, berättas långsamt och makligt i tillbakablickar (där Cruz används kittlande briljant som regissörens musa, åldrad och romantiserad av minnet) och längsmed filmen lämnas mycket utrymme för Almodóvar att diskutera tidens gång, det oundvikliga åldrandet och kärleken till filmen. En ovanlig film som egentligen är mindre enhetlig och mer bristfällig än många av Almodóvars mästerliga filmer på 00-talet (Allt om min mamma, Att återvända, Tala med henne, Dålig uppfostran, osv) och som också har en ”lättare” känsla; men det är samtidigt en fantastisk och oemotståndlig film eftersom Almodóvar nu nått en gränslös punkt i sitt filmskapande. Filmen är av det både anspråkslösa och kompromisslösa slaget som en regissör bara kan göra när denne överbevisat sig själv gång på gång – filmen kan i det avseendet jämföras med exempelvis Bergmans En passion eller Orson Welles B som i bluff. I vilket fall som helst är filmen en njutning. Se även Auteurathon Almodóvar. 4/5 8/10. 2010.
<- Brudens far 2.
-> Brända av solen.