Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

📼 Nowhere to Run (1993)

Nowhere to Run (1993) Även en alldeles tip-top och prima Van Damme hade inte tid med sådant tjafs som karriärtoppar. Han skyndade sig mot dekisstadiet med denna märkligt avslagna b-film; han spelar fånge som rymmer från en fängelsetransport och får sova i ensammamman Arquettes lada. Kabel TV-romans uppstår medan korrupta småpåvar, som vill köpa ut […]

Fortsätt läsa

💿 Angel Has Fallen (2019)

Det är oamerikanskt att vara intelligent. Det är budskapet i Angel Has Fallen, den tredje filmen om Gerard Butlers skjutgalne mördarmaskin Mike Banning, en Secret Service-agent som skjuter först och skjuter sedan en gång till och sedan frågar pistolen om den har några frågor. Det är en film som förespråkar två motsägelsefulla teser – dels att […]

Fortsätt läsa

💿 Birds of Prey: And the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn (2020)

—————————————————————————————————– Birds of Prey: And the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn (2020) Vänta, vänta, vänta… vad handlar den här filmen om? Det tog ett tag för mig att precisera ett svar på den frågan, men nog låg svaret där och skräpade mitt i allt virrvarr, som en enda slant i ett hav av monopolpengar. Birds […]

Fortsätt läsa

💿 Dirty Dancing (1987)

Är inte Dirty Dancing den filmiska motsvarigheten till att ligga i hängmattan och inte göra ett dugg? Hela filmen är som en glass som långsamt smälter. Allt i den gör att man tänker på alla dessa kravlösa, ljumma sommarkvällar… sådana där… såna som man… typ aldrig upplevt egentligen. De tycks alltid finnas för ens inre […]

Fortsätt läsa

💿 Interiors (1978)

I ett avseende är Woody Allens Interiors en unik film. Det är den enda film jag kan komma på som är ett överlagt misslyckande. Rimligen måste en film satsa något för att kunna misslyckas, men Woody Allen krattade manegen för sitt eget fall här. Allt föreslår att Interiors är en film som inte vill fungera. Allen kan inte vara […]

Fortsätt läsa