3 Archive

💿 Mannen som visste för mycket (1956)

Vi kan skatta oss lyckliga för att Hitchcocks gjorde två versioner av Mannen som visste för mycket. Den första filmen, gjord i Storbritannien på 30-talet, var enligt Hitchcock själv gjord av ”en begåvad amatör”, medan nyinspelningen var gjord av ett ”proffs”.

💿 Galaxy Quest (1999)

Visste ni att Star Trek inte är på riktigt?

💿 Free Fire (2016)

Ben Wheatleys Free Fire består bara av en, lång scen.

💿 Opera (1987)

Av alla blodiga och förvridna filmer som Dario Argento gjort är Opera den… jag vill inte säga ”värsta”, men låt säga den mest aggressiva, den minst förlåtande, kanske den stördaste.

💿 Mannen i svart (1972)

Vad vore egentligen italiensk film utan Nino Rota och Ennio Morricone?

💿 Mumiens hämnd (1940)

Jag misstänker att jag tillhör den sista generationen som stod i kontakt med den så kallade gamla världens mystik. Kanske har jag fel, men jag har svårt att tro det. Dess ande var svag när jag var liten, svag men där, oavvisligt gäckande. Jag har svårt att tänka mig att anden inte flytt världen

💿 Ant-Man and the Wasp (2018)

Underhållning blir inte mer rimlig än så här.

💿 The Gift (2000)

Jo, en ung kvinna försvinner. Alla är misstänkta, särskilt rötäggen som har ”Det Var Faktiskt Inte Jag” skrivet i pannan. Det finns poliser och advokater och ett träsk som draggas. Det finns till och med en synsk kvinna som hjälper polisen. Småstaden är kall och bister och full av ugglor i mossen. Snålvinden drar

💿 Viaggio in Italia (1954)

Ibland hittar man lustiga vägskäl, punkter där man själv går åt ena hållet och plötsligt märker att man skilts åt från alla andra, som står och vinkar på en från andra sidan av en oöverstiglig åker. Det verkade som att vi var på väg åt samma håll. Vad gör jag på den här sidan

💿 Eight Taels of Gold (1989)

Jag har en mörk hemlighet, det är nästan ett slags tabu:

💿 Batman Forever (1995)

Min recension från 2001, då jag var femton år och gav den ”3 av 5”.

💿 Väninnorna (1960)

När den franska nya vågen blommade ut var Claude Chabrol med i startelvan

💿 A Private War (2018)

A Private War är en otypiskt bra biopic, en genre som nästan alltid undviker den typ av råa känningar som den här filmen eftersträvar.

📼 Släpp deckarna loss, det är mord (1976)

Man har nog blivit lite gammal ändå, när man börjar tänka att ”pappahumor… är det inte bara samma sak som humor?”

📼 Död på nytt (1991)

Enligt Kenneth Branagh gick manuset till Död på nytt runt till flera olika personer innan det kom till honom. Det rådde beröringsskräck, ingen ville ta i det.

💿 Backfire (1950)

Viveca Lindfors var verkligen en stjärna att vara stolt över.

📼 Oklahoma! (1955)

”Territory folks should stick together” går den muntra refrängen – och jo, när kritvita jokels ramlar runt arm i arm och sjunger den så kan man inte förneka att man öppnar kistan till federationens svarta bok, och den historiska linje av våld som alltid löpt genom USA.

💿 Kill Bill: Vol. 2 (2004)

Jo, men Tarantino är lite överskattad.

The Talented Mr. Ripley (1999)

Den bästa thrillerkonsten innehåller svindlande frihet och åksjuka kast mellan det kittlande och det ångesttunga.

Smärtan (2017)

Det är kärva saker, en tuff terräng att ta sig igenom, men Smärtan erbjuder en intressant ingångspunkt till att förstå, just, mänsklig smärta.

Sången om den eldröda blomman (1919)

Stumfilmsvärlden är lite grann som ett skövlat land.

Roma (2018)

Det är en fin liten film, Roma.

Den gröna milen (1999)

Den gröna milen är, som bekant, lång.

Den gula biljetten (1918)

En av de bästa sakerna med riktigt gamla filmer är att de kan förverkliga världen och tiden de gjordes i – få oss att närma oss dåtiden inte som teknisk fakta, utan som den verklighet den var, och därmed är, för tekniskt sett lever vi ju i samma värld nu som då.

Noaks ark (1928)

”The Spectacle of the Ages!”

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott

Ni tror väl inte det ska ta slut? Eller sluta expandera? Eller bli mindre detaljerat? Varför skulle någon vilja det?

Sherlock Holmes och kvinnan i grönt (1945)

En filmserie, om den får pågå tillräckligt länge, når alltid en punkt då fernissan börjar falla och maskineriet bakom kulisserna börjar bli synligt.

En mördare går lös (1945)

En av de roligaste sakerna med filmserier är att de flesta tycker olika – olika fans gillar olika filmer i en serie av olika anledningar

Chi to suna (1965)

En orkester spelar i skyttegravarna medan raketer och bomber går av omkring dem. When The Saints Go Marching In, indeed.