★★★☆ Archive

💿 Gudfadern del III (The Godfather Coda: The Death of Michael Corleone, 1990/2020)

Tanken var aldrig att Gudfadern del III skulle vara Gudfadern del III. Som Francis Ford Coppola såg det var det tal om en epilog, inte en film att ställa jämte de monumentala föregångarna. Berättelsen om den ofrivillige maffiabossen Michael Corleone (Al Pacino) var i sak berättad. En tragisk berättelse, liksom ingen berättelse kan vara

💿 Svenska bilder (1964) & Ogifta par – en film som skiljer sig (1997)

Jag ser Tage Danielssons Svenska bilder och sedan Peter Dalles Ogifta par och efter lite eftertänksamhet kommer en textrad till mig av Bruce Springsteen: ”In the end, what you don’t surrender, well the world just strips away”. Tiden inte bara går sin gång, utan sköter sitt hushåll med märklig effektivitet. 1900-talet har verkligen en

💿 Harry Potter och Halvblodsprinsen (2009)

Är Harry Potter och Halvblodsprinsen den bästa Harry Potter-filmen? Eller är det kanske den sämsta? Det tycks vara den mest oviktiga…? Fast samtidigt måste den ske. Jag kan inte påstå att det är den bästa filmen i serien, men det är förmodligen min favorit. Det är den enda Harry Potter-film jag känner ömhet för;

💿 Harry Potter och Fenixorden (2007)

När ”Harry Potter och Fenixorden” anlände i svensk översättning var den över tusen sidor lång. Jag bemödade mig inte med att läsa den. Sorry. Jag hade den åtminstone i handen, övervägde det faktiskt… med betoning på vägde. Att lyfta boken upp och ner var lite grann som styrketräning. Jag såg filmen, dock, den oansenliga

💿 Harry Potter och hemligheternas kammare (2002)

Det är ett märkligt sammanträffande att två underskattade tvåor skulle anlända samma år, 2002 dessutom; dels George Lucas’ utskällda rymdopera Star Wars: Episod II – Klonerna anfaller (som jag gett vad jag har att ge tidigare), dels Chris Columbus Harry Potter och hemligheternas kammare, en stor succé som vid ankomsten uppskattades av kritikerna. Det

💿 Harry Potter och de vises sten (2001)

Det är snart 20 år sedan Harry Potter och de vises sten levererades till världen, som en baby alla väntat på. Eller, det känns åtminstone så nu i efterhand. I verkligheten var det en mirakulös blandning av kloka talanger, generösa relationer och timing som gjorde att den första filmatiseringen av J.K. Rowlings trollkarlsbok blev,

💿Flugan (1986)

Alla minns det fantasifulla äckelpäcklet i Flugan – så mycket sekret i en och samma film! – men när man ser den drabbas åtminstone jag av en märklig ömhet. Det finns en hudlöshet i den här filmen, inte bara bokstavligen (!) utan även på någon mer intuitiv nivå. Orsaken är att berättelsens karaktärer inte

🎞 Tenet (2020)

Jag kommer hela tiden tillbaka till det där Christopher Nolan sa om tematik: ”Vi kastar saker på väggen och ser om det fastnar.” Han sa det i förbifarten, i någon intervju, på tal om The Dark Knight Rises (2012) och Occupy Wall Street. Det är som att några vill förändra världen och andra står

💿 Koma (1978)

Michael Crichton var kungen av nästan. Hans idéer var nästan briljanta, hans böcker nästan lysande. Som glorifierad kitschförfattare var han nästan i samma upp- och nedvända panteon som Stephen King eller John Grisham. Som filmskapare var han också, kan ni tänka er, nästan en auteur. Jag gissar att Koma är den bästa film han regisserade. Det

💿 Hedwig and the Angry Inch (2001)

Ankungar blir inte fulare än Hedwig and the Angry Inch, som hade amerikansk premiär sommaren 2001. Den delade repertoar med filmer som Legally Blonde, Jurassic Park 3 och America’s Sweethearts. Den blev en stor kommersiell flopp, vilket var en oundviklig tragisk ironi. Den var i sin egen bubbla och insisterade på att bli hörd på ett underbart,

💿 Stand by Me (1986)

De fyra pojkarna lämnar sin stad. De ger sig ut i vildmarken. De har hört talas om ett lik. Några dagars vandring bort ska det ligga. Naturligtvis måste de se efter, och kanske bli kända på kuppen. De är tolv. Deras vandring är lika självklar som obegriplig, lika dum som meningsfull. Livet är bara

💿 Drunken Master (1978)

Det är lätt att underskatta en film om en lantlig jönspelle som blir en superkrigare med hjälp av en alkoholiserad gubbe och hans åtta fyllegudar. Särskilt om man har i åtanke den gamla devisen ”först som tragedi, sedan som fars”. Kung fu-filmen, som den är mest känd, existerade praktiskt taget bara på 1970-talet –

💿 Med näbbar och klor (1923)

När stumfilmseran dog ut försvann även många subgenrer i tiden för att aldrig riktigt hittas igen. Bergsfilmen, till exempel. Tyskarna gjorde bergsfilmer för glatta livet, men de handlade mest om att… tja, klättra i berg. I USA var bergsfilmen en typ av Western och den utspelade sig av någon anledning gärna i Kanada. Principerna

💿 Tillbaka till framtiden del III (1990)

Det finns ett grundläggande problem med båda uppföljarna till Tillbaka till framtiden. Enkelt uttryckt: De försöker fortsätta med en avslutning. Robert Zemeckis första film kom att bli en klassiker men var en relativt blygsam produktion när det begav sig. Den hade en epilog som kom med en lustig cliffhanger, men tanken var aldrig att det

💿 Påtaglig fara (1994)

Skämtet om Påtaglig fara är att den inte är Patrioter och vice versa.

💿 Patrioter (1992)

Saker var kanske inte alltid bättre förr, men man kan sakna det lilla.