★★★☆ Archive

🎞 Tenet (2020)

Jag kommer hela tiden tillbaka till det där Christopher Nolan sa om tematik: ”Vi kastar saker på väggen och ser om det fastnar.” Han sa det i förbifarten, i någon intervju, på tal om The Dark Knight Rises (2012) och Occupy Wall Street. Det är som att några vill förändra världen och andra står

💿 Koma (1978)

Michael Crichton var kungen av nästan. Hans idéer var nästan briljanta, hans böcker nästan lysande. Som glorifierad kitschförfattare var han nästan i samma upp- och nedvända panteon som Stephen King eller John Grisham. Som filmskapare var han också, kan ni tänka er, nästan en auteur. Jag gissar att Koma är den bästa film han regisserade. Det

💿 Hedwig and the Angry Inch (2001)

Ankungar blir inte fulare än Hedwig and the Angry Inch, som hade amerikansk premiär sommaren 2001. Den delade repertoar med filmer som Legally Blonde, Jurassic Park 3 och America’s Sweethearts. Den blev en stor kommersiell flopp, vilket var en oundviklig tragisk ironi. Den var i sin egen bubbla och insisterade på att bli hörd på ett underbart,

💿 Stand by Me (1986)

De fyra pojkarna lämnar sin stad. De ger sig ut i vildmarken. De har hört talas om ett lik. Några dagars vandring bort ska det ligga. Naturligtvis måste de se efter, och kanske bli kända på kuppen. De är tolv. Deras vandring är lika självklar som obegriplig, lika dum som meningsfull. Livet är bara

💿 Drunken Master (1978)

Det är lätt att underskatta en film om en lantlig jönspelle som blir en superkrigare med hjälp av en alkoholiserad gubbe och hans åtta fyllegudar. Särskilt om man har i åtanke den gamla devisen ”först som tragedi, sedan som fars”. Kung fu-filmen, som den är mest känd, existerade praktiskt taget bara på 1970-talet –

💿 Med näbbar och klor (1923)

När stumfilmseran dog ut försvann även många subgenrer i tiden för att aldrig riktigt hittas igen. Bergsfilmen, till exempel. Tyskarna gjorde bergsfilmer för glatta livet, men de handlade mest om att… tja, klättra i berg. I USA var bergsfilmen en typ av Western och den utspelade sig av någon anledning gärna i Kanada. Principerna

💿 Tillbaka till framtiden del III (1990)

Det finns ett grundläggande problem med båda uppföljarna till Tillbaka till framtiden. Enkelt uttryckt: De försöker fortsätta med en avslutning. Robert Zemeckis första film kom att bli en klassiker men var en relativt blygsam produktion när det begav sig. Den hade en epilog som kom med en lustig cliffhanger, men tanken var aldrig att det

💿 Påtaglig fara (1994)

Skämtet om Påtaglig fara är att den inte är Patrioter och vice versa.

💿 Patrioter (1992)

Saker var kanske inte alltid bättre förr, men man kan sakna det lilla.

💿 Medan döden väntar (1957)

Det kommer inte sluta lyckligt.

💿 Det är sjömannens liv (1921)

Chaplin var oskulden och Buster Keaton stoikern. Den som ibland glöms bort är Harold Lloyd, som var den av stumfilmens komedistjärnor som kanske mest påminde om framtidens.

💿 Hämnden är rättvis (1947)

Ack ja, så becksvart var aldrig svärtan som i de grynigaste noirfilmerna.

💿 Mannen som visste för mycket (1956)

Vi kan skatta oss lyckliga för att Hitchcocks gjorde två versioner av Mannen som visste för mycket. Den första filmen, gjord i Storbritannien på 30-talet, var enligt Hitchcock själv gjord av ”en begåvad amatör”, medan nyinspelningen var gjord av ett ”proffs”.

💿 Galaxy Quest (1999)

Visste ni att Star Trek inte är på riktigt?