Retrospektiv Archive

Fågel blå (1918)

Sagor åldras särskilt bra, även när dess storögdhet stelnar och dess sensmoraler förvrids i våra ögon.

Storstad (1948)

Den döda kvinnan kommer inte glömmas bort. Inte helt.

De röda skorna (1948)

I mitten av De röda skorna uppstår en sjutton minuter lång danssekvens – rent tekniskt är det ett balettnummer, men Moira Shearer dansar genom visuellt spektrala rum som inte existerar i någon annan verklighet än den cinematiska, den som bara hon och vi kan uppleva. Ord gör det inte rättvisa.

Kairo centralstation (1958)

Kairo centralstation är på ett ungefär Egyptens svar på Casablanca (1942), en ”go-to”-klassiker inte bara för egyptisk film utan arabisk film i allmänhet

Den gula biljetten (1918)

En av de bästa sakerna med riktigt gamla filmer är att de kan förverkliga världen och tiden de gjordes i – få oss att närma oss dåtiden inte som teknisk fakta, utan som den verklighet den var, och därmed är, för tekniskt sett lever vi ju i samma värld nu som då.

Noaks ark (1928)

”The Spectacle of the Ages!”

Huset Ushers fall (1928)

Jean Epsteins Huset Ushers fall är en av de sista stora stumfilmerna, och en av de som bäst visar hur unika stumfilmer kunde vara.

Waltz with Bashir (2008)

Jag tycker att det finns något otroligt obehagligt över Waltz with Bashir.

Halloween (1978)

Det här med vad som är läskigt på film kommer vi väl aldrig bli klara med. ”Den filmen var läskig!” – ”Tyckte inte jag” – ”Jag fick mardrömmar när jag var liten”, ”jag kunde inte titta klart”, ”äh, jag fattade inte grejen”.

Dawn of the Dead (1978)

Dawn of the Dead är zombiefilmernas zombiefilm.

Den onda dockan (1988)

Jag har en hatkärlek till den svenska språkkutymens behov av ondskefulla förenklingar och blodlösa konkretioner. En versal per titel! Översätt titeln till något man kan förstå! Död åt all romantik! Fram med Mariekexen, fika som folk.

Night of the Living Dead (1968)

Night of the Living Dead är eventuellt den viktigaste skräckfilm som någonsin gjorts.