skräck Archive

💿 The Invisible Man (2020)

Det är synd att The Invisible Man är en så dum och ytlig film, för den bär på idéer som hade kunnat blomstra i mer kärleksfulla händer. Dess bästa spår, kanske skräckens själva stomme, är tanken på ett trauma som aldrig bearbetas. Den osynlige mannen, från den trallande Claude Rains i James Whale-filmen till Kevin Bacons

💿 Hajen 2 (1978)

”Act as if you’ve been here the whole time.” ”How do I do that?” ”Just look bored.”

📀 Freaks (1932)

Skönhet sitter inte på insidan.

💿 Sista timmen (1995)

Efter snart 25 år är den danska slashern Sista timmen fortfarande en totalt undersedd raritet.

💿 Blood Creek (2009)

Jag tycker om Joel Schumacher, faktum är att jag kan vara hans enda fan.

💿 Jason Goes to Hell: The Final Friday (1993)

Jason är inte det enda som far åt fanders här.

💿 Studenten från Prag (1913)

Det här med att sälja sin själ till djävulen måste ha varit en av de största fasorna – om inte den allra största – för folk och fän på 1910-talet.

💿 Fredagen den 13:e del 8 (1989)

Så av någon anledning är Jason Takes Manhattan delen som man nämner på skämt, Fredagfilmernas ”Uppdrag i Moskva” låt säga,

💿 Jurtjyrkogården (2019)

Det här är en film där döda människor kommer tillbaka till livet.

💿 Fredagen den 13:e del 7 (1988)

Här börjar jag få dåligt samvete över min illojala relation till den här serien, som jag med glädje följer samtidigt som jag ger alla tråkiga, konventionella kritiker rätt när de säger att den är kass.

💿 Doctor Blood’s Coffin (1961)

Jo han heter verkligen Doctor Blood.

💿 Fredagen den 13:e del 6 (1986)

Jason lever! Ambulans-Roy är död, fan ta’n. Nu ska skåpet stå där det står.

💿 Opera (1987)

Av alla blodiga och förvridna filmer som Dario Argento gjort är Opera den… jag vill inte säga ”värsta”, men låt säga den mest aggressiva, den minst förlåtande, kanske den stördaste.

💿 Fredagen den 13:e del 5 (1985)

Så den fjärde filmen hette The Final Chapter. Den femte hette A New Beginning. Sicken kreativitet.

💿 Mannen i svart (1972)

Vad vore egentligen italiensk film utan Nino Rota och Ennio Morricone?

💿 Fredagen den 13:e del 4 (1984)

Det skulle vara den sista, men blev den första och kanske enda.

💿 Varulven (1941)

”Det hänger något mycket tragiskt över den mannen…”

💿 Fredagen den 13:e del 3 (1982)

Det är svårt att förklara den idiotiska glädje som bor i den här filmen

💿 Fredagen den 13:e del 2 (1981)

Med Fredagen den 13:e del 2 börjar alltså Jason-ritualen.

💿 Fallet doktor Knox (1960)

Liksom Jack the Ripper fanns de på riktigt, Burke och Hare. Det är lätt att glömma bort. Det är också det kanske märkligaste med denna redan rätt så märkliga film – en av de allra bästa och mest underskattade brittiska gammelrysarna, med ett av de allra bästa framträdandena av Peter Cushing.

💿 Mumiens hämnd (1940)

Jag misstänker att jag tillhör den sista generationen som stod i kontakt med den så kallade gamla världens mystik. Kanske har jag fel, men jag har svårt att tro det. Dess ande var svag när jag var liten, svag men där, oavvisligt gäckande. Jag har svårt att tänka mig att anden inte flytt världen

💿 Fredagen den 13:e (1980)

Fredagen den 13:e är inte en speciellt bra film, men jag har alltid känt att den har något litet extra som den inte riktigt fått erkännande för.

🎞 Det: Kapitel 2 (2019)

Filmatiseringen av Stephen Kings 1200 sidor långa ”Det”, vilket är en film uppdelad i två, är förtjusning och frustration hand i hand.

👁‍🗨 Argento Collection

Den nya samlingen med Dario Argento-filmer på Blu-Ray, utgiven av Nonstop Entertainment, är ett klassiskt exempel på blindbock. Kanske du vill köpa den, kanske inte? Kanske filmerna ser bra ut, kanske inte? Kanske det finns extramaterial, kanske inte?

💿 Hannibal (2001)

Finns det något läskigt med konst och klass?

Halloween (2018)

20 år senare, tjugo år senare…

Suspiria (2018)

Visserligen. Det känns som att falla under en häxas trollformel att se den här filmen. Jag kände hur jag lockades in i början – och i slutet vaknade jag till liv som om någon just gjort något med mig, utan att jag gett dem min tillåtelse.

Huset Ushers fall (1928)

Jean Epsteins Huset Ushers fall är en av de sista stora stumfilmerna, och en av de som bäst visar hur unika stumfilmer kunde vara.