thriller Archive

🎞 Tenet (2020)

Jag kommer hela tiden tillbaka till det där Christopher Nolan sa om tematik: ”Vi kastar saker på väggen och ser om det fastnar.” Han sa det i förbifarten, i någon intervju, på tal om The Dark Knight Rises (2012) och Occupy Wall Street. Det är som att några vill förändra världen och andra står

👁‍🗨 Glasklar galenskap (Shutter Island, del 1)

Människan har ett envist behov av att hitta samband och mönster, fylla i luckor och skapa egna narrativer. Modern minnesforskning föreslår rentav att våra minnen förändras hela tiden; det vi minns är hela tiden färgat, och omfärgat, av det som händer oss i nuet. Kanske är det därför filmer som är öppnare och mer

💿 Koma (1978)

Michael Crichton var kungen av nästan. Hans idéer var nästan briljanta, hans böcker nästan lysande. Som glorifierad kitschförfattare var han nästan i samma upp- och nedvända panteon som Stephen King eller John Grisham. Som filmskapare var han också, kan ni tänka er, nästan en auteur. Jag gissar att Koma är den bästa film han regisserade. Det

💿 Påtaglig fara (1994)

Skämtet om Påtaglig fara är att den inte är Patrioter och vice versa.

💿 Patrioter (1992)

Saker var kanske inte alltid bättre förr, men man kan sakna det lilla.

💿 En fiende ibland oss (1997)

Ibland känner jag att det inte finns något som heter en ointressant film.

💿 Snake Eyes (1998)

Snake Eyes är en sådan där sällsynt film som inte fungerar, men som förblir ganska älskvärd ändå. När en film ger en så mycket som denna gör så antar jag att det till slut spelar mindre roll att man inte vet vad man ska göra av allt. Ta till exempel filmens utsökt utstuderade form.

💿 Hämnden är rättvis (1947)

Ack ja, så becksvart var aldrig svärtan som i de grynigaste noirfilmerna.

💿 Unfaithful (2002)

Efter 9/11 drabbades amerikanska filmer av ett slags akut vemod, en konstig ambivalens, som om de inte längre var säkra på vad de skulle göra eller hur.

💿 Mannen som visste för mycket (1956)

Vi kan skatta oss lyckliga för att Hitchcocks gjorde två versioner av Mannen som visste för mycket. Den första filmen, gjord i Storbritannien på 30-talet, var enligt Hitchcock själv gjord av ”en begåvad amatör”, medan nyinspelningen var gjord av ett ”proffs”.

💿 Dörren med de 7 låsen (1940)

Tiden har en märklig tendens att sopa igen spår.

💿 The Gift (2000)

Jo, en ung kvinna försvinner. Alla är misstänkta, särskilt rötäggen som har ”Det Var Faktiskt Inte Jag” skrivet i pannan. Det finns poliser och advokater och ett träsk som draggas. Det finns till och med en synsk kvinna som hjälper polisen. Småstaden är kall och bister och full av ugglor i mossen. Snålvinden drar

💿 Backfire (1950)

Viveca Lindfors var verkligen en stjärna att vara stolt över.

💿 Hannibal (2001)

Finns det något läskigt med konst och klass?

Sensationernas natt (1922)

Myterna kring D.W. Griffith upphör aldrig att förvåna mig, denne filmens urfader… eller rättare sagt lurfader.

The Talented Mr. Ripley (1999)

Den bästa thrillerkonsten innehåller svindlande frihet och åksjuka kast mellan det kittlande och det ångesttunga.

Aska och diamanter (1958)

Hemska saker kan hända på de vackraste av kvällar, och när man säger att ”spänningen ligger i luften” så kan det vara tal om något livsfarligt.

Allt för min son (2017)

Det här är en briljant film, och den är det av åtminstone två orsaker

Sherlock Holmes tar nattexpressen (1946)

Förra gången var de på en båt, nu är de på ett tåg. Det är som om Holmes och Watson nu kuskar genom sin serie, i ett desperat försök att hålla den igång.

Storstad (1948)

Den döda kvinnan kommer inte glömmas bort. Inte helt.

Förföljd till Alger (1945)

Så kommer den till slut, ja den kommer alltid till slut – vakanten!

Sherlock Holmes och kvinnan i grönt (1945)

En filmserie, om den får pågå tillräckligt länge, når alltid en punkt då fernissan börjar falla och maskineriet bakom kulisserna börjar bli synligt.

Den ödesdigra pärlan (1944)

När ”Arkiv X” gick på TV brukade de varva avsnitten i två varianter – dels de ingående konspirationsavsnitten, som behandlade den övergripande intrigen, och dels ”Monster of the Week”-avsnitten, där Mulder och Scully helt enkelt jagade någon övernaturlig best. Traditionen har sina rötter.

Sherlock Holmes och den röda klon (1944)

Den åttonde filmen med Basil Rathbone och Nigel Bruce som Sherlock Holmes och Dr. Watson är, enligt mig, den bästa.

Nightwatch (1997)

Här i Skandinavien vill jag minnas att Nattvakten (1994) var ett stycke hip när det begav sig, en Scream innan Scream, starten på den korta men fina danska skräckvågen (jo, jag vill bestämt mena att en sådan fanns!) och på sitt sätt en unik snackis.

Sherlock Holmes och spindelmysteriet (1943)

”Elementary, my dear Holmes”

Sherlock Holmes möter döden (1943)

Tanken på Sherlock Holmes som superhjälte i de allierades tjänst var… dum. Det insåg publik, kritiker och till slut även Universal. Efter Sherlock Holmes i Washington (1943) var det ingen som trodde på en Holmes tagen ur sitt rätta sammanhang, uppe i flygplan med vågig pre-beatnik-frisyr. Det var, och är fortfarande, den minst omtyckta