1994 USA 121 min. färg/35mm/1.85:1. R: Richard Rush. S: Bruce Willis, Jane March, Rubén Blades, Lesley Ann Warren, Scott Bakula, Brad Dourif, Lance Henriksen, Kevin J. O’Connor, Andrew Lowery, Eriq La Salle, Jeff Corey, Kathleen Wilhoite, Shirley Knight, John Bower.
Psykiatrikern Willis blir konstig till mods när en av hans patienter tar livet av sig genom att hoppa ut genom hans kontorsfönster – därefter åker han till Los Angeles och blir oavsiktligen ledare för en gruppterapisession bestående av neurotiska knäppskallar spelade av idel karaktärsskådespelare (se upp! Vi har Dourif och Henriksen i samma rum!) samtidigt som en mördare härjar, samtidigt som han blir ihop med den fotomodellsnygga, mystiska och uppenbarligen sinnesstörda March, samtidigt som publiken gapar och skakar på huvudet, samtidigt som filmen fortsätter in i den ena fantastiska scenen efter den andra på väg mot en uppenbar, helt vansinnig upplösning. Man vet inte vart man ska börja, så det är lika bra att konstatera att filmen är roligare än många Mel Brooks-filmer. Den lyckas faktiskt, från början till slut, hålla uppe tonen av en klockren film noir-parodi. Ska vara en ”erotisk” thriller (skratta här) och kom uppenbarligen i Basic Instinct-vågen i början av 90-talet; blev även uppmärksammad då man klippte bort Willis snopp (ur filmen, alltså). Finns i en tjugo minuter längre Director’s Cut-version också (varför inte?). Klart sevärd för humorister. 0/5 1/10. 2011.
<- The Color of Money.
-> Colors.
