mini3star 1966 USA 176 min. färg/65mm/2.20:1. R: John Frankenheimer. S: James Garner, Eva Marie Saint, Yves Montand, Toshirô Mifune, Brian Bedford, Jessica Walter, Antonio Sabato, Françoise Hardy, Adolfo Celi, Claude Dauphin, Enzo Fiermonte, Geneviève Page, Jack Watson, Donald O’Brien, Jean Michaud.

Några av filmhistoriens absolut bästa racingscener finns i denna Formel 1-storfilm i Grand Hotel-stuk. Garner, Montand, Bedford och Sabato är de fyra männen som konkurrerar i Grand Prix-turneringen – alla har olika arketypiska inställningar till den dödsföraktande sporten, och alla har kvinnor som därför har varsitt orosmoment. Mycket till intrig finns det överhuvudtaget inte, och dialogerna är på såpanivå, men filmen är ändå fascinerande effektiv. Uppenbarligen är helheten uppbyggd kring de helt otroliga racingscenerna – denna film gjordes i Super Panavision 70 för Cinerama och det märks; förutom att vara strikt fotorealistisk, så att åskådaren hamnar mitt i faran, jongleras det med split-screens och en del rent bisarra bildkompositioner. Att karaktärerna är så stereotypa bidrar till att göra filmen nästan barbariskt spännande – den som vill kan läsa hela filmen som en postmodern metafor för livet och den oundvikliga döden (varför har annars Montands rollfigur det iögonfallande namnet Jean-Pierre Sarti?). Mifune är härlig att se, som Honda-inspirerad promoter, även om hans engelska fick dubbas. Vann oerhört välförtjänta Oscars för ljud, ljudeffekter och klippning. 4/5 7/10. 2018.

försökigen