När en film börjar mitt i sin berättelse, oftast i mitten eller mot slutet, för att sedan hoppa tillbaka till början och förklara hur vi kom fram till den punkten. Tekniken har olika effekter och betydelser beroende på när i berättelsen filmen börjar – länge var Sunset Boulevard-klyschan populär, dvs. att börja med en död eller döende karaktär som frågar sig ”How did I get here?” men på sistone har det blivit alltmer vanligt att börja i mitten av en berättelse; ur treaktssynvinkel blir inledningen ett anslag och flashbacken konflikt, fördjupning och peripeti varpå upptrappningen och finalen oftast sparas tills efter vi är tillbaka där vi började.
Och ja, ofta krånglar man till allt i onödan och/eller förtar spänningen, även om How We Got Here kan vara en lika effektiv strategi att använda som någon annan. Strategin är besläktad med cold open-strategin, där vi á la Mission: Impossible börjar filmen ”in medias res” med stor dramatik, utan att vi förstår sammanhanget – innan vi inser att det är en variant av How We Got Here. HWGH ska dock inte misstas för storyteller-prologen (där vi får veta att hela filmen berättas av en gamling, t.ex som i Edward Scissorhands, Titanic och Rädda menige Ryan) och inte heller det nämnda begreppet in medias res eftersom det är en mer generell term för att börja mitt i ett skeende, och en term som kan användas närhelst man talar om en sådan inledning (till exempel nu) oavsett om vi börjar mitt i en berättelse, mitt i en större konflikt utanför berättelsen eller om vi kastas rakt ner mitt i ett händelseförlopp (som fortfarande kan vara kronologiskt korrekt).
Fint döpt av TVtropes.org.
2 svar på ”How We Got Here”