2014 USA/STORBRITANNIEN 169 min. färg/35mm, 65mm/2.35:1. 70mm: 2.20:1. R: Christopher Nolan. S: Matthew McConaughey, Anne Hathaway, Wes Bentley, Jessica Chastain, Matt Damon, David Gyasi, Mackenzie Foy, Elyes Gabel, Michael Caine, Casey Affleck, Topher Grace, Ellen Burstyn, John Lithgow, Collette Wolfe, Leah Cairns, David Oyelowo, Bill Irwin, Josh Stewart, William Devane, Jeff Hephner, Timothée Chalamet, Lena Georgas, Liam Dickinson.
I framtiden har en naturkatastrof förvandlat Jorden till ett bondesamhälle där mänsklighetens odds långsamt blir sämre. Ingenjören och ex-piloten Cooper (McConaughey) blir astronaut i ett NASA-projekt: Att resa genom ett maskhål bortom Saturnus för att utforska nya galaxer och hitta nya världar för människan att bo i. Bakom lämnar han sig sin familj, som han kanske aldrig får se igen. I rymden blir han och besättningen dock varse att tid verkligen är något relativt, och Cooper misstänker hela tiden att han är mycket nära en mystisk, revolutionerande upptäckt om tid och rum. En filmskapare som hade bättre koll på sina begränsningar hade kunnat göra detta till ett mästerverk – eller valt att inte ta sig an projektet överhuvudtaget. Nolan är inte hur begåvad som helst, och han tar sig relativt tungfotat fram i denna myriad av exposition och märkligt frånkopplade storyelement, som aldrig riktigt lever upp till sina enorma ambitioner. Med det sagt håller sig den röriga filmen fokuserad på vår känsla för rymdens vidunderlighet, och allsköns möjligheter mellan tid och rum, och lägg till underbara analoga effekter och en uppsättning karismatiska skådespelare så får vi en film som fungerar bättre än den borde, och som om inget annat är en redig filmupplevelse, paradoxalt nog bättre ju mindre man tänker på den. Videosöndag-recension. 4/5 7/10. 2014, 2017.
