2017 USA 91 min. färg/codex (+35mm-print)/2.40:1, 2.75:1, 3.01:0. R: Trey Edward Schults. S: Joel Edgerton, Christopher Abbott, Carmen Ejogo, Riley Kenough, Kelvin Harrison Jr, Griffin Robert Faulkner, David Pendleton.
Ospecificerad familj i en odefinierad postapokalyps i ett onämnt område har oklara problem medan de med osäkerhet försöker hitta en mening i tillvaron – eventuellt finns något hemskt ute i skogarna, och kanske något ställs på sin spets när de flyttar ihop med en annan familj som är lika oklara inför dem. Indie-darlingen Schults andra film är en enda stor ”o-film” som slår något slags rekord i att inte förklara vad den handlar om. Till någon mån är det en snygg och stämningsfull ångest-thriller, och desorienteringen ger dramatiken en viss psykande direkthet, men istället för att trixa med bildformaten (vilket filmnördar noterar) så hade det inte skadat med något tematiskt mönster, en idé med berättelsen, eller framför allt något genuint originellt; dialogerna är så manusskrivarskoleduktiga, skådespeleriet så väl avvägt och förutsägbart, och konceptet så igenkännbart från hundra andra filmer, att det till slut känns mer som en skiss till en film, och en story-outline med extremt mycket luft och luckor, där man kan lägga in vilket budskap som helst (Schults gjorde filmen för att bearbeta sin fars bortgång, men det är också krystat att kalla detta för en film om ”sorg”). Videosöndag-recension. 3/5 6/10. 2017.
