Bab el hadid. 1958 EGYPTEN 77 min. sv/35mm/1.66:1. R: Youssef Chahine. S: Farid Shawqi, Hind Rostom, Youssef Chahine, Hassan el Baroudi, Abdel Aziz Khalil, Naima Wasfy, Said Khalil, Abdel Ghani Nagdi, Loutfi El Hakim, Abdel Hamid Bodaoha, F. El Demerdache, Said El Araby, Ahmed Abaza, Hana Abdel Fattah, Safia Sarwat.
Egyptens svar på Casablanca utspelar sig på titelplatsen, ett myllrande nav där arbetare försöker sälja diverse ting för att få ihop brödfödan. Den lame och efterblivne Qinawi (Chahine) är besatt av dryckessäljaren Hanuma (Rostom) som ska gifta sig med omtyckte Abu Siri (Shawqi) som försöker inspirera de fattiga arbetarna till att bilda fackförening. Den öppna psykosexuella tematiken, som kulminerar i en svettig final ombord (vad om inte annat) ett tåg, blev för mycket för egyptisk publik och kritiker – filmen blev förbjuden i hemlandet i 20 år men många utanför landet såg det som ett mästerverk. Chahines film är omsorgsfull, den första där han själv spelade huvudrollen, och trots de små medlen välgjord, även om den kanske bäst kan förstås historiskt, som en del av det sena 50-talets cineastiska filmflora, där nya vågor och neorealismer ständigt mötte Hitchcock på väg mot sexuell revolution på 60-talet. Videosöndag-recension. 4/5 8/10. 2018.
