mini35star Le corbeau. 1943 FRANKRIKE 92 min. sv/35mm/1.37:1. R: Henri-Georges Clouzot. S: Pierre Fresnay, Ginette Leclerc, Micheline Francey, Héléna Manson, Jeanne Fusier-Gir, Sylvie, Liliane Maigne, Pierre Larquey, Noël Roquevert, Bernard Lancret, Antoine Balpêtré, Jean Brochard, Pierre Bertin, Louis Seigner, Roger Blin.

Clouzots kontroversiella genombrottsfilm, en kompromisslöst kall och klaustrofobisk film om en liten by som plågas av anonyma brev, skrivna av en mystisk avsändare som avslöjar folks hemligheter, vänder invånarna mot varandra och hyser särskilt agg mot läkaren Fresnay, som anklagas för att vara abortionist. Den spännande intrigen är vattentät och totalt oförutsägbar – på det sätt som kom att bli Clouzots kännetecken – men det är i den prekära tematiken som filmen har djup och bredd. Detta var den andra film som Clouzot gjorde för tyska bolaget Continental under ockupationen, och den som fick bägaren att rinna över för motståndsrörelsen – filmen anklagades för att håna det franska folket, drogs tillbaka av distributörerna själva och Clouzot fick arbetsförbud på livstid (senare mer eller mindre upphävt). Det är inte svårt att förstå att filmen satt obekvämt när det begav sig, då den fortfarande är en kärv, subversiv film där bristfälliga människor ställs inför sitt eget hyckleri utan att någon, allra minst dem själva, kan vare sig döma eller förskona. Filmens politiska trogenhet är också kusligt svävande – den populära åsikten är att filmen är en förklädd nazikritik, och metafor över ockupationen, men filmens ofta helt omänskliga människosyn (med repliker som ”ondska är nödvändigt”) gör det öppet för diskussion. Nyinspelades av Otto Preminger som 13:e brevet4/5 8/10. 2019.

försökigen