2000 FRANKRIKE/BELGIEN färg/35mm/1.85:1. R: Chantal Akerman. S: Stanislas Merhar, Sylvie Testud, Olivia Bonamy, Lilliane Rovère, Françoise Bertin, Aurore Clément, Vanessa Larré, Samuel Tasinaje, Jean Borodine, Anna Mouglalis, B´rénice Bejo, Adeline Chaudron, Sophie Assante, Christopher Gendreau, Sébastien Haddouk.
Intressant men problematisk, inte helt lyckad film av Akerman, där hon omarbetar den femte boken ur Prousts klassiska romansvit ”På spaning efter den tid som flytt”. Där romanjaget var otrogen, och för sent försökte ställa allt till rätta, är mannen i Akermans film en trogen men patologiskt svartsjuk och neurotisk ung man som förföljer sin hustru, rädd inte bara för att hon ska vara otrogen utan för att hon ska ha en egen vilja överhuvudtaget; tragedi uppstår när han till sist försöker bryta upp förhållandet. Det finns en hel värld av intressant tematik här – man kan undra vem titeln syftar på, man kan undra varför filmen slutar som den gör, man kan placera filmen i Akermans katalog och se en till fascinerande studie både i universalitet och alienation – men utförandet är väldigt, väldigt tungt och tungfotat; utan sina inslag av vemodig ironi blir Akermans monotona ritualer inte helt meningsfulla. I slutändan verkar vi förväntas ta filmen rakt, som en klassisk tragedi, men den förblir mer en intellektuell upplevelse, och när vi lämnar huvudpersonen vet vi inte om han vet vad han borde, vilket motsäger sig hela idén. Ändå, uppenbarligen, en film man kan prata länge om, och det är på många sätt Akermans mest allvarliga och fullvuxna film. 3/5 6/10.
