1932 USA 78 min. sv/35mm/1.37:1. R: Dorothy Arzner. S: Sylvia Sidney, Fredric March, Adrianne Allen, Skeets Gallagher (Richard ‘Skeets’ Gallagher), George Irving, Esther Howard, Florence Britton, Charles Coleman, Cary Grant, Kent Taylor.
Totalt underskattat Arznerdrama långt före sin tid och fascinerande kompromissad för den. Sydney spelar naiv men godhjärtad miljardärsdotter som faller för en lika godjärtad författare (March) vars alkoholism förstör deras tillvaro. Denna film paketerades som en melodram och en komedi men är ingenting annat än en tragedi, vars kärlekshistoria kommer med enorma skuggor av undergång. Arzner undviker alla tidstypiska klichéer och låter karaktärerna stå i fokus på flera briljanta sätt, och från den ambivalenta inledningen ända fram till det upprörande, psykodynamiska slutet ser vi en mångfasetterad berättelse minerad av fascinerande innebörder, hela tiden ankrad i karaktärernas desperata känslor och begär. Få begrep sig på filmen när den kom, och likt de flesta av Arzners filmer har den blivit kvar i skymundan, vilket är tragiskt då det finns otroligt mycket mer än vad som syns på ytan här. Baserad på en roman av Cleo Lucas (”I Jerry, Take Thee, Joan”) som kom året innan. 5/5 9/10. 2020
