Perioden som föregår det lyckliga slutet i en film – vanligen en feel-good – där något går snett och karaktärerna får anledning att vara ledsna ett tag, förslagsvis i ett montage, så att det lyckliga slutet ska bli lyckligare. Moll-perioden är oftast en slö variant av upptrappningen i en vanlig treaktstruktur och extra vanlig i den romantiska komedin – paret är på varsitt håll, killen har klantat sig och tjejen försöker leva ett nytt liv och båda har samtal med sina bästa kompisar. Förr eller senare inser någon att filmen måste ha ett lyckligt slut, så de börjar arbeta för ett sådant – i romantiska komedier sker ”the romcom-run”. Moll-perioden används dock flitigt, behöver inte komma just mot slutet, och kan nästan handla om vilken konflikt, i nästan vilken typ av film som helst.
6 svar på ”Moll-perioden”